Nu lever vi i varandras liv resten av livet...

... sa Lasse Berghagen i programmet "Så mycket bättre".

När en persons livsstig korsar en annan så har det inverkan i ens liv. Ibland på stort vis och ibland som en bris i vinden som leker i håret. Ibland tar en förälskelse slut men minnet, erfarenheterna och personen kommer för alltid att vara en liten del av mitt liv. Det är det som hände för några veckor sedan, jag avslutade relationen som varit en del av mitt liv sen i slutet av November. Beslutet var rätt men det är klart jag hade hoppats att saker utvecklats annorlunda.

Att få falla fritt och leva med ett leende lekande i mungiporna i några månader var värt mycket. I December hade jag kunnat följa honom till månen och nu följdes vi inte ens åt in i sommaren. Jag har under resan utmanat mig själv och gjort saker annorlunda och upptäckt såväl gamla som nya drömmar. Det var värt oerhört mycket och även om det är klart att jag är besviken att relationen inte utvecklades som jag trodde så försöker jag tänka att livet har något annat som väntar mig.

Mormor säger: Du är klok du som gör det som känns rätt. Jag svarar henne att det har jag lärt mig av väldigt kloka förebilder som uppmanat mig att följt mitt hjärtas röst. Även om det var jag som valde att gå så är jag just nu lite låg och i behov av reflektion. Men min mormor har rätt, man ska inte stanna i en relation som inte ger det jag letat efter.

Jag lever alltid livet till fullo oavsett om jag lever i en relation eller inte men det är klart jag drömmer om att hitta någon som jag vill dela livet med och som vill dela det med mig. Men jag antar att jag inte hittat rätt dörr ännu och fram tills jag gör det tänker jag fortsätta fylla dagarna med allt det jag önskar.