torsdag 28 juli 2011

Solen börjar gå ned...

.. men lämnar fortfarande glitter i Luleälvens vatten.

Vilsamma, vackra sommarkvällar som denna insupes i stora klunkar och sparas i hjärtat. Jag tänker på ett telefonsamtal med en vän. En vän vars liv har genomgått stora förändringar på det år som gått. Små steg har lett till uppfyllda drömmar. Drömmar som vävts länge men resultatet kommer som en explosion av fyrverkeristjärnor.

Det är ju inte alltid som vi vet vart ett beslut ska leda när vi står i ett av livets vägskäl. Beslut som verkar små kan ha en större inverkan än vi tror. Vi kan inte undvika förändringar och ibland gäller det bara att hänga med men alltför ofta handlar det om att fatta rodret och försöka styra i en riktning dit vi vill. Men kom ihåg att ibland är det oväntade det som gör resan till ett äventyr. Det oplanerade och spontana.

Jag njuter smultron som rosenbusken vaktat över, låter mina fötter vila i älvens vatten och vilar på stenen intill. Jag läser böcker och tidningar och fikar med de finaste av morföräldrar. Jag filosoferar, mediterar och kurerar en envis förkylning. I vilan väcks aktivitet och nya tankar. Just nu har jag inga beslut att fatta men man vet aldrig när man ställs inför ett. Tillåt dig själv att vara förvirrad för ett tag. Det är en del av att vara människa och om vi är snälla mot oss själva i den förvirringen blir det lättare. För vi har ju ändå inget facit till vad som ska ske.



1 kommentar:

  1. Oj, oj, oj vad detta slog mig i magen. jag står än en gång inför förändringar inom jobbet och vacklar rejält. Jag inser att jag den senaste tiden varit på fel väg men är osäker på vart jag ska gå och hur. Önskar att jag hade dig på närmre håll och kunna sitta och diskutera livsfilosofi över god kopp thé. Kram

    SvaraRadera

Å vad jag blir glad när någon tar sig tid att skriva en fundering.. Tack så mycket och välkommen åter! Kram från lilla Vida i stora världen