Är det ett sätt att inte ens pröva stigar som kanske leder oss in på nya äventyr eller våga göra saker som utvecklar oss? Eller åtminstone bromsa oss? För det finns många saker som bedömts som omöjliga i en annan tid. Exempel på saker som nog framstått som omöjliga är att...
... bröderna Wright (som konstruerade det motordrivna flygplanet) var utskrattade för att de inte gav upp sin idé om att kunna flyga. Det var nämligen vetenskapligt bevisat att det inte gick.
... en svart man uppvuxen under fattiga förhållanden som var på glid under ungdomen en dag skulle väljas till Amerikas president.
... som att du ____________.
För åtminstone har jag under livets färd bevisat för mig själv att små och stora saker jag trott varit omöjliga eller ouppnåeliga numera är en del av mina erfarenheter. Jag är övertygad om att om jag inte benämnt dem som det så hade det varit lättare att våga tro att det gick. En gång i tiden hade jag inte den ödmjukhet jag har idag då jag tror att det finns så mycket mer som är möjligt än det vi tror. Tänk efter själva, finns det inte saker ni prövat, åstadkommit, klarat av eller upptäckt som ni trodde var omöjliga.
Tänk om vi valde att tänka, det kanske kan gå istället för att det går aldrig. Mina ord väljer jag numera med omsorg och mycket noggrannare än för tio år sedan. För jag tror att det finns så många möjliga stigar i mitt liv om jag bara vågar välja dem när de dyker upp. Instämmer till fullo av det klassiska citatet från Henry Ford:
Vare sig du tror att du kan eller inte kan så har du rätt.
Finns det en gräns för mirakel?
SvaraRaderaJa, det är rätt. Det krävs mod, men det ger mod också!
SvaraRaderaÄlskar dina inlägg. Tänkvärt och insiktsfullt
SvaraRaderaTack och kram
Emma