Imorgon är sista dagen på coachkursen innan diplomeringen om en dryg månad och idag står jag här på livskrönet och känner att vissa saker klarnar.
Det verkar som om du är självcoachad säger någon och javisst är jag det. Jag har nog coachat mig själv under stora delar av livet för att komma framåt och kunna lirka upp låsta dörrar för att se vad som finns bakom dem och vilka som leder vidare. Mina livserfarenheter, min nyfikenhet, min utbildning till beteendevetare och nu denna utbildning hjälper mig på vägen för att finna just mina svar varav många ni hittar i texterna på just denna blogg. Era egna svar hittar ni inom er om ni lyssnar och era livsvägar vandrar ni redan på.
Vissa av er har det tufft just nu och ni finns med mig i tanken. Livsvägarna är inte alltid lätta att vandra på men de leder alltid någonstans. Ibland är det tungt att vandra och man kan behöva luta sig mot någon eller slå sig ner på sidan om vägen. Ingen kräver av er att ni ska vara starka under hela vägen utan ta stöd av de som finns runt era livsvägar.
Under stjärnhimlen slingrar min väg sig vidare och i natten vilar jag för att imorgon vandra vidare och se vad som händer. Men just nu vilar jag under stjärnorna och tänker att på många sätt var det här en magisk dag. En magisk dag som glimmar likt en stjärnhimmel inne i mitt hjärta.
