Det finns vackra ord...

... som gör att jag inte kan låta bli att säga dem om och om igen.. rabarberknopp, liljekonvalj, frihet, snöfall, regnbåge, vintergatan, stjärnöga, midnattssol osv.

Sen finns det ord som väcker minnen till liv:

• Växtfärgat garn (jag och pedagogiska mamman vid dalälvens strand med garn som hänger på tork från grenarna, den doften och synen glömmer jag aldrig)
  
• Inlines (min 14 år yngre bror talar om för mig att jag inte får vara rädd för att ramla när jag åker, vi är på en parkering i Göteborg)
• Palt (mormor och jag som lagar tillsammans, tror att jag kunde fylla dem med fläsk innan jag knappt lärt mig gå)
• Drömmar (som pulveriseras i munnen när man äter dom, min gammelfarmor Signe bakade dem och när jag äter småkakor minns jag ofta hennes kakor och hör hennes röst)
• Travhäst (travbana vid morfars sida, jag blir alltid lika förvånad när jag inser att inte alla kan läsa ett travprogram)
• Nougatglass (som gömde sig i kylen hos gammelmormor Thuli och jag kan fortfarande känna smaken även om den inte säljs längre)
• Kastanjer (rostades i elden och sedan spelade syster, mammas man, jag och mamma plump i flera timmar)
• Fotboll (min mellanbror i sin Barcelonadräkt han fick av mig när han fyllde10 år)
  
• Konstnärsjäl(min syster, helt fantastiskt begåvad)
• Midsommar (Dalarna i sin mest magiska skrud)
• Varm choklad (skärmflygaren och jag på en strand i Sandhamn)

Har ni några ord som ni vill dela med er av?

Jag är nog en riktig ordbrukare och en hopplös nostalgiker inser jag när jag läser det jag skrivit. Min kärlek till det skrivna ordet är ändlös, hoppfull och evig. Likt skönheten i naturen. Dit längtar jag nu. Jag vill sitta på en klippa i skärgården och blicka ut över havet. Bara vara bland elementen och andas in sjöluften, men fram tills dess så badar jag i färgprakten av tulpaner i storstadsdjungeln.