fredag 22 november 2013

Kl 22,45 ikväll fredag så..

... lämnar vi Hawaii. Vi anländer söndag morgon i Stockholm efter att ha bytt plan i Los Angeles och New York. 

Väskan är packad med minnen, gåvor och favoritkläder. Men det är framförallt mötena från våra tre veckor jag bär med mig från Hawaii.

Mötet med...
... den 84-åriga kvinnan på planet som bott på Maui sedan 60-talet. Hon reser över världen men jobbar ibland lite inom sjukvården när hon känner för det. Hennes gåva till oss blir ovärdeliga tips som att åka till Lahaina, Iao Valley, att ta en drink i solnedgången på Fleetwoods takbar (jodå, ägaren är medlemmen från Fleetwood Mac) och att Pioneer Inn är mysigt att bo på. Vi har bott där båda gångerna och vi älskar det. 

... alla vänliga människor som hälsar mig 'morning på min morgonpromenad. 

... det franska vänliga paret som säljer snorkelutrustning till oss och ger tips om en genväg på Big Island. 

... de vackra och doftande plumerian. 

.... den fantastiska föreställningen Ulalena. Dansarna, skådespelarna, akrobaterna, musikerna, designen, sångarna väcker alla sinnen och tystar mig. Det är bland det bästa jag  sett någonsin.

... alla vackra stränder.

... Pam på Big Island som ägnar minst en timme åt att fixa ett bra och billigt boende till oss. Vi springer på henne av en slump men hon blir en vardagsängel.

... Smyckeskonstnären på Big Island som berättar om sin historia och sitt arv men även bjuder mattips.

... alla fina klätterträd.

... fantastiska Katherine som jobbar på Pioneer Inn som har en fantastisk personlighet men även gör mer än det lilla extra.

....  SunLight on Water som inte bara visar oss delfinerna utan det gör det med passion, ärlighet och vänlighet. De får min reskamrat att snorkla som om hon aldrig gjort nåt annat. 

.... Iao Valley med sin storslagenhet, prakt och störtskur.

... delfinerna som dyker upp vid two step och som jag simmar ut till från land.

... mannen som gjort min vackra ring och som sänker priset för han vill att jag ska ha den.

... Kaua'is skönhet och hisnande Canyon. 

... de två bamsesköldpaddorna som simmar förbi när vi är på Baby beach.

... mannen som tipsar om Lahainas bra matställen och sen berättar om hur vardagslivet här ter sig. 

... kvinnan som säljer magiska klänningar som kan bäras på 50 sätt men den stora gåvan blir hennes livshistoria och hennes ord på vägen till mig.

... den australiensiska kvinnan som hamnar bredvid mig på planet och berättar om sin upplevelse av en riktig Luau (fest).  

... lilla söta Lanai med sina höga barrträd, sina söta små hus och sim vackra strand. Mötet med en kvinna som älskade ön och bor kvar. Hon säljer svenska produkter vi inte sett förut. 

... alla pusselbitar till Hawaiis historia, kultur och personlighet.

... alla hjärtan som finns på hela ön och som jag finner överallt.

Mahalo Hawaii för denna gång! 



9 kommentarer:

  1. Tusen tack för att vi har fått vara med på din fantastiska resa. Flyg försiktigt och landa tryggt på svensk jord imorgon. Kramis

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack finaste, finaste du. Nu är jag hemma igen.. allt har gått bra och jag njuter av det som är vackert med vintern.
      Kramen

      Radera
  2. Låter som en underbar resa :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var det sannerligen, en resa att spara i hjärtat <3
      Kramar från Liv

      Radera
  3. Låter som en magisk och fantastiskt semester.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var det!
      Kramar från Liv

      Radera
  4. Är det inte egentligen alla spännande möten man gör, som sätter djupast avtryck.
    Ann

    SvaraRadera
    Svar
    1. För mig är det ofta det.. de minns jag och bär med mig.
      Kramar

      Radera
  5. Det fascinerar mig, alla dessa möten på resande fot. Har samma erfarenhet av att slungas rätt in i gripande eller underhållande livsöden som jag aldrig någonsin kommer att glömma. Det händer så sällan här hemma.

    Jag är inte så säker på att det är för att "svenskar är så instängda och tråkiga" (vilket jag misstänker att många svenskar själva skulle säga) utan snarare har det kanske att göra med att vi när vi reser är mer mottagliga för berättelserna. Istället för att klara oss helt och hållet på egen hand så ber vi om hjälp och inleder konversationer,

    Kanske är det också så att en människa från en för oss främmande kultur alltid är mera spännande än någon som levt nästan exakt samma typ av liv? Då minns vi lättare, fascineras...

    SvaraRadera

Å vad jag blir glad när någon tar sig tid att skriva en fundering.. Tack så mycket och välkommen åter! Kram från lilla Vida i stora världen