fredag 18 oktober 2013

45 minuters föreläsning...

.. har jag blivit ombedd att hålla inför några andra coacher i ämnet "att coacha människor med bristande tillit till sin egen förmåga". I onsdags var det dags.

Om jag var nervös? Jag har scenskräck vilket många inte tror men så är fallet när de möter mig eftersom jag nog generellt uppfattas som någon som är social och en person som säger sin åsikt. Så jag har sovit dåligt innan och hållt på och nervat inför det. Samtidigt vill jag inte låta mig styras av rädslor utan anta utmaningar. Det är så klart även smickrande att de tror att jag har något att förmedla. Så jag gjorde det och det gick bra.

Så nu har jag firat med att köpa en present till mig själv, jag bad till och med om att få den inslagen. En dag när jag känner för det ska jag öppna den och börja använda den. Men nu är fokus på att vila och vara nöjd med att jag vågade, sen våga lite mer i den riktning som känns rätt för mig.


Det här är mina stödbilder för föreläsningen som tillsammans
med stödord fick de mig att minnas det mesta.

14 kommentarer:

  1. Heja dej!!!
    Jag känner igen mig precis. I onsdags tänjde jag på min gräns och klev över ett jätteberg. Jag sjunger i kör och nu ska vi ha en solist till en av låtarna. Då har vi provsjungning för dom som skulle vilja göra låten. Att vara en av kören är inget problem, men att sjunga alldeles ensam inför kapellmästaren och en annan var skitjobbigt. Rösten darrade och jag fick inte alls till det som jag ville. Men det gör inget, för jag vågade. Sen vill jag inte ha solistrollen, men jag vågade i alla fall provsjunga. Och det är stort för mig.
    Så heja oss!
    Kram Helén

    SvaraRadera
    Svar
    1. Heja dig och heja oss!! Precis så är det, det handlar om att våga snarare om att prestera.. men det är skönt när man vågar.. Du är så himla bra :)
      Kramar

      Radera
  2. Heja dig, säger jag också! Jag hade gärna velat höra dig för jag räknar dig till en av de visa på jorden. Och jag är så glad att du köpte en present till dig själv, hurra! Stor kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men tack.. på så många vis. Men framförallt för att du ser mig som en av de visa på jorden.. det tar jag som den största av komplimanger.
      Kramar från Liv

      Radera
  3. Roligt att köpa till sig själv och få den inslagen :) Vi är dåliga på sånt tror jag. Och jag skulle gärna ha en sån dagbok! Har kikat lite på den jag med...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker du ska slå till.. för det är du värd :)
      Kramar

      Radera
  4. Jag har bara träffat dig en gång och jag skulle inte tro att du har scenskräck. Jag minns när jag skulle hålla föredrag om dyslexi när jag studerade vid Komvux, jag var så nervös att allt gick åt skogen. Då tog min lärare mig i handen och sa nu går vi ut och så börjar du om från början igen om en liten stund. Jag gick in och genomförde det hela - jag fick beröm och så sa hon märket du inte att ALLA lyssnade på dig! Tyvärr inte och jag tog det inte till mig den gången. Egentligen skulle jag nog älska att stå och hålla föredrag. Rampfeber eller ej - jag tror jag tror på utmaningar.

    Vilke fin present du köpt dig! En sådan skulle jag nog ha, får nog ta och kika på den lite mer. Långt till butiken har jag inte direkt... beroende på HUR man ser det.

    Kramar och ha det fint!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, jag har förstått att människor inte tror det.. men jag är självkritisk och får ett ångestpåslag i såna situationer.. men jag jobbar på det numera :)
      Jag är mycket nöjd med min present, ser fram emot att öppna den en dag det känns rätt..

      Kramar

      Radera
  5. Underbart kära du. All kred till dig. Det ÄR läskigt att utmana sig själv men också stimulerande. Övertygad om att det blev toppenbra
    kramar
    E

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för pepp och tack för att du tror på mig :)
      Kramar från Liv

      Radera
  6. Du gjorde det! Vilken underbar känsla det är när man vågar hoppa... och gärna landar på båda fötterna med stark och stolt hållning. Bra gjort av dig att våga utmana dig själv.

    Kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja så är det, känns så himla skönt att jag gjorde det även om det tog mycket energi :)
      Kramar

      Radera

Å vad jag blir glad när någon tar sig tid att skriva en fundering.. Tack så mycket och välkommen åter! Kram från lilla Vida i stora världen