Hjärntrött...

.. är ett uttryck jag brukar använda.

Med mentalt krävande arbete så är det så det känns ibland. Idag är jag inte hjärntrött men det finns perioder när jag varit det hela tiden. Stress gör mig till en annan person, en ganska trist sådan om jag får säga det själv.

Har tänkt på det där med stress, det intresserar mig. Framförallt hur man hanterar det och vilken inställning man skapar till stressen. Men även hur min hjärna ibland spelar mig spratt och försöker varna mig genom att tolka en situation som stressig som inte är det eller som jag inte blir stressad av längre. Ibland kanske det bara påminner om saker och situationer som stressat mig tidigare. Hjärnan vill väl, den har ju lärt sig vad den ska få mig att reagera på så jag kan fly in i grottan från lejonet. Men lejonet har gett sig ut på andra jaktmarker och jag behöver inte fly.

Men reaktionen är blixtsnabb, min puls går upp och jag känner hur jag reagerar och blir spänd och känner mig jagad. Men genom att bara accepterande känna efter vad som händer, ta djupa andetag som signalerar till hjärnan och kroppen att allt är ok och bemöta situationen med logiska tankar och lugn så vänder det.

Som människa så kan man genom sina tankar tänka på något som stressar en och skapa en fysiologisk respons även om ingen fara hotar i ögonblicket. Detta ställer till det för oss MEN innebär även att vi kan tänka om och hitta lugnet. Hur man gör det måste man själv komma underfund med, min väg hit har inte varit lätt och ibland trillar jag fortfarande ner i fallgropar.. men att arbeta med både kroppen och sinnet har varit en av mina lösningar.

Det kommer alltid att kunna uppstå situationer som stressar mig men genom mina erfarenheter, regelbunden meditation, motion och att bara vara i stunden så hanterar jag det helt annorlunda än jag gjorde tidigare. Dessutom vore livet så himla trist ibland om det inte fanns lite action, det är upp till mig vad jag gör av den när den händer. Mina överlevnadsinstinkter är ju dessutom något jag kan behöva så de vill jag inte vara utan.

Men vi är alla våra egna skyddsänglar som genom att ta hand om oss själva kan vara den medmänniska vi vill både till oss själva och andra. För det är som med syrgasmasken på planen, om vi inte själv får luft först kanske vi inte kan hjälpa våra barn med det.

Så ta hand om dig, lyft blicken och betrakta midnattsolen, stjärnhimlen eller regnmolnen eller vad just du ser och glöm inte bort att även hjärnor måste vila för att vi ska må bra. Var RÄDD om dig men var inte rädd för livet.