Jag får en krans..

.. och midsommaren binder sitt skimmer kring mig.

Det glittrar i sjön som vilar nedanför oss där vi sitter ett stort gäng vänner som samlats för att fira den ljusaste av nätter. I sjön simmar jag långt ut, något som för mig är helt naturligt som simmat tvärs över tjärnar som ung. Varmt sjövatten gör att jag känner mig trygg och fridfull. Det är vackert och näckrosorna vilar i det mörka vattnet där träd och klipphällar speglar sig.

I två dygn bor jag i naturens kant, äter gott och njuter stunder utan tid. Sådana dygn alstrar energi. Naturen hänför mig och mina sinnen insuper allt som den har att erbjuda och jag älskar det. Jag går omkring osminkad med sjölockigt hår och i stunden är jag lycklig. Livet är vackert i sin enkelhet och storslagenhet på samma gång.

Träbänken vid berget har blivit grå av åren och smälter in i naturens färger. Det är en vacker plats och vi slår oss ner och njuter utsikten och talar om vackra saker som jag sparar i mitt inre. Ett samtal som berör den jag är, hur jag lever och vad jag vill. På kvällen tänds en lägereld och i skenet dricker jag cava och ser eldens stjärnströssel stiga mot skyn. Jag somnar till trädens sus och vaknar upp till ännu ett morgondopp i sjöns stillhet. När jag till staden kommer åter bär jag midsommarfrid och lycka inom mig.

Jag känner mig lycklig nu..

... säger Allan och blickar upp mot trädkupolens gröna grenverk.

Vi sitter i mitt klätterträd och det är första gången vi möts i verkliga livet. Lördagens regn har mojnat och nu doftar naturen av all sin växtkraft i söndagens eftermiddag. Det är en vacker stund. I texter och tankar har vi mötts långt tidigare och han har uttryckt en önskan om att ses i klätterträdet. Så nu sitter vi där lutade mot varsin gren, vi blir sittande i nästan två timmar.

Hur längesen är det du satt i ett träd, frågar jag. Alldeles för länge svarar Allan. Det är ett sånt där möte där vi avskalat pratar om livets härligheter, svårigheter, om skrivandet och vilka vi är. Han har publicerat 5 böcker och min framtida bok existerar än så länge bara i drömmen. Jag har ännu inte läst något av honom men lämnar mötet med en dedikerad bok som är den första i en serie på sju.


Allan arbetar som präst, ett yrke långt från mitt men samtidigt med vissa gemensamma beröringspunkter. Jag lyssnar och lär och tänker att möten som detta vill jag inte vara utan. Att någon vill sitta i trädet som jag tycker om och bara älskar att vara det är en fin gåva. Träd är viktiga för mig.


Runt min hals hänger halsbandet med texten "Find your sparkle" och jag tror att det handlar mycket om det, det som är vår gnistra, som får oss att gnistra och livet i sig att gnistra. Det har Allan gjort och det glimmar till om honom där vi sitter i trädet. Det är en vacker stund.

“The world is full of magic things...

..patiently waiting for our senses to grow sharper.” (W.B Yeats)

På sätt och vis är vi alla magiker med unika trollformler där vi skapar vårt liv och vår vardag och vårt eget unika uttryckssätt. Det där med magi behöver inte vara så komplicerat utan allt vi skapar på ett eller annat plan är ju magi, något som springer ur en tanke som sedan tar form. Någon tycker om att laga mat, en annan njuter av att måla tavlor, någon skapar kraft genom att träna och en annan finner närvaron i dansen. Allt det är skapande. Om vi inte delar med oss av det som gör oss till de magiker vi är så växer den inte.

I magin är det inte prestationen som premieras utan det stjärnströssel som vi kan sprida till varandra genom att våga dela med oss när vi skapar magi. Såväl när vi är starka som när vi är svaga. Då bygger vi broar av regnbågar mellan oss. Det är så lätt att vilja visa upp det som är utan skavanker men alla regnbågar är vackra oavsett vilket landskap de spänner över. Om vi blir mer lyhörda som magiker och regnbågsskapare så tror jag vi lättare kan upptäcka när en dörr öppnas som vi vill kliva in i eller kanske när det är dags att snickra en egen dörr som leder någonstans där vi vill vara.

Regnet leker mot rutan när jag och en annan magiker sätter oss i fönstret på ett café. På det vackra intarsiamönstrade bordet mellan oss finns mönster som påminner mig om andra världar och i samtalet bjuder vi in varandra i våra inre rum. Min vän är sannerligen en magiker som skapar drömmar, texter, bilder och kloka tankar. Sådana stunder fyller mig med kraft, energi, inspiration och frid eftersom de får dagen och livet att glimma till. Vi delar några timmar och en mysig fika men framförallt möts vi i tankar, funderingar och frågor. Min vän har ett säreget sätt att se och reflektera över saker. Det är vackert tycker jag.

Tar du vara på den magi som livet bjuder? Skapar du egen magi? Just nu bjuder livet upp till magiska ögonblick, jag njuter dem medan de varar och hänförs över kraften och styrkan i det som är vardagligt och magiskt på en gång. Det är i uppmärksamheten, hänförelsen, lekfullheten och förmågan att våga tro på magi som den skapas och den kraften bär vi inom oss, vi är alla magiker. Det är bara att börja skapa.

Sommarlovskänsla...

.. trots att jag arbetar.

Drabbar den dig också? När massa saker är avklarade och man börjar fylla helger och kvällar med sommarlustlediga saker. Den kommer som ett stjärnströssel när jag klickat på skicka på min sista uppgift till den intressanta kursen "Samisk kultur och samhälle" som jag läst, samma vecka har jag skrivit en text om en lyckosöndag som jag och en vän arrangerade och jag har slutat med mina ordinarie danspass för terminen.

Då får jag en lättjefull känsla, jag ser till att picknickfilten finns tillgänglig i hallen för utflyktsnycker. Jag lusläser parkteaterprogram och skriver ut listan över årets sommarpratare. Jag åker på utflykt till en ö och går på skattjakt genom att testa geocaching. Jag sitter med vänner på uteserveringar och planerar in grillkvällar, trädklättrarfikor och långpromenad med en barndomsvän. Närvaro och härvaro i härlig form.

Semesteröar har jag kallat det i ett tidigare inlägg, det där man kan skapa mitt i arbetsveckan eller året om. Men just nu känns det som sommarlov och ett välbehövligt sådant. Så nu njuter jag sommarstunder och att odla jordgubbar på balkongen som jag plockar vartefter de mognat. Det är en skön känsla, en sån som gör att man lägger sig med ett leende på kvällen och inväntar nya äventyr som kommer och upplevelser som ger energi. Precis som ett sommarlov ska göra.