Med tårar i ögonen...

... bevittnar jag det kungliga bröllopet.

Jag är en obotlig romantiker så jag kan inte låta bli att hänföras av kärlek. Jag tror inte jag är den enda, inte en person är synlig på min gata under timmarna runt bröllopet. Några vänner är inne i stan men jag vilar vaden och stannar hemma och njuter av pompa och ståt via tv-bilden. Senare möter jag upp dem i folkvimlet inne i stan för att äta middag. Det känns som folkfest på gatorna.

Dagen till ära tar jag på mig min egen rosa klänning med tyll i kjolen och min enda diamantring. Med min kärlek till smycken så är den trots allt ett ovanligt inslag då jag sällan har klassiska smycken på det viset, men den är oerhört vacker. Jag tittar på den där den sitter på mitt finger och stannar upp en stund och lovar att visa mig själv kärlek, respekt och trohet till mina egna värderingar. Den grunden är gedigen både för att kunna ge och ta emot kärlek i mitt fall tror jag.

När jag kommer hem lyssnar jag på Daniels tal till sin prinsessa, hur han berättar hur hon skrivit 30 brev (ett för varje dag) när de ska vara isär, hur han avslutar med att säga att störst av allt är kärleken. Då faller ännu några tårar. Så är det STÖRST av allt är KÄRLEKEN.