torsdag 26 mars 2015

You are my shining star...


.. heter smycket som jag köpt till mig själv i födelsedagspresent från Mokkasin. Idag anländer det och det är magiskt och fyllt med stjärnströssel och upp till mig att fylla med hemligheter och drömmar. Det var en vän som fann det och sa att jag har hittat ett smycke som är som gjort för dig. Det kan man minst sagt säga och nu vilar det runt min hals.

Texten om smycket på Mokkasins hemsida är också alldeles, alldeles underbar. Såhär lyder den:
"Medaljonger är mina drömmars smycken. Har liksom alltid varit. Det är något med själva hemligheten där närmast hjärtat. Därför är jag helt enkelt lycklig att vi nu släpper just en medaljong. Och som om det inte vore nog med lyckligt så är jag helt kär i att vi lyckats fylla den också. Med de minsta och vackraste av hemlisar. När du skakar på medaljongen hörs ett litet ljud. Så mjukt att det är bara du som hör. Ljudet kommer från de små stjärnorna. Vad de betyder för dig är bara din egen hemlighet. Och varje gång du hör så minns du. "
Jag fyller inte bara medaljongen med hemligheter utan som en påminnelse om drömmar, stjärnströssel, vardagsmagi, vänner, äventyr och mod att gå sin egen väg.

fredag 20 mars 2015

Idag rockar jag sockorna...

... och har olikfärgade sockor för att uppmärksamma Downs Syndrom.

Lillasyster Nathea,10 år, startade evenemanget på facebook för att uppmärksamma sin storasyster Noelle 13 år som har Downs syndrom. 200 000 har anmält sig via facebook och mitt facebookflöde svämmar över av olikfärgade sockar vilket gör mig glad. Jag blir glad av att påminnas att en tioåring satte den bollning i rullning.

I USA så har man i flera år uppmärksammat Internationella dagen för Down Syndrom genom att bära olikfärgade strumpor, den dagen infaller imorgon men Nathea tyckte en fredag passade bättre så idag är vi många som rockar sockorna och jag är en av dem. Det är också ett sätt att framhålla att alla är olika och vi alla behövs och har samma värde.

Ett av de inlägg som berört mig mest är när Carrroline bloggade om hur det var när solen kom till henne och hennes man och deras fina son Calle föddes med Downs syndrom. Jag grät när jag läste det första gången och blir tårögd varje gång jag läser. Så idag så bär jag olikfärgade sockor för det jag tror på i vår olikglittrande värld. För alla oss som tror på att olika är en styrka och att alla behövs.



tisdag 17 mars 2015

Livets dag..


... eller den dag jag fick livet till gåva. Födelsedag skulle andra kalla den.

I lördags var det dags, att vända ett årsblad och blicka fram emot 365 dagar som kommer gå innan jag kan titulera mig 42 år. Nu är jag 41 år i biologisk ålder men jag bär så många åldrar inom mig att plocka fram närhelst jag önskar.

Äventyret livet är det största äventyr jag kommer att få uppleva. Mitt liv som jag fyller med danssteg, resor, kärlek, vänskap, klätterträd, fin familj, lyckostunder, stjärnströssel, vardagsmagi, upplevelser, erfarenheter (både härliga och mindre roliga) och allt annat som hör livsäventyret till. Livet har tagit mig till platser, stunder och möten jag inte kunnat drömma om. Det finns dagar när livsstigen är ganska tung att vandra på men med vetskapen om att de jag har som sällskap på livsresan, min egen inneboende kraft kommer leda mig framåt. Man kan ju bara ta ett steg i taget och sen ett steg till, det blir härligt att se vad som händer när man går åt det håll man själv vill.

Jag tycker inte om att stå i centrum utan firar i stillhet med olika vänner i dagarna tre. Jag bjuds på födelsedagsdrinkar, middagar, får fina presenter, snällord, stjärnströssel och kärleksfulla handlingar som jag sparar i hjärtat. Livet är värt att fira. Det borde vi göra oftare.

tisdag 10 mars 2015

Jag minns klänningen jag bar..

... för det var en sann favoritklänning. Vad jag däremot inte minns är stunderna med nyckelpigan vi fann. Bilderna har min mammas man tagit en gång för länge sen.

En bildserie över några ögonblick i min barndom där en nyckelpiga, en gunga, min bäste väns storebror och min syster möts för en stund. Gunglyckan i slutet är oslagbar. Jag låter bilderna stå utan text, tycker de talar för sig själva och fångar stämningar i ögonblick.  Jag älskar dem.