Idag möts vi första gången och hon är ett litet knytt med sin brors anletsdrag. Han var fyra dagar när våra ögon möttes första gången. Sen dess kallar jag honom pojken med stjärnögonen. Hans lillasyster föddes när jag var i Thailand och jag önskade så att jag varit närmare än så när det var dags men i tanken var jag närvarande hela tiden. När jag via sms fick veta att hon var född kom en liten tår.
En liten hand möter min och hennes hjärta slår nära mitt. Så nära, så nära, sån ära. I några timmar så dricker jag the med min vän, spelar spel med hennes son, håller finaste lilla prinsessan tätt intill mig och fylld av energi lämnar jag dem när solen fortfarande skiner.
I vissa möten samlar man kraft. Det märkte jag när jag och en av mina bästa vänner fick en timme på centralen i onsdags innan hennes tåg gick. En timme som passerade snabbt men som stannade länge energimässigt. I det enkla mötet med en älskad vän, en nyfödd stjärna och Stockholms skönhet under min morgonpromenad där staden börjar vakna finner jag frid och stillsam lycka. Stunder som inte kostar något men som på sitt vis är ovärderliga.
