15:e December anlände med ännu en vacker vinterdag, jullunch med deltagare och personal på jobbet, privat klient efter jobbet och en överraskning på hallmattan när jag kom hem. Finaste Di skickade något som jag trodde var en julklapp men via en sms-konversation så ville hon att jag skulle öppna det direkt och i det var en färgsprakande inredningsbok eftersom jag nu får köpa min lägenhet. Hon ville att den skulle ge mig lite pippi-inspiration. Jag blev så evinnerligt glad och tacksam över gåvan.
Lucka nummer 15 handlar om att ta emot något med glädje. För ibland har vi svårt att ta emot utan att direkt vilja ge något tillbaka eller känna någon form av tacksamhetsskuld. Många gånger är det de mest generösa människorna som verkar ha svårt att ta emot något utan direkt ge något tillbaka. Men kärlek/vänskap och livet handlar om att både kunna ge och kunna ta emot i stort och smått. För när man tar emot med glädje så gör det ju mottagaren glad, om någon vill bjuda låt dem bjuda utan att direkt säga att du betalar nästa gång.
Vad tycker ni? Är det lika lätt att ge som att ta emot? Tar ni emot med glädje eller kommer direkt orden/tanken.. att inte ska väl jag? är jag värd det? Om du har svårt att ta emot, vad handlar det om? Vad kan du lära dig av det? Vad säger det om din syn på gåvor, dig själv, överraskningar?
För egen del har jag fått återerövra detta, som barn har man det ju. Man älskar att få något (och att ge något). Idag har jag fått inspiration till mitt hem vilket är precis det jag behövde. Jag gläds och känner tacksamhet.
Imorgon gryr en ny dag, fylld med livets gåvor som ett leende från en främling, ett sms från någon jag tycker om och ännu ett paket från min julswappskalender. Mitt hem som jag snart äger ska få ny skrud och Di hjälper mig ett steg på vägen.
Till dig som läser: Ta emot kärlek, det är du värd.
/Vida
(bilden är från en av de lappar som satt på paket från Cloudberrie i förra årets julswapp)
