.... hör jag åskan mullra över himlen och blixtar lysa upp havet och himlavalvet.
Jag dricker varm citrondryck med ingefära och honung och skriver på en inlämningsuppgift. Snart har jag varit i Indien i två dygn. Jag har jetlag och lider lite sömnbrist men vad gör det när det är flera veckor tills jag ska åka hem, jag har ju nästan inga tider att passa. Jag utforskar i lugn takt och känner mig närvarande och nyfiken. Jag har ännu inte bestämt hur länge jag ska stanna men stanna ska jag i minst en vecka till. Jag tycker om Varkala och jag bor på mysiga The Village med fantastiska ägare som gör allt för att deras gäster ska trivas. På måndag måste jag dock flytta ut för då kommer en hel grupp och inkvarterar sig, men ägarna har redan tipsat om andra ställen de rekommenderar vilka jag ska kolla upp de närmsta dagarna.
Det är färgstarkt och kontrastrikt här. Lite lugnare än många andra platser i Indien sägs det, en lagom start som någon påpekade. För mig blir det en plats att landa på. Jag har inte bråttom någonstans och jag prestationsreser inte så jag måste inte komma hem och uppvisa alla platser jag har besökt. Jag glömmer bort att fota utan fastnar i iakttagandet och närvaron men jag ska försöka påminna mig om att inte bara låta mina intryck stanna i hjärtat.
Nu kommer regnet och jag lyssnar på dess rytm, ett vilsamt ljud jag tycker om. Jag läppjar vidare på min varma dryck och njuter av att vara just här, på denna plats, i detta land och i mitt egna sällskap.
