torsdag 17 juni 2010

Den verkliga upptäcksresan består inte i att söka nya landskap

... utan att se saker med nya ögon (Marcel Proust)

Det här citatet stod i min kalender på arbetet och jag har tänkt på det under veckan. Dels för att det hjälpt mig i mitt eget liv men även stämmer så väl in på de jag coachar. Ofta gäller att se befintliga resurser, möjligheter och vad som fungerar bra i livet. Finns det något jag är tacksam över? Vad gör mig glad just nu?

För även om coaching handlar om förändringsprocesser så handlar det många gånger om perspektivskifte. Idag så hade jag en Pippicoaching där vi bytte perspektiv (också rent fysiskt) och vi kunde båda se att även om inget förändrats utifrån så hade mycket förändrats inifrån och för just den här personen var det nödvändigt. Man börjar ju alltid med att bygga en stabil grund innan man bygger huset och finsnickerier och taket kommer sist.

Med mentala byggstenar och aktiva handlingar bygger vi nu en stabil grund som ska räcka som bas i resten av livet. Det är vardagsmagi och sunt förnuft som får bli kittet i hennes bygge. Landskapet är inte förändrat men synen på det och detaljerna hon väljer att fokusera på.

Om jag fick ge människor en gåva skulle det vara att se sin inneboende kraft, sin unika skönhet, sina styrkor och lyssna till sin egen visdom och känna sig trygga i sina beslut. Att de ser allt det som är vackert och unikt med dem istället för att vilja förändra sig själva eller vara någon annan. Se sin egen härlighet istället för att fokusera på kilon som är för många (eller för få), rynkor och andra "fel" som bara de själva ser.

Jag har arbetat (och arbetar) jättemycket med det här och jag vet att det går att förändra bilden av sig själv. Jag har funderat på vad som skulle hända om vi människor lade lika många timmar på att tala om för oss själva att vi duger som de är istället för motsatsen. Personligen tror jag tror det skulle resultera i mer harmoni och mer glädje inte enbart på det individuella planet utan även ur ett samhällsperspektiv.

Idag vill jag öppna hjärtat och vara en inre upptäcksresande med trädgårdsambitioner och låta livet flöda genom mig. Gisans hjärthalsband hänger om min hals och påminner mig om att våga möta varandra som vi är, min fina hjärtkåsa kan jag fylla med livets vatten som renar mig och min sten från Hawaii påminner mig om hjärtats drömmar.

Var rädd om era vackra hjärtan, lyssna på dem och kom ihåg att ni alla har saker som gör just er unika, värdefulla och oerhört älskade.

6 kommentarer:

  1. Jag har en coach just nu, hon gav mig en bok med Mia Törnblom. Jag har så svårt för henne, men ska ge henne en chans till. Visst är havet underbart, jag kan drömma vid havet i timmar. Jag öppnade flaskposten, det var kärleksbrev från en pirat ;D Kram

    SvaraRadera
  2. Sant den sannaste modigaste resan går innåt.

    L.O.V.E

    SvaraRadera
  3. Det är en väl inarbetad klyscha att gräset skulle vara grönare på andra sidan. Vi borde bli bättre på att uppmärksamma och uppskatta allt det fina vi faktiskt redan har istället för att sukta efter motsatsen.

    Ett vackert och tänkvärt inlägg som alltid. Jag har med mig både det första citatet samt andra insikter.

    Kram

    SvaraRadera
  4. Mm, jag tar orden och planterar dem och låter dem växa ett tag för att se vilka blommor det blir av dem.

    SvaraRadera
  5. Härligt och tänkvärt inlägg som vanligt:)
    Gla´midsommar önskar jag dig
    kram
    Emma

    SvaraRadera

Å vad jag blir glad när någon tar sig tid att skriva en fundering.. Tack så mycket och välkommen åter! Kram från lilla Vida i stora världen