Inom oss bor så mycket mer än vi tror...

Inom mig så har saker hänt, tankar faller på plats och processer pågår. Det är inte alltid jag vet var de ska leda men jag har tillit till livet. Ibland vill jag bromsa mig själv men i mitt fall handlar det ibland om rädsla vad som kommer att blomma ut om jag bara ger efter. Ibland kan min egen storhet skrämma mig mer än min egen litenhet.


När jag ser mig omkring och betraktar de människor jag mött under veckan så ser jag så mycket klokskap, mod och skönhet på flera plan.

Emmas livskraft drabbar mig på nationaldagen där vi sitter i solens sken och jag är tacksam för jordänglar och bloggmöten. Dagen efter så får jag i mötet med Chissra bevis på att slumpen är ingen tillfällighet.

Jag möter en vän som jag inte mött på ett år för hon flyttade till Kanada för kärleks skull och vi pratar om året som gått och hennes äventyr i ett annat land. Jag möter en vän som står i valet mellan två jobb och andra vänner som tänker hitta nya vägar.

Gårdagen inleder jag med promenad i störtregn men trots ett droppande paraply och lakritspiratfötter tack vare blöta svarta skor så inleder jag dagen med ett leende efter ett sammanträffande och en handling som går under beteckningen "m som i mod".

Regnet avtar under dagen och jag får en mysig kväll med livskloka Gisan i storstadens famn. Hon ger mig berättelser från livet och ett vackert turkost halsband som hittar hem i min halsgrop.

Alla veckans möten ger mig bekräftelse på att om vi litar på processen vågar kasta oss ut så slår vi tillslut ut i full blom precis som vallmon som gömmer sin prakt innanför ett skyddande skal.