Lahaina välkomnar oss åter..

... när vi lämnar Big Island. Min reskamrat  är lycklig över att vara tillbaka. Mina känslor är tudelade. Jag älskar Maui men Big Island har en speciell plats i mitt hjärta sedan jag först var där för fyra år sedan. Jag känner mig hemma där.

Den sista dagen på Big Island är fantastisk, vi åker för att snorkla med akvariefiskar och även med drömmen om att möta havssköldpaddor, det gjorde jag sist nämligen.  Därför så valde vi "two step" som är ett bra snorklingsställe. 

Det magiska sker. När vi kommer dit kommer en stor flock delfiner in. Det är bara att kliva i havet och simma ut till dem. De vilar långt nere men kommer upp till ytan för att hämta luft och en del av dem stannar där och leker. En av dem visar upp en hel show med hopp och genom att spinna i luften som bara spinnardelfiner kan. Jag möter deras blick och lyssnar till dess ljud. 

Det är med delfinernas möte i hjärtat och med Big Islands skönhet som ger avtryck i själen som jag lämnar ön från flygplatsen under bar himmel.

Maui, ön med charm, skönhet och personlighet öppnar upp för vilsamma dagar som sista anhalt på semestern. På fredag lämnar vi Hawaii efter vårt äventyr. 

När måndagsmorgonen grytt känner jag mig pigg och vill ut. Min reskamrat har ett lugnare tempo och behöver tid att landa i dagen så jag beger mig ut på en fantastisk morgonpromenad i Lahaina. Jag älskar att vandra på en plats när dagen tar sin början. Caféer öppnar upp och börjar servera frukost, morgonfiskare står i vattnet med sina spön. En man har lagt upp hantverk av palmblad på strandpromenaden medan han sitter och fiskar nedanför. Han har även lagt upp kattmat och en svart krabba knaprar glatt men smiter sin kos när jag försöker fota den. 

Jag finner en strand, där vandrar jag i tystnad och njuter känsla av sand mellan tårna, havets ljud och morgonluft. Redan varmt men med en friskhet. De jag möter i morgonen är fiskare, några badande barn och fiskarna som väntar på napp. Det är vackert, fridfullt och alldeles, alldeles underbart. 

Men jag är inte ensam i stunden för under delar av min promenad lyssnar jag på en välbekant röst. Det är Emma och hennes dotter Josephine som delar tankar och klokord i sin podcast Viktigt på riktigt. Emma har jag lärt känna genom bloggvärlden och mött flera gånger i verkliga livet. Hon är en autentiskt livsnjutare och poesiängel. Att hon ska göra en podcast känns så självklart. Jag rekommenderar alla att lyssna på den och läsa hennes blogg livskrafter. 

När jag vänder åter till fantastiska hotellet Pioneer inn som trollade fram rum till oss även om sista natten verkade fullbelagd så är jag redo för frukost. Vi finner ett litet cafe med charmigaste servitören på hela ön tror jag och morgonen har inletts på det vis jag önskar. Med en promenad på en vacker plats, tid för reflektion men även kantad av klokord och en god frukost i magen så finns alla förutsättningar för ännu en härlig dag. 

Det lilla lusthuset på innergården..

.. stjärnströsslar mitt hjärta med sin söthet så det slår ut i häftig blom.

Pioneer Inn är nog det mysigaste hotell jag någonsin bott på. Det är ett hus med själ och historia. Byggdes år 1901 som det första hotellet i Lahaina och här har celebriteter som Frank Sinatra, Katherine Hepburn, Spencer Tracy, Mark Twain, Jackie Kennedy och Tom Robbins har alla bott här. Men det är inte det mest imponerande utan dess charmighet och dess historia. Ett hotell för alla sorter och där en pippiprinsessa njuter lyckostunder. Det enda som kunde göra det mer fullkomligt vore vita gungstolar på träverandan till rummen. 

Bredvid hotellet ligger alldeles fantastiska Banyan tree, ett klätterträd som fyller en hel park men som man numera inte får klättra i. Frustrerande för en trädklätterälskare men klappa på det får man så det gör jag när jag passerar. Vackra träd som får stå kvar och breda ut sina grenar och sprida skönhet och växtkraft gör mig glad. På flera platser här i Lahaina har man låtit träden stå kvar och byggt byggnaden runt dem. Restaurangen vi besökte igår hade ett träd mitt i.  Det sitter en plakett bredvid Banyanträdet som ett tack och för att visa sin uppskattning åt de som låtit trädet stå kvar i sin prakt. Det är vackert tycker jag. 

I dagar 3 har vi vistats här men det känns mycket längre, att vi har 19 dagar kvar känns nästan overkligt. Läsandes en bok om hawaiiansk tro på en strand med ett glittrande hav som sköljer in så känner jag mig sådär lycklig och som om jag är på rätt plats. Det är nåt magiskt med Hawaii för mig som är bortom dess skönhet, kultur och det vackra vädret. 

Lahaina är dessutom en oerhört charmig stad med vackra byggnader som kliver rakt in i mitt hjärta. Det är lågsäsong och det märks vilket jag tycker om. Även om staden lockar turister så har den kvar något eget och är välbevarad när det gäller arkitektur. Från vår träveranda blickar jag ut över flanerande resenärer, ett träd prytt med blommor som jag älskar och en vacker fågel som ruvar i sitt lilla bo. Kanske får vi ta del av livets mirakel innan vi åker vidare. Men vi stannar nog ett tag till, det här är en plats som känns i hjärtat. Tack livets lycka.