söndag 13 mars 2011

I en annan del av världen...


... möttes våra livsvägar på Hawaii i November 2009.

Nu möts vi igen, en torsdag i Mars i Gondolens gröna fåtöljer. Vi sitter i 4 timmar och jag är glad i steget när vi skiljs åt. Vi har pratat om kärlek, rädslor, arbete, drömmar, förändringar, erfarenheter och sen så klart Hawaii och att vi båda kommer att återvända. Mötet med delfinerna, naturen, sig själv och varandra är ett minne som jag sparat i hjärtat. Vår kontakt är sporadisk men mötet lämnar ett skimmer och en känsla av visshet i magen.

I en annan del av världen så skakas marken om dagen därpå. Havet skapar tsunamivåg som tar med sig allt i sin väg. Kärnkraftsutsläpp och efterskalv följer i dess väg. I Japan bor även en av familjens vänner. Jag når honom via mail, först blir jag lättad över att han och hans familj lever men sekunden efter blir jag oroad för han är i Tokyo. Han beskriver det som att befinna sig mitt i en katastrof-film med den enda skillnaden att det är verkligt. Jag hälsar att vi alla här tänker på honom och hans familj och ber honom hålla oss underrättade. Sen dess har jag inte hört något.

I min del av världen ter sig mina vardagsbekymmer plötsligt minimala. Jag vrider huvudet mot vårsolen och andas in dagen, våren och livet. I oron finns en tacksamhet över det enkla. Här och nu är det bra hos mig, det är det enda jag vet. Jag glömmer bort det ibland.

6 kommentarer:

  1. Ja, här och nu - det enda vi har. Jag tänker likadant och på ordspråket som säger.

    "Tomorrow is promised to no one".

    Tack för titt-in hos oss och Glad måndag!

    SvaraRadera
  2. Ja vi glömmer nog alla bort det med jämna mellan rum och behöver påminna oss om storheten i det lilla.
    Tack för att du finns
    kram
    Emma

    SvaraRadera
  3. Ja, det är verkligen ofattbart. Och sätter verkligen saker i proportion.

    SvaraRadera
  4. livet är som en skör tråd, och ibland glömmer vi att den kan brista...och att det ger oss tankeställare om att leva idag och försöka uppskatta det som finns kring oss och tänka på dem som har en svårare vardag än oss just nu...Varma kramar!

    SvaraRadera
  5. Man får verkligen perspektiv på sitt liv, när sådana saker händer. Det är bara synd att det ska krävas en jordbävning för att man ska stanna upp och se småsakerna i vardagen...

    Tack för fina ord! Jättetack :)

    SvaraRadera
  6. Inför naturens krafter är vi människor väldigt små.
    Hoppas att din vän och hans familj fortfarande mår bra.
    Kram

    SvaraRadera

Å vad jag blir glad när någon tar sig tid att skriva en fundering.. Tack så mycket och välkommen åter! Kram från lilla Vida i stora världen