söndag 23 juni 2019

Det är som om sommaren överrumplar mig..

... som om våren susade förbi mycket snabbare än vanligt.

Plötsligt står jag omgiven av grönska värme och innan jag vet ordet av har jag idag tagit sommarens första dopp. Det är njutbart ute och jag njuter det vackra. Även om sommaren kom snabbt så vill jag njuta den när jag är här.

Jag går på en cirkusmusikal som berättar historien om "Elvira Madigan". På en picknickfilt njuter jag vår kulturella skatteåterbäring eftersom Parkteatern är alldeles gratis. Det är så bra så jag blir tårögd och hela hjärtat glittrar samtidigt. Jag vill se den igen, kanske hinner jag då den spelas ännu en vecka. Saker man tycker om, ska man göra ofta tycker jag. Det är som det skapar god energi och vackra cirklar. Cirkus kommer vara ett av detta års teman, cirkus på mitt vis.



Nu har midsommaren passerat, med årets krans. Ända sedan jag träffade stjärnströsslaren så har han gjort en krans till mig varje sommar. Det är vår egna tradition, i år vilar smultron i kransen likt en hemlig skattgömma. Man kan alltid hitta en skatt när man minst anar det.


fredag 24 maj 2019

Det är så härligt...



... när det kommer ett handskrivet kort i brevlådan som skapar sån där extra glädje. Fyllt med klokord, kärlek och fina klistermärken. Då blir man sådär barnsligt glad.

Jag som skrev så mycket brev och kort förr i tiden. Nu händer det alltmer sällan men man blir ju så glad för personlig post i brevlådan. Det här kortet kanske inte ser magiskt ut, men det är det. Det är början på någonting nytt. 

måndag 31 december 2018

2018 har sina sista skälvande dagar...

... lediga sådana för mig, åtminstone lediga från jobb. Jag har en text som ska in och nya koreografier till våren att göra. 
 
Jag läser att i Norge kallas dagarna mellan jul och nyår för Romjulen och att man förknippar dessa med att vara med familj, njuta ledighet men även att ta sig tid för reflektion kring året som var och det som kommer. Jag har gjort allt det men lite sådär lagom mycket. 

På instagram kan man få fram årets 9 höjdpunkter, det vill säga de mest gillade bilderna. Det här blev mina och även om de speglar härliga ögonblick så tänker jag på att de andra gillar kanske ändå inte är mina höjdpunkter under året. Mina hade handlat om min nya brorsson, att min magiska drake hade den lyckad operation av axeln men även att jag ska bli faster igen. De hade lyft fram en härlig semester med två resor till Gammelstad, dagar i Byske och härlig tur till Finland. Det hade handlat om att jag kommit in på en kurs i kreativt skrivande och gått utbildning i dans för psykisk hälsa. Så det gäller att minnas att ens egna höjdpunkter är de som värderas högst, inte de i andras ögon. 

Snart vänder vi blad till det öppna 2019 där nya äventyr väntar. Jag tror det blir ett spännande år. 


söndag 30 december 2018

Jag lovar också att göra misstag....


...precis som det beskrivs på dagens bild i kalendern från Herregud och co. Ska man kunna utvecklas så behöver man ju det.

Det var en bra påminnelse idag, jag fick syn på den när jag nyss surat över att jag återigen inte förstod virkbeskrivningen som min syster hjälpt mig att tyda och även virkat en provstjärna till mig. Jag surar och svär.. sen tar jag mitt förnuft till fånga och kontaktar min syster. Hon skickar omgående en pedagogisk beskrivning och en liten film. Min fina syster.

Men vi behöver hedra misstagen och att vi vågade. Jag har de där fina stjärnorna från mönstret som mål men behöver ha tålamod att mina första stjärnor kommer vara knöliga och ojämna. Jag lär mig ju något nytt. Vi behöver även ha tålamod med andras misstag och att vi alla är på vägen utveckling i livet. De hinder vi möter kanske inte är desamma som andras men jag tror verkligen att de flesta gör så gott de kan. Då behöver man vara tolerant med misstagen och vandra vidare med nya erfarenheter. 

lördag 17 november 2018

Stjärnorna finns överallt....


... man finner dem där man minst anar, som på en vacker gammal grind man kan kliva in igenom en fredag i november. För många år sedan lyssnade jag på ett fantastiskt sommarprogram som fick en tanke att stanna i mig där en astronom påminde oss om att vi är alla stjärnornas barnbarn då vi är sprungna ur stjärnstoft. Det är så vackert.

Under den där rosten kan du fortfarande finna lyskraft från stjärnan om du väljer att se den. Stjärnströsslad kliver jag in genom grinden för att sedan lyssna på vackra samtal på cafe Himlavalvet. Det är som att vara i en annan värld för en stund och det känns som inledningen på en bok. Kanske skriver jag den en dag. 

söndag 9 september 2018

Röstat...


... och hoppas alla använder sin demokratiska möjlighet att göra detsamma. Sen hoppas jag man lägger det på något av de partier som är medmänskliga och öppna för olikheter och ser att vi kan alla vara en del av varandras regnbågar.

Jag brukar inte vara nervös på valdagen, men idag är jag faktiskt just det. Jag känner en oro för hur makt kan användas i "fel" händer. Jag känner en oro för hur vårt samhälle skulle gå bakåt istället för framåt. Men jag röstade med hjärtat och för det jag tror på (vilket faktiskt blev olika partier i de olika valen). 

söndag 19 augusti 2018

För 10 år sedan så började jag blogga...

.... det var inget stort beslut utan bara något som handlade om att jag ville skriva igen och att jag behövde en plats för mina egna tankar. Det förändrade mig, gav mig vänner och har lett mig in på fler spännande vägar än jag kunnat ana.

De senaste åren har den här bloggen varit mer sömnig än det skrivforum den en gång var för mig och det är inte så konstigt, ibland kan jag känna att nya inlägg blir upprepningar av gamla inlägg eller att jag inte tar mig tiden att sätta mig ner i ett liv fyllt med annat. Men jag har saknat skrivandet och hade ett samtal med en mentor som sa att då måste du tillbaka till att skriva bara skriva och kanske inte analysera så mycket eller invänta lusten.

Vad som hände var att jag bestämde mig för att utmana mig själv för att bara göra det, skriva dagligen under en period utan någon ambition att det skulle vara bra eller någon skulle vilja läsa det. Min idé var att skriva varje dag från att sommarpratarprogrammen började och tills dess att de tog slut. Idag är dagen för sista sommarprogrammet och också dagen när utmaningen avslutas och det har verkligen varit nyttigt att bara skriva, ibland inte ens orka läsa det man skrivit utan bara lämna det och skriva ett nytt nästa dag. Att skriva efter en fullspäckad semesterdag eller på en platta som börjar ladda ur. Men jag gjorde det, skrev i ungefär 60 dagar och för mitt skrivande har det varit nyttigt, man har inte haft tid att tänka på att det ska vara bra eller innehållsrikt eller välformulerat när man vet att man måste skriva ett även nästa dag. Det var nyttigt för mig.

Det känns symboliskt att den sista dagen på denna utmaning sammanföll med den sista dagen på skrivarkursen som varit helt fantastisk men också oerhört intensiv. Den gav så oerhört mycket och jag fick vissa verktyg som verkligen föll på plats och nu kan jag starta en ny skrivarresa.

Och sommarpratarna då? Ja, ännu har jag inte hunnit lyssna på alla men när jag gjort det ska jag återkomma med vilka som var mina favoriter och vad som berört mig. Men det blir en annan dag. Nu tänker jag blogga som jag vill. Nu börjar en ny skrivarresa.