När regnet stillat sig under eftermiddagstimman..

.. så kommer solen fram efter att ha väntat till smattrande symfoni.

Att vakna med regnet mot rutan och ha en ledig dag framför sig är rogivande. Att äta pannkaka till frukost och lägga sig i sängen igen och läsa i timmar medan regnet slår mot Svedmyraskogens grenar utanför mitt fönster får mig att landa i närvaron.

Med regnet mot mitt prickiga paraply kliver jag ut i sommardagen och låter mig omsvepas av den. Efter styrketräning så skymtar solen och jag vandrar i Vasaparken och njuter lummig grönska och vackra träd. Jag betraktar kubansk salsa och frisbeekastning i lekfullhetens tecken. I solen kliver alla fram. Mina ögon letar klätterträd att komma tillbaka till men min blick fastnar på mitt namn som karvats in i en trädstam.

Efter danspass vandrar jag genom staden, att promenera där är bland det bästa jag vet. Jag vill ge mig själv det bästa jag vet i söndagsgåva. Gratis, magiskt och inspirerande samtidigt i en enkel promenad.

Skrivinspirationen hittar inte de ämnen jag letar men jag ger det tid. Tänker att just nu får bloggen vara för min skull och utan prestation på att skriften ska vara intressant. Under ytan gror frön och jag litar på att när blommorna slår ut så finns jag där för att lukta på dem och kanske plocka in en bukett som ni får av mig när den dagen är kommen. Med tacksamhet ändar jag dagen och inväntar nyfiket morgondagen.

Mitt namn där jag minst anade det undra om det är livet som hyllas eller en annan Liv som velat märka trädet.