Lycka är att åka nedcabbat i solnedgången...

.. med sköna brudar och sjunga gamla Bob Marley låtar.

"Baby don't worry about a thing, every little thing is gonna be alright"

Solen skiftar i rött och råsa och sänker sig ner i havet och palmerna vajar och jag njuter av vinden i mitt hår och att bara vara i farten. Den här semestern/utbildningen/time outen känns bokstavligt som en skänk från ovan efter ett lärorikt år och uppbrottet från relationen.

Hawaii's Big Island imponerar på mig på ett sätt jag inte trodde när jag åkte hit och bara hade delfinerna och kursen i sikte. Djurlivet är ständigt närvarande i form av vackra fjärilar, färgglada fiskar, nyfikna fåglar och sen valar vi sett på avstånd. Delfinerna har inte varit i bukten så mycket som de brukar men det sägs att de är i vattnet norrut för att kunna hälsa valarna välkomna nu när de är på väg hit.

Jag tar dagen som den kommer, litar på att jag får ut det av resan som jag behöver (det har jag till viss del redan). Att få gå kurs, bli coachad och träffa härliga människor inspirerar stort och får mig att hitta riktningen som jag tappade lite under hösten. Det är skönt att få ett perspektiv på det som händer med mig på hemmaplan genom att faktiskt lämna det under några veckor. Jag har arbetat mycket på att ta emot livet som det är och acceptera de känslor som dyker upp. På den resan har jag kommit långt. Jag vill ju leva livet levande.

Solen, havet och boken väntar. Efter lunch ska det bli coaching, ska bli intressant att se vart jag landar till sist.

Mahalo för att ni följer mig på resan.