Lättad...

.. är den känsla som sprider sig i kroppen när jag lämnar sjukgymnasten.

Muskelbristningen i vaden var en rejäl sträckning som återkommer pga felbelastning och som också gör att den berömda ischiasnerven inte ligger som den ska. Det innebär inte att jag per automatik kommer att kunna åka till Herräng dance camp och dansa Lindy hop men det har ökat mina chanser avsevärt och jag kommer att följa sjukgymnastens råd slaviskt och använda alla övningar, min kunskaper i mental träning och min oerhörda vilja och målmedvetenhet.

Det är synd att kroppen ska behöva säga ifrån så rejält för att jag ska reagera men jag är oerhört tacksam att det hände nu och inte på själva lägret. Med rätt fokus, träning och ökad kännedom har jag all möjlighet i världen att ta tag i det som bör tas tag i.

Den senaste veckans oro har gjort att jag insett vad svårt det är att agera rätt när man inte vet inom vilka ramar. Så för att kunna fatta kloka beslut måste vi först se vilka ramar osm omger oss. Det är veckans ena lärdom och andra veckans lärdom är att kroppen är förunderlig och hur lite jag vet om den och hur tacksam jag är över sjukgymnasten som visste desto mer.

Med lättnad i bröstet och nya insikter så kryper jag till kojs efter att ha gjort min sjukgymnastik som jag nog faktiskt tänker döpa om till friskgymnastik. För jag tror att ordval och inställning gör en större skillnad än vad många tror.