När hon vänder sig om tar det nån sekund innan hon kan placera mig. Hon är en vän till en av mina vänner och vi träffas alltid i deras sällskap och brukar inte springa på varandra. Men vi har alltid trivts i varandras sällskap och jag blir glad av att träffa henne. Samtalet blir omgående avskalat trots att jag tror att hon är en ganska privat person i andra sammanhang men nånstans så känner vi båda förtroende för varandra.
Vi kliver ut från pendeltågsstationen i det skira regnet och tar sällskap på vägen mot två olika mål. Samtalet kliver rakt in i viktiga livsfrågor, lärdomar och jag tycker om att hon vågar fråga rakt och öppet om känsliga saker och att jag känner mig trygg i att svara henne på samma sätt. Hon går genom något svårt men finner delar av sig själv hon tappat bort i den processen beskriver hon. När vi skiljs åt efter 10 minuter så är det med en kram.
Ibland behöver inte ett möte vara långt eller planerat för att vara värdefullt och betydelsefullt. Det kan vara en oväntad gåva en dag på väg hem i regnet, det gäller bara att vara öppen för att gåvor kan komma i alla former.
Japp - det skriver jag under på. :)
SvaraRaderaGlad lördag fina Vida!
Awh vacker bild.
SvaraRaderaPrecis! Ibland möter man någon som säger just det som man behöver just då...om man bara vågar prata med människor, vän eller främling :)
SvaraRaderavarm kram över dina fina ord! Vi ses kanske snart igen :) möten är fantastiska, precis som våra möten..KRAAAAAAAAm och ha en fin dag! Di
SvaraRaderahåller med dig!
SvaraRaderakramar till dig!
DU gjorde det där som borde vara självklart,men som inte är det:
SvaraRaderaSträckte ut en hand.