En påse med magi...

.. visste jag inte att det såldes på julmarknader numera. Men vardagsmagi som gör badet lite mer brusande och magiskt kan inte en litet älvälskande väsen stå emot. Eller kanske är jag en vätte? Min stickade mössa får mig nästan att se ut som en sån.

Vätte, älva eller bara en liten Vida (som tycker om praliner av vit choklad fyllda med polkasmak).. i vilket fall älskade jag i alla fall filmen Wall-E som jag och skärmflygaren tillbringade gårdagskvällen framför. Underbar, tänkvärd, magisk och rolig.

Idag glimmade första advent till och glöggen likaså. Glögg och värme tillsammans med vänner till skärmflygaren. Sen vardagsglädje hemma tillsammans med filmen Kalle och chokladfabriken. Den boken läste jag om och om igen när jag var liten.

Filmen finns i min feelgood-samling som har till enda uppgift att visa mysiga filmer för mig när jag är sugen eller när jag som bäst behöver. Andra filmer i samma samling är Stardust, Grease, The holiday, Tillsammans är man mindre ensam, The secret, Forrest gump, Chocolate, Love actually, Under Toscanas sol, Tjenare kungen och You can heal your life. En film som borde ha en självskriven plats där är Amelie från Montmartre som jag bara ÄLSKAR och har sett hur många gånger som helst, men jag gav bort alla exemplar jag köpte på jordenruntresan. Har ni några filmtips på filmer som får er att må bra?

Tänder mina ljus och glädjs åt mina påsar med magi. Det är när jag gläds åt det lilla som det egentligen blir stort.

De vita viddernas reporter..

.. nämligen den ständigt kritiskt granskande bloggpiraten.

För er som inte träffat på mig tidigare eller vill läsa mina andra reportage så ta en titt i kolumnen där ni hittar min reportageserie som är mycket mer jordnära än drömmande Vida.Självklart så passade jag på att följa med till Gällivare för att kunna ge er en rättvisande bild. Nån måste ju hålla ställningarna.

Som en del av er minns så ville Vida i 10-årsåldern döpa sin lillebror efter sin kåldocka Hugo. Han bor i rosa rummet som det kallas och det passar ju med tanke på hårfärgen och eftersom Vida alltid bor där så har jag alltså kamperat med Hugo en hel vecka.Han är trevlig Hugo men inte ser han ut att vara över 24 vilket måste vara fallet eftersom hennes bror har hunnit fylla det. Färgerna matchar dock mina även om jag är något färgstarkare så vi trivdes bra ihop.

Vad gjorde vi då i Gällivare.. ja där har faktiskt Vida varit ganska rättvisande i sina inlägg. Vi tog det lugnt och umgicks med mommo och moffa som hon faktiskt kallade dem när hon var yngre. De är snälla och väldigt roliga i mina ögon. Precis som brorsan som inte blev uppkallad efter Hugo så kan morfar säga roliga saker som till exempel:
- Det är ju så tråkigt att måla, det är ju inget man vill hålla på med (samma man som alltså sålt färg i hela sitt liv men uppenbarligen aldrig gillat att måla).

Vida är som hon själv nämnde ganska blödig. Så när hon promenerar i Gällivare så är det mycket minnen från hennes barndom. Som när hon var liten och vild och lekte i hela morfars färghandel, klättrade högst upp i ställningen för vaxdukar och satt där med utsikt över hela butiken. Eller när hon dansade framför tapetspegeln (en spegel som man kunde se hur tapeterna såg ut i flera våder) och såg sig själv i alla möjliga versioner. Eller när hon klättrade upp och ner i tapethyllorna och satt sig däruppe och en kund frågar: Får du verkligen vara där och hon kaxigt svarar: Ja det får jag faktiskt för det är min morfar som äääääger den här butiken. Blygsamhet var inte riktigt hennes melodi när hon var liten den kom när hon blev äldre.

Och skylten som morfar själv varit med och designat och som har mååånga år på nacken sitter faktiskt kvar vid den gamla entren även om det inte är vår butik längre. Han gillade indianer så en sådan fick vara med. En indian i Gällivare kan inte varit en vanlig syn på den tiden. Tänk om hon tagit över butiken och hade stått där och sålt med ett coachande förhållningssätt.. då skulle det nog kunna låta så här:
- Hur känns det när du säger att du vill måla det rött? Hur motiverad är du till att ha just dom tapeterna? Om du tänker dig in när du har målat det limegrönt, vilken känsla får du då?

Vi ska nog vara tacksamma för att det inte blev så. Men roligt och förvirrande för kunderna hade det varit.

När vi kom tillbaka till Stockholm så var även det vintervitt och vackert enligt Vida. Väder för mig är ju inte så viktigt för mig eftersom jag alltid får åka i väskan och där är det varmt och mörkt oavsett årstid. I alla fall så är det även farligt med snö har jag hört då jag tjuvlyssnade på tunnelbanan på en engelsk dam med en innovativ frisyr i brunt som hade passat en vardagslik Dame Edna. Hon förklarade i fina ordalag för en herre att snön i Stockholm är farlig även om den är mjuk. Stockholm har tydligen flera dödsfall, inte nåt varje dag, men åtminstone flera i veckan tack vare snön eftersom det är en stor mängd personer som halkar på gatan och slår ihjäl sig eller får den i huvudet. Damen såg (trots frisyren) väldigt pålitlig ut så jag tror på det där oavsett om media uppenbarligen vill mörka det och även sjukhusen och trots att Vida bara skrattade bort det efteråt när hon pratade med skärmflygaren. Tur att man är mjuk och inte har några ben att bryta. Nu är snön borta så nu minskar dödsfallstatistiken relaterad till snön i Stockholm igen om man ska tro Dame Edna wannabeen.

Har även börjat spana på julklappar till Vida och då hittat den perfekta klappen som hon skulle hoppa upp och ner om hon fick (ja, hon är faktiskt så barnslig och ögonen tindrar när hon får överraskningar). Hon bara älskar Lady Thirtys design så nu när hon har en utlottning så passar jag på att vara med för att kunna överraska Vida med nåt från lilla mig. Finast enligt mig är bakelsen som jag känner att jag verkligen klickar med men hon skulle nog gilla örhängena och nyckelringen bäst. Om ni vill läsa mer om utlottningen så klicka här eller på bilden.

Nu är ju snön borta och lite tursamt är ju det eftersom Vida skämmer ut mig i tid och otid genom att göra snöänglar. Hon bryr sig inte det minsta om någon ser. Hörde även att hon försökte få med skärmflygaren på det men jag tror han är vettigare än så och låter bli. Jag fick ju lov att testa att göra en jag med men jag tyckte mest det var kallt. Passade på att ta en bild på min ängel dock så att jag visar att det jag berättar faktiskt är sant. Jag tror inte det finns nån liknande bild i hela bloggsfären så nu får ni bevittna världspremiären av en bloggpiratängel. Det ni!

Nu ska vi tydligen på julmarknad, gäller att haka på så man inte missar något!
Toddiloo!
/Bloggpiraten- The one and only

Snön droppar från taken..

.. och min nykokade hjortronsylt lyser upp i kylskåpet vilket kan behövas en slaskig dag i november. En annan sak som lyste upp min dag var en långfika med Chissra i gamla stan. Hon är så himla mysig och varm. En sån värme lyser upp i Novembermörkret. Dessutom peppar hon mig att jag ska få det där drömjobbet jag sökt. Jag vill så gärna ha det, så jag önskar och önskar och tittar upp mot stjärnorna. Ser du stjärnan i det blå...

Som en stor tindrande stjärna som skiner upp vinterhimlen ser jag dessutom denna fina utmärkelse av Mamma Melissa.



Några av de bloggstjärnor som tindrar på min novemberhimmel och de 8 bloggar som idag får pryda nomineringshimlen är:
Chissra
Vardagspussel
Visa vägen
Marias betraktelser
Vindens melodi
Di
Livskrafter
Malve

Nu dricker jag chokladchili-thé och ska snart ge mig iväg igen på rekryteringsevent men jag önskar er vackra stjärnor och glimmande glitter i mörkret.

I vinterns vita täcke..

.. ligger Svedmyra vackert inbäddat. Min önskan är att vintern kommer att stanna även här även om metorologerna säger att så inte blir fallet.

Någon timme senare så ligger även jag inbäddad i ett rött lakan och en grå handduk som en liten för tidig julklapp till mig själv.
Jag har nämligen passat på att besöka Christel (www.christelshudvard.com) som jag berättat om tidigare. Det är vardagslyx och precis vad jag behöver. Nästkommande vecka kommer jag att ägna mig åt mitt yttre vilket känns skönt att göra efter all tid åt mitt inre som jag lagt ner på sista tiden. Vida kliver ur sitt skal på flera sätt. När Christel packar upp mig några timmar senare så är jag lycklig. Hon är fantastisk. När jag lämnar salongen så gör jag det med en känsla av frid men även med en liten påse med magic mitt från Jane Iredale (som en vän bett mig köpa).

Det är en så bra produkt så jag kan faktiskt inte låta bli att skriva några rader. Det är en vante i microfiber som man rengör ansiktet med som tar bort smink (och smuts med för den delen) bara genom att man tillsätter ljummet vatten. Inga förpackningar och inte massa kemikalier i ansiktet utan bara denna vante och lite vatten. Mina ögon är väldigt känsliga och blir lätt röda men de skonsamma produkterna tog inte bort allt smink men det gör magic mitt (som man efter ett tag tvättar och återvänder). Jag trodde inte så mycket på den när jag köpte den första gången men den är så himla bra och när jag gav den till en vän nyligen ville hon köpa flera för att ge bort till vänner i jul. Den kostar 174 kr och räcker lääänge och är superbra. Om nån skulle vara intresserad så ring Christel på 0706-65 88 65 (som även kan skicka om nån skulle vara intresserad). Bra saker vill man ju dela med sig av.


Nu ska jag snart vira in mig i min lilla grå kappa, min gråa stora mössa och ta mitt coachkit under armen för eftermiddan tillbringas i gamla stan först med en vän och sen med en övningsklient. Vintern väntar och jag vill passa på att njuta av den medan den skimrar i sin skönhet och lyser upp min väg.

Att åka hem igen..

.. ger mig blandade känslor.

Det är alltid tråkigt att ta avsked av dom man tycker om och en plats som bor i ens hjärta som man inte kan besöka närhelst man vill eftersom avståndet är långt. Min Haglöfsryggsäck är fylld med norrländska läckerheter som jokkmokkskorv, hjortron, palt och torkad renfilé så jag tar med mig lite av Lappland hem och kärleken från mormor och morfar den följer mig ju vart jag än går. Likt min kärlek till dem och Gällivare är ständigt närvarande.

Snön yr även här idag (kortet togs igår) så vi har mest vistats inomhus och myst. Mycket julmust har konsumerats och mormors goda mat såklart. En skön lugn dag och mitt tåg går avgår på kvällen så jag får nästan hela dagen tillsammans med dem. Men jag behöver ju komma hem också. Inplanerade coachningar, saker som måste göras, skärmflygaren och mina vänner väntar i Stockholm tillsammans med mitt vardagsliv som jag verkligen trivs med (det är bara drömjobbet och pippihuset som fattas).

Den där ryggsäcken som jag nyss nämnde, gissa vem som packat den (apropå eget ansvar) ? Jo, morfar som är superbäst på att packa på så att allt går ner och inte bara åker runt i väskan (vilket nog mer är min specialitet). Nu ska jag passa på att njuta av de sista timmarna och gå ner och lösa korsord med mormor. Det är lycka för mig.

Snöfall och medaljregn...

.. bjuder helgen på här i vackra Gällivare. Jag blir rörd och berörd när jag ser tävlingarna på tv, man känner sig närmare bara av att veta att det handlar om kilometrar mellan soffan och de bilder som fyller tv-rutan. Magiskt.

Är du nostalgisk? Det är min vackra och omtänksamma mormor (blott 17 år på bilden) som ställer frågan när vi tar vår dagliga vinterpromenad. Ja, jag är nog en obotlig nostalgiker och som jag skrivit i ett tidigare inlägg så är det lätt att bli nostalgisk på platser som man inte har sin vardag i längre. Så jag blir det när jag är här. Mitt arv, mina minnen och mina erfarenheter är ju en del av den jag är idag.

Men ibland så leker jag med tanken.. hur hade mitt liv blivit om min pedagogiska mamma inte hade lämnat Gällivare och jag hade växt upp här? Hur hade mitt liv varit om jag själv hade valt att stanna kvar i Leksand? Ja, det vet man ju aldrig men jag är väldigt nöjd med hur mitt liv ser ut idag och de beslut jag har fattat.

Jag har tagit med mig några ord jag hörde en gång: Du fattar dom beslut du kan utifrån var du befinner dig och vilka erfarenheter du har vid den tidpunkten, du kanske skulle fatta andra beslut idag men du gjorde då vad du tyckte var rätt. Med andra ord så försöker jag att verkligen tänka igenom mina beslut men när dom väl är fattade och genomförda så försöker jag att inte blicka tillbaka och ångra något utan att vandra vidare på livets stig och blicka framåt.

För vi kan inte ändra det förflutna men vi kan påverka nuet och framtiden. Så var snälla mot er själva för ni gör alla så gott ni kan och livet kommer inte med bruksanvisning så det gäller att pröva sig fram och se vad som fungerar. Nostalgin den bär jag dock med mig och ibland kommer den på besök precis som det tysta snöfallet som just nu dalar som små vita stjärnor från himlen.

Har du stulit någons ansvar idag?

Är en bra fråga tycker jag. Den fick jag av en annan coach.

För är det inte så att vi ibland tar någon annans ansvar för att saker ska bli gjorda, saker som vi tycker borde göras gör vi själva eller vi försöker påverka någon annan i deras liv att göra saker på vårt sätt. Men om vi tar någon annans ansvar hur ska de då kunna växa som personer? Och hur ska vi orka med om vi tar ansvar för andra hela tiden? Det går mycket energi till det och ibland kanske vi t.o.m tar ansvaret för saker som personerna själva vill ta ansvar för.

Det kan vara svårt att ta ansvar också. De finns också personer som inte vill, kan eller tror att de kan ta ansvar. Ibland kan det vara svårt att se sambandet mellan sina egna handlingar och konsekvenser. De ser inte att om de slutar göra vissa saker och börjar göra andra så kanske de mår bättre. Lätt att säga, svårt att göra förvisso men att något är svårt behöver inte innebära att det är omöjligt.

Vill man må bättre kanske man måste ta ansvar för att våga säga nej, vara ledsen när man är ledsen, själv införa saker man mår bra av även om det inte känns som om det gör en skillnad, försöka hitta vägar som leder någonstans och kanske be om hjälp (privat eller professionell) med de saker man inte klarar av. Att be om hjälp när man behöver det är att ta ansvar. Att vila när man är slutkörd likaså. Jag tror inte att vi klarar allt själva och vill inte att det ska vara så för då behöver vi ju inte varandra vilket jag tror att vi gör.

Att ta ansvar innebär i mina ögon inte att vi inte ska hjälpa varandra, men att kanske verkligen stämma av om personen vill ha hjälp och försöka avgöra om det är stolthet eller något annat som ligger bakom ett nej om det inte känns som ett helhjärtat nej. För som jag skrev innan vi behöver varandra och en hjälpande hand är ju det som hindrar oss att drunkna i vissa lägen men vi kanske inte behöver att någon bygger en konstgjord ö åt oss vid det tillfället. Man kanske bara behöver en hjälpande hand, en axel att luta sig mot, ett knä att sova i eller någon som verkligen lyssnar aktivt på det man har att säga.

Tar jag alltid mitt eget ansvar? Nejdå inte alls och visst snor jag gärna andras ansvar.. men jag jobbar på det och det är tillräckligt. För en förändring kan ju först ske när man identifierat något man vill ändra på och sen börjar ta steg i den riktningen även om det bara är myrsteg. Så jag tar ansvar för att ta mindre ansvar i vissa situationer och mer ansvar i andra. Krångligt? Ja, kanske men också ansvarsfullt.

Som ett slott av trä..

.. reser sig Fjällnäs och blickar ner över Gällivare. När jag var liten tyckte jag att det såg ut som ett slott (och det kallas även det) men det byggdes som ett pensionat år 1882 och har nyligen återöppnat som hotell. Det är vackert i sin snickarglädje och får mig att drömma om det där pippihuset som jag vill bo i en vacker dag.

Jag har i många år drömt om ett sekelskifteshus med minst ett torn. I tornet ska jag sitta och dricka mitt thé, läsa böcker och titta på stjärnorna, jag tror min själ skulle vara lycklig då. Det gäller att hålla drömmen levande även om sådana hus i Stockholmstrakten kostar en ganska stor slant. Men alla mina vänner tycker ett sånt hus passar mig. Å vem vet kanske bor det en liten Pippi inom mig som kikar fram ibland och gör precis som hon vill och inte bryr sig i konventioner och vad man borde. Hon är en ganska skön böna i mina ögon. För man ska ju göra det man tror på och tro på det man gör.

Jag blickar ut över Dundret..

.. från köket hos mormor och morfar. Än har de inte tänt lamporna som önskar oss alla GOD HELG och sprider julstämning över hela Gällivare enligt mig men visst är det en mäktig syn ändå med Dundret vakande över oss.

Det har varit så vackra dagar med en soluppgång och solnedgång i skimrande rosa och en alldeles magiskt vacker himmel. För mig som längtat efter snö och riktig vinter så känns det sagolikt att ta vinterpromenader på knarrande snö. Dagarna är korta här nu så man insuper ljuset medan man kan. Men snön lyser upp när solen har gått ner.

Mina dagar här är lugna och sköna. Jag läser bloggar och skriver på arbetsansökningar (har just sökt ett drömjobb så håll tummarna) och umgås med mormor och morfar. Vi tar promenader och sen chillar jag med läsning av skönlitteratur och coachlitteratur. Tid för reflektion finns och det känns skönt.

Vad har ni för er denna torsdag i November?

Jag är ingen såndär datanörd..

.. säger min morfar.

Nej, just datanörd är inte direkt det första jag tänker på när det gäller min morfar. Musiker, färghandlare, travälskare och allkonstnär ligger liksom närmare till hands.

Han är inte rädd för att lära sig nya saker och köpte därför en dator förra året som han nu använder dagligen. Han kollar hästar, aktiekurser, söker ord till mormors korsord, läser min blogg och mailar. Det tycker jag är roligt och imponerande. Men nån datanörd det är han inte minsann tycker han och jag håller med. Men jag tycker att det är stort att han fortfarande vill lära sig nya saker.

Min mormor är likadan men hon har lärt sig sms:a istället så vi håller kontakten den vägen. Sen läser hon min blogg (med hjälp av morfar) så helt plötsligt så säger hon, det där vet jag redan för det har jag läst på bloggen. Då blev jag lite paff.

För 10 år sedan (alltså 1998) så ringer min mormor till mig och säger att de ska åka jorden runt. Då hade de köpt en charterresa som de begav sig iväg på, så de åkte faktiskt jorden runt flera år innan jag gjorde det. Vid den tidpunkten var de 67 och 68 år och tog chansen när de fick den vilket jag tycker är helt fantastiskt och de har varit till flera ställen som jag inte besökt men vill åka till.

Det här inspirerar mig och jag har nog i efterhand insett att det är klart att man med såna förebilder vågar gå sin egen väg, följa sina drömmar och lära sig nya saker. Fast själv är jag nog mera datanörd än jag vågar medge som regelbundet surfar in på bloggkoll, facebook och mailen, men det känns helt ok för det berikar mitt liv.

Ett veck i tiden..

18.12 är tågets avgångstid. Klockan 9.12 imorgon är det beräknat att jag ska kliva av tåget på Gällivare station. Det är 15 timmar.

I ett av mina första inlägg berättade jag om min kärlek till tågresandet så just nu är jag lycklig. Det är 15 timmar som bildar vad jag kallar ett veck i tiden. Timmar där jag kan reflektera, vila, lyssna på sommarpratare och bara vara. Mina tankar vandrar fritt och när jag kommer fram så möts jag av min morfar och Gällivare i vinterskrud.

På senaste tiden har jag funderat en del över mina rötter. Var man kommer ifrån och vart man är på väg. För egen del känns det som om mina rötter grenar ut sig Lappland med dess fjäll och storslagna natur men även till Dalarna med sin skönhet och sina traditioner. Mina rötter präglar så klart vem jag är och vad jag har med mig i min ryggsäck men också min kärlek till dessa platser.

Jag känner mig hemma i Gällivare, trots att jag där inte har några vänner eller något annat socialt sammanhang utan bara min mormor och morfar. Men mina rötter är viktiga för mig känner jag och den kultur som finns där och som väcker ett igenkännande hos mig. Symboler som har en förankring i mig och traditioner som känns viktiga för min identitet.

Tåget vaggar mig och jag gläds åt min resa, både i stunden och i livet. Mitt veck i tiden känns oändligt och mina timmar med mig själv där tankarna virvlar likt fjärilar i Laos men samtidigt känner jag mig som nästan i ett meditativt tillstånd. Ett veck i tiden som när det vecklar ut sig och jag kliver ner på perrongen och ser min älskade morfar så blir det till ett ögonblick av kärlek. Kärlek till min morfar och kärleken till Gällivare.

Jag ÄLSKAR min bokcirkel..

..jo, det är sant. På riktigt. De är bara underbarast.

Alla har sån värme och trots olikheter i personligheter och boksmak så finns tolerans och acceptans av andras åsikter. De får mig att tänka till och mötet sker via böckerna och vår kärlek till läsning. Vi har hållit på nu i 3 år och tiden har bara runnit iväg och många böcker har blivit lästa och jag tänker ofta med tacksamhet på vår lilla softa bokcirkel som ger mig så mycket glädje och berikar mitt läsande.

En intensiv och rolig dag avslutades i deras sällskap på Cafe Mineur i Gamla stan innan jag och min vän tog en kortare promenad under stjärnorna. Hos henne skiner alltid solen och i hennes närhet blommar man, vem vet... kanske är det hon som fått denna fåtölj att visa sin blomsterprakt?

Reseminne (Penang, Malaysia, 2002)

Live the life you love and love the life you live..
.. står det på kinesiska på halsbandet som vilar runt min hals. På baksidan har tecknet för liv inristats på min begäran.

I Malaysia bor malajer, kineser och indier sida vid sida och beroende på var du befinner dig kan den ena kulturen kännas av mer än de andra och motsägelsefullt nog är mitt möte med kinesisk filosofi och feng shui ett av mina minnen från Malaysia. Mitt möte med det fantastiska Cheong
Fatt Tze mansion.

I min resedagbok så skriver jag samma dag följande rader:

Idag sa har vi verkligen gjort nat haftigt. Vi besokte "The Cheong Fatt Tze Mansion" en klarbla byggnad med en fantastisk historia och arkitektur. Denna guidade rundtur var det haftigaste jag upplevt sedan jag anlande hit. Det tindrar nog i mina ogon fortfarande nar jag tanker pa det. Den byggdes at Cheong Fatt Tze och har influenser fran feng shui, art nouveau, gotisk, europeisk och kinesisk arkitektur. Allt i byggnaden hade ett symboliskt eller praktisk funktion.. Det sags ligga som pa en draktron vilket ar det basta enligt feng shui.. det har bergen bakom sig, vatten framfor sig och det ar upphojt i den bakre delen.. Jag maste verkligen lara mig mer om fang shui och kinesisk mytologi. Det var sa oerhort fascinerande.. De har dessutom anvant huset i filmen Indokina.

Det här huset och den upplevelse av förundran jag hade där besöker mig ibland. Jag har en dröm om att besöka det igen och denna gång sova minst en natt där. Vi visste inte att det var möjligt och skulle lämna Penang tidigt nästa morgon men annars så hade jag och Sarah (en engelsk vän jag träffat på resan) inte tvekat en sekund att boka in oss för en natt. Det här huset tillhör mina drömmar och jag hoppas att den drömmen blir verklighet en dag. Tills dess kan jag njuta av den virtuella turen på hemsidan: http://www.cheongfatttzemansion.com/

Men en dag ska jag vara där igen och förundras över dess skönhet, genialitet och den kraft som sitter i väggarna. En dag..

Prickiga muffinsformar..

... på skärmflygarens plåt fylls med muffinssmet och äpplen. Kvällshimlen breder ut sig över Stockholm och stjärnorna fyller himlavalvet tillsammans med en måne som nyss var full.

Mina sista dagar i coachkursen var magiska på många vis trots en blixtrande huvudvärk som inte ville ge sig. Saker faller på plats och insikter likaså men det kommer att ta ett tag att landa och göra det greppbart. Tur att avslutningen och diplomeringen ligger en månad framåt i tiden.

Den här kursen är det mest fantastiska jag har gjort på väldigt länge och mina kursledare är magiska och inspirerande. Min inre röst gör sig påmind och talar om för mig att jag är på rätt väg och min livskraft exploderar inom mig likt ett stjärnströssel från ett fyrverkeri.

Men nu är det dags för prickig muffinslycka och vilsam kväll. Må stjärnorna tindra över er alla på livets stig.

Vägen framåt längs livets slingrande stig...

.. har nått ett krön för min del.

Imorgon är sista dagen på coachkursen innan diplomeringen om en dryg månad och idag står jag här på livskrönet och känner att vissa saker klarnar.

Det verkar som om du är självcoachad säger någon och javisst är jag det. Jag har nog coachat mig själv under stora delar av livet för att komma framåt och kunna lirka upp låsta dörrar för att se vad som finns bakom dem och vilka som leder vidare. Mina livserfarenheter, min nyfikenhet, min utbildning till beteendevetare och nu denna utbildning hjälper mig på vägen för att finna just mina svar varav många ni hittar i texterna på just denna blogg. Era egna svar hittar ni inom er om ni lyssnar och era livsvägar vandrar ni redan på.

Vissa av er har det tufft just nu och ni finns med mig i tanken. Livsvägarna är inte alltid lätta att vandra på men de leder alltid någonstans. Ibland är det tungt att vandra och man kan behöva luta sig mot någon eller slå sig ner på sidan om vägen. Ingen kräver av er att ni ska vara starka under hela vägen utan ta stöd av de som finns runt era livsvägar.

Under stjärnhimlen slingrar min väg sig vidare och i natten vilar jag för att imorgon vandra vidare och se vad som händer. Men just nu vilar jag under stjärnorna och tänker att på många sätt var det här en magisk dag. En magisk dag som glimmar likt en stjärnhimmel inne i mitt hjärta.

Varför bloggar du?

Frågar Enbart när jag ska svara på frågor kring min blogg hos honom. Mitt svar blev:

Jag började blogga för att börja lyssna på mina egna tankar och för att jag alltid tyckt om att skriva men glömt bort det under de senaste åren. Bloggandet handlar om att fästa mina tankar och mitt liv på bloggpappret och att ibland har en dialog med de som läser. Tänker på många olika saker och nu sätter jag dem på pränt.

Efter att ha svarat utan någon större tanke så har frågan fortsatt att snurra i mitt huvud. Varför bloggar jag? Det började som ett infall, inspirerad av Vardagspussel och med en skrivlust i fingrarna och tankar som snurrade som ville komma på pränt. Jag tänkte att jag kanske gör det en vecka eller två och sedan lessnar jag och lägger ner bloggen.

Men jag lessnar inte, tvärt om. Jag känner att min kreativitet och skrivarglädje väcks till liv. Vissa inlägg är mer välskrivna än andra och vissa skrivs spontant medan andra växer fram i långsamhet. Dessutom har bloggandet gett så mycket mer som jag inte väntat mig som nya vänner men även återknutna kontakter med gamla vänner. Jag har vunnit en fin tavla och gästbloggat på en Enbarts blogg och förundrats över all klokskap som finns hos de bloggar jag läser.

Så egentligen bloggar jag nog för att bloggvärlden fortsätter att fascinera mig och ge något tillbaka till mig i massa olika former och för att jag inspireras på så många olika sätt.

Varför bloggar ni?

Att knyta ihop säcken..

..eller kanske en liten prickig påse snarare. I vilket fall som helst så känns det här som en vecka med avslut och början på något nytt på samma gång. Min projektanställning tar slut och det är sista kursomgången (den 19:e december är det dags för diplomering).

Jag tycker om att göra avslut, summera ihop vad som varit bra och vad jag lärt mig och vad jag vill förändra. Det blir som ett avsked och en början samtidigt. Jag är nog en sån person som ser livet i olika perioder, faser och gärna delar in det i olika tidsaspekter och ibland löper ju processer parallellt.

Just nu eftersom det har varit en bra upplevelse känns det som om jag stoppar ner godbitar i en vacker påse, andra gånger i livet så har det känns som om det är en illaluktande soppåse med skräp man måste göra sig av med innan man kan gå vidare. Men just nu är det en vacker påse som jag samlar mina erfarenheter och runt hörnet väntar något nytt och spännande hoppas jag, kanske en smällkaramell eller ett gnistrande tomtebloss. Jag vill ha något sprakande och färgglatt som fyller mig med glädje och hopp i alla fall. Det är bara att önska... och vet ni vad? Vissa önskningar går faktiskt i uppfyllelse.

Min syster skapar med sina händer..

.... och i mina kliar det när jag betraktar hur hennes hantverk växer fram. En dag när tålamodet finns där ska jag lära mig sticka och virka för jag tror att det är rogivande. Tills dess skapar jag på annat sätt.

Min prickiga Orkanliakjol är på men dansen som var tänkt blev inte av, den får vänta en vecka. Är trött och behöver vila och vill dessutom umgås med min syster. Vi dricker the och lyssnar på regnet som slår mot rutan. Jag beundrar min systers händighet, kreativitet och skaparlusta. Beundrar även min lillebrors musikalitet och tålamod i det och glädjs över att vi idag kunde umgås några timmar på mitt favoritfika Cafe Mineur i gamla stan innan han och flickvännen vände åter till Dalarna.

Vi kokar ännu en kopp the, min syster lägger undan virkningen och vi tänder ljus och jag känner mig lyckligt lottad som får ha henne här just nu och att just hon är min lillasyster. Universum vore helt enkelt inte detsamma utan henne.

I livets örtagård..

.. gäller det att odla, förvalta, skörda och välja sina örter med omsorg.

Regn och sol kommer att komma från ovan. Stormar kommer att vina och lättjefulla solfyllda dagar kommer att vila i din trädgård. Det kan man inte påverka.

Men man kan fylla sin trädgård med dom örter man vill ha och vårda dem med kärlek. Vänskapens örter kommer i många skepnader och kan behöva vårdas på olika sätt vid olika tillfällen. Kärlekens likaså. Vissa örter kan vara svåra att finna, man kan behöva leta och prova andra örter innan man hittar den som man vill ha i sin egen örtagård i livet.

Omtanke, ett leende, tacksamhet, kärleksfulla handlingar och även tårar ibland, ger örterna kraft att växa i såväl solsken som i den vindpinade stormen. Ibland klarar örterna det och ibland inte men det gör en skillnad hur du själv förvaltar just dina örter.

Under promenaden i livets örtagård så gör vi alla erfarenheter som gör att vi sår andra örter eller lär oss hur vi ska ta hand om de vi har. Ibland blir det inte som vi har tänkt oss, det vi har planterat kommer inte upp eller kommer i en helt annan skepnad. Vissa gånger hinner vi inte med vår trädgård utan springer nästan genom den och då kan man se att vissa örter har växtkraft även om vi inte är där och att andra inte klarar sig utan vår omvårdnad och omtanke.

Som trädgårdsmästare i livets örtagård så måste man även ta hand om sig själv för att orka med sin örtagård. Vila när man är trött, umgås med de man tycker om, välja nya vägar om de gamla inte leder någonstans kan vara ett sätt att ta hand om sig själv. Visa omtanke och acceptans mot den man är och minnas att vi gör alla så gott vi kan och att det är ingen idé att jämföra trädgårdar eller trädgårdsmästare för de är alla unika. Beundra kan man göra för det är vackert att visa uppskattning mot andra och låta sig inspireras men det förändrar inte det egna värdet av de frön man sår eller ens talang som trädgårdsmästare.

Nu tänker jag själv slå mig ner och vila i min trädgård för det är det jag behöver just nu. En stund i stillhet med en kopp the och en stunds sömn. Där hämtar jag kraft för att sedan i skymningen äta en god middag med vänner. Det planteras många nya frön just nu, vi får se i vilken skepnad de kommer upp och på vilken stig jag måste vandra för att skörda.

Tacos och julmust..

.. får avsluta en vecka med tidiga mornar och en del sena kvällar.

Min yngsta bror och hans superhärliga flickvän är på besök och det känns skönt att ha en kväll hemma i deras sällskap. Lyxigt när man inte har dem nära i vardagen. Imorgon kommer ytterligare en älskad syster på besök.Tror nog att Alma har ett litet finger med i spelet när det gäller alla familjemedlemmar som dyker upp här i Stockholm.

Men just idag så får jag mysa med dem och det är verkligen vardagslyx så nu ska jag krypa upp i soffan och avsluta dagen med glass, the och film och sen ska jag sova gott. Imorgon väntar nya äventyr.

Min tekopp är fylld till brädden med chokladchili thé

.. som sätter en extra guldkant på min torsdag. Det är tack vare en vän som jag har detta underbara thé, är nyklippt och har fått ätit palt som till och med är lagad av hennes mamma hemma i Piteå. Så just nu dricker jag ett bevis på en ny vänskap.

Igår när jag gjorde min lista så hade jag även kunnat berätta att vår familjs katt Mickus (med sin karakteristiska 8 på ryggen) var avtecknad på kalendern Stjärnsmällar och julpussar 1986. Jag kan även avslöja att nån i min favoritblogglista har varit statist i den julkalendern mer säger jag inte.

För några år sedan berättade en vän att hon varje år byter julkalendrar med några vänner, de har ett maxtak för vad varje paket får kosta i snitt för att det inte ska springa iväg och det blev ofta temakalendrar. Det kunde vara pärlor eller andra delar till smyckestillverkning, the eller skönhetsartiklar.

När hon berättade det här så väcktes barnet i mig. Jag mindes när min pedagogiska mamma gjorde en gemensam kalender till mig och mina syskon och när jag och mina vänner i skolåldern gjorde egna kalendrar till varandra. Så i all hemlighet påbörjade jag en egen kalender till en vän och upptäckte min kreativa lust och hur mycket jag tycker om att överraska. När jag väl börjat kunde jag inte sluta. Det blev faktiskt 3 kalendrar det året till 3 mycket förvånade och glada vänner. Det var underbart roligt.

Året efter fanns det inte tid för kalendrar men jag blev väldigt överraskad då min älvlika vän hade gjort en till mig. En varannan dags kalender men med en komplimang per dag nämligen glittrande hjärtan med en lapp på baksidan och en fram med egenskaper hon uppskattar hos mig. Vilken lycka att öppna dem och sista paketet innehöll dessutom ett guldfärgat hjärta. Dom hänger nu i mitt sovrum året runt så att jag alltid kan påminnas om vad hon tycker om hos mig och hur fantastisk vår vänskap är.

Så nu börjar jag fundera och det kliar lite i fingrarna så kanske det blir åtminstone en kalender i år. För kalendrar kan man göra på stor och liten budget det är tanken som räknas. Några idéer som jag har är:
- komplimangskalender (liknande den jag fick och där är ju möjligheterna oändliga)
- dagens thé (med en thepåse per dag)
- reflektionskalender (en reflektion att bära med sig under dagen och fundera på)
- utmaningskalender (en liten daglig vardagsutmaning för att testa att göra saker annorlunda)
- traditionell kalender med presenter.
- fina foton
... ja, endast fantasi, lust, ork och tid sätter gränserna.

Och just nu bubblar min fantasi likt chili blandat med choklad som rött kärleksströssel över en mörk himmel.

sju spännande saker - sannolikt sanna..

.. som Malve utmanat mig att berätta.....

Jag har arbetat med röjsågsröjning en sommar och har intyg att jag har gått en kurs och kan hantera en röjsåg. Det är nåt att hotta upp CV:et med nu när jag letar nya tjänster.

Jag älskar att bada i badkaret, där tänker jag som bäst. Jag badar när jag är ledsen, glad, trött, kall, varm... helt plötsligt när jag är hos skärmflygaren kan jag bara försvinna. Då ligger jag i badet och funderar eller läser. Tror att en av de första presenterna jag fick av honom var badskum som stod på badkarskanten. Kan bada flera gånger om dagen och är smått besatt av det.

Jag har besökt det turkiska fotbollslaget Galatasaray konstgjorda privata ö som ligger i floden Bosporen (i Istanbul) och som inte är öppen för turister eller externa besökare.

Hade haft en lillebror vid namn Hugo om jag fått bestämma, han skulle i så fall varit döpt efter min kåldocka (minns ni dom?) med rosa hår. Var vid tidpunkten MYCKET besviken över att ingen lyssnade på mig och att han inte hette det ens i andranamn. Idag kan jag vara ganska glad över det och framförallt är väl han glad över det.

Jag har sjungit tillsammans med Olof Palme

Jag har stått i klacken på ett svenskt ishockeylag (Leksand så klart) och kan stämma upp i många käcka ramsor med hög röst om det skulle behövas.

Har haft en känd regissör från Holland boende hos mig eftersom han är tillsammans med min holländska vän som jag lärde känna i Thailand. Hon tittar inte ens på TV och har i stort sett inte sett något han gjort, inte jag heller men han är en snäll prick.

Annars tycker jag Lady Thirty har fångat mig i min vardag med bilden nedan.

Utmaningen bollas vidare som en glad ballong till vardagspussel, kvistashuset, livskrafter, chissra , lenjangel, stort och smått.. och sen till den som vill. Å mina vänner ni vet väl hur det är med en ballong, ibland fångar man den och ibland låter man den segla vidare så ni väljer själva om ni vill göra utmaningen.

Om ni gör det så har den följande instruktioner:

Uppgiften är följande:* Länka den som utmanat dig och sätt in dessa regler på din blogg* Berätta 7 saker om dig själv, både alldagliga och knäppa* Utmana 7 andra i slutet av inlägget och länka till dem* Lämna en kommentar i deras blogg om att de har blivit utmanade.

mediterad..

.. och redo att krypa till kojs.

Jag är trött idag och sömn är verkligen viktigt för mig så jag tänkte gå och lägga mig tidigt ikväll. Skönt att meditera också, jag slarvar med det just nu vilket är det dummaste jag kan göra. Det är verkligen det som har förändrat hela mitt liv och något jag behöver dagligen men som jag har lätt att slarva med när det händer mycket och det gör det just nu. Det är roligt men jag behöver den där meditationen i långa loppet för att landa och inte göra slut på mer energi än jag får och medition fyller på mina reserver.

Sömn gör också det och om jag vore ett litet skogsväsen skulle jag dra ett löv över mig och krypa till kojs i den här stubben, nu får det bli ett fluffigt täcke istället och lika bra är väl det för jag är ju inte ett litet skogsväsen men en fantasifull varelse som flyger högt i tanken och hoppas kunna sprida lite glitter i världen.

Sugen på bloggträff?

Nu börjar vi bli riktigt nyfikna på alla spännande vänner därute i bloggvärlden och tycker att det vore kul med en träff i verkliga livet.

Då Jul och Nyår närmar sig med stormsteg och vi vet att många har fullt upp så tänker vi att det vore en trevlig början på det nya året att träffas en helg i Stockholm.Vi har följande två datum som förslag på träffen:
7/2-09
28/2-09
Vad tycker ni? Något som passar bättre eller sämre? Vilka är intresserade? Nån idé om vad vi ska hitta på?

Skriv en kommentar hos Chissra eller Vida om vad ni tycker. Lämna gärna mailadress om vi inte har den (hos Chissra kan man göra det utan att det syns på bloggen).

Vi hoppas på ett spännande möte efter nyår!

Kram från Vida och Chissra

Världens underbaraste Alma..

.. är jag moster till.

Igår fyllde hon sin första månad och idag höll jag henne i mina armar igen. Hon är världens finaste. Jag önskar henne allt gott i livet och jag hoppas att jag kommer att finnas där för henne om hon behöver mig. Jag känner kärlek i hela kroppen när jag tittar ner på henne. Livets lilla mirakel.

Idag fick hon det här kortet som jag beställt från Vildaella. Inuti fanns en dikt som följt mig i hela mitt liv, pedagogiska mamman fick den av sina vänner när jag föddes och hon läste den ofta för mig när jag var liten.

Lyckans minut

Är det sant att jag håller ett barn på min arm
och ser mig själv i dess blick.
Att fjärdarna gnistra och jorden är varm
och himlen utan en prick.

Vad är det för tid, vad är det för år, vem är jag
och vad bär jag för namn?
Du skrattande knyte med solkblekt hår,
hur fick jag dig i min famn?

Jag lever, jag lever på jorden jag står.
Var har jag varit förut?
Jag väntade viss en miljoner år
på denna enda minut.

(Erik Lindorm)

With a little help from my friends..

Enbart X-box är vad som stod på spel. Den 31 oktober var sista dagen i tävlingen som Barncancerfonden ordnat. Den insamling som samlar in mest pengar får en X-box. "Den jävla idioten" har samlat in mest pengar. Över 90.000 kr på 1,5 månader har skänkts av 1.200 personer. Detta är gjort av okända människor till förmån för en person vi aldrig fick möta. Madde. Hennes kamp är över, men hennes anda lever.

Tack vare henne, hennes mamma och pojkvän och alla er som redan givit en summa fick vi en X-box av Barncancerfonden. Denna ger Enbart (som startade insamlingen) med glädje till Maddes mamma Anne för att hon skall kunna ge den till Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg, JK avdelning 70. Det är inget som botar, men det ger förhoppningsvis en liten stunds glädje för de tjejer och killar som var dag kämpar mot "Den jävla idioten".

Tack alla ni som har givit och bidragit till insamlingen "Den jävla idioten".

Jag har gett pengar till insamlingen vid två tillfällen, när den startades och dagen när Madde begravdes. Jag kände aldrig Madde personligen men jag följde hennes blogg och inspirerades av hennes livsvisdom, kämparglöd och positiva anda. Den här insamlingen har berört mig på flera sätt eftersom den har bevisat för mig hur stark bloggvärldens kraft är, minsta bidrag man kan skänka är 20 kronor och det är faktiskt tanken som räknas. Den visar också att kärleken till livet är stark och att vi gör det vi kan för att åtminstone förändra något. Allt räknas.

Vill ni också skänka en slant gå in på länken ovan det är inte för sent ännu så vi når målet 100.000 kr innan den 13 dec.

Och en sak till.. glöm inte att kärleken överlever döden som jag brukar säga. Kärleken är starkast av allt.

Lev väl!

Vida

Du är som en solros..

.. säger en vän till mig och den komplimangen stannar i hjärtat och där är den kvar. Det är bland det finaste någon sagt till mig.

Idag möter jag den här solrosen i Tallkrogen där den står i solen och skiner upp på min väg hem. Nattfrost eller inte, den anpassar sig inte efter begränsande uppfattningar utan sprider sin skönhet och livsglädje omkring sig.

Nyss har jag funderat över döden då jag passerat Skogskyrkogården, nu påminns jag om livet i form av en solros i solen. Till Skogskyrkogården strömmar människor för att tända ljus och hedra de som inte finns bland oss. Jag väljer att hedra dem i hjärtat och i tanken med en solros.

Solrosen är till alla de fäder som lämnat jordelivet de gågna året. Jag tänker på andra föräldrar som inte finns kvar här hos oss men fortfarande betyder något för oss. Mina vänner och familjemedlemmar saknar er men i minnet lever ni.

Jag tänker på min gammelfarfar som med två händer byggde upp en affärsverksamhet och valde att se möjligheterna istället för omöjligheterna. Jag tänker på min gammelfarmor som bakade drömmar som smälte i munnen, än idag älskar jag småkakor och när jag tar en kopp the i hennes 50-tals servis så finns hon där. Jag tänker på min gammelmormor och minns hur hon bjöd på GB nougatglass och skapade med sina händer. Jag minns min bonusfarmor och hennes fantastiska apelsinsaft och underfundiga humor som hon spred till oss alla. Minns min morbror som lät mig peka på vad jag önskade mig i julklapp och det blev den stora fina leoparden som jag ännu har kvar. Jag minns den levnadsglada mamman som Alma fått sitt namn efter. Jag minns den humoristiska I-B som fick mig att upptäcka hello kitty som jag fortfarande är barnsligt förtjust i. Jag tänker på en vän jag lärde känna under min jorden runt resa och som älskade livet men som förlorade det. Det finns fler som finns i mina tankar men idag var det ni. Ni finns med mig och vissa av er kanske till och med vakar över mig. Min kärlek till er lever kvar i mitt hjärta och ni finns med mig i tanken då och då.

När jag besökte Turkiet och bodde hos en turkisk familj i 10 dagar 1995 så tog de med mig till deras gamla huvudstad Edirne. På väg dit så passerade vi en solrosodling, jag kommer aldrig att glömma den synen, solrosor hela vägen till horisonten oavsett vilken riktning man vände sig. Så oerhört vackert. Att jag inte bad dem stanna så att jag fick ta ett kort kan jag än idag inte förstå men minnet har jag kvar.

Så denna stolta, vackra, glada solros som blommade denna kalla "Alla helgons dag" är till de som inte finns hos oss men som fortfarande är med oss.

Tack för att jag fått lära känna er!

Ett litet rött paket med vita snören...

.. väntar innanför dörren när jag kommer hem från skärmflygaren. Jag blir glad bara av synen av det fina paketet, prickigt gör att mitt hjärta tar ett extra skutt. Jag ÄLSKAR prickigt och jag älskar överraskningar.

Paketet innehåller min vinst i tävlingen hos Lady Thirty om ni minns? När jag öppnar så blir jag alldeles förstummad, lycklig och rörd på en gång. Det här överträffar mina vildaste förväntningar om min vinst. Jag valde att bli avporträtterad och jag känner verkligen att hon lyckats med sin bild (fotot är inte rättvisande för det speglar sig i glaset men om ni klickar på det så kanske ni ser lite bättre).

Hon har fångat mig omgiven av mina underbara katter, mitt adopterade monster Sahara (från Best friend monster). Men hon har även detaljer som klätterträd, löv att sparka i och att jag skulle dyka upp med en latte i ena handen och en bok i den andra är ganska väntat tror jag mina vänner skulle tycka.

Den är helt enkelt underbar och på pricken lik. Förstår ni vilka underbara och personliga bilder som hon kan skapa? Ett julklappstips från mig helt enkelt, för hon tar beställningar och vem vill inte ha personliga klappar?

Tack underbara, underbara Lady Thirty!