onsdag 6 november 2013

Såpbubblorna stiger mot den svarta skyn..

... där månskäran hänger på sniskan. 

Havet slår in mot stranden nedanför strandpromenaden. Luften är varm och stjärnorna glittrar lekfullt ovanför såpbubblors färd. Det är en scen som tagen ur en sagobok eller en vacker film. 

Vid ett tillfälle fick jag frågan vad jag älskar med att resa och mitt svar blev till stor del sinnesbaserat. Att vakna mitt i natten och höra hur tystnaden bryts av alla de hundratals fåglar som sitter i det stora Banyanträdet mitt i Lahaina.  Det är doften av trädets blommor utanför vårt hotellrum på morgonen när solen börjar gå upp. 


Det är känslan av svart mjuk sand mellan mina fötter samtidigt som ljudet av havets vågor gör mig lugn. Varmt regn mot mitt ansikte när jag hänförs av Iao Valleys prunkande och storslagna skönhet som har såväl en brutal som vacker historia. Det är en så stor kontrast till de röda, vackra men ogästvänliga berg som tornar upp sig bara några kilometer bort. Där är det öken, här är det regnskog. Likt livet så lever kontrasterna sida vid sida. 

När jag klättrar upp i ett Banyanträd så samlar mina sinnen in synintryck, dofterna, känslan av len bark mot min hud. Jag känner tacksamhet, lekfullhet och trädklättrarlycka på en gång. 


Närvaro och härvaro. Det som vi alltid bär med oss men som jag ibland tappar i vardagen. I nyfikhetens resande så blir det lätt, jag vill fånga och minnas bilderna, doften, känslointryck och de annorlunda ljuden. Hänförelse över det vackra, annorlunda och ovanliga är lättare att uppnå i resandets utforskningsexpedition än i det vardagliga steget. Men det finns ju alltid där. Som Magnus, Brasse och Eva uttryckte det: HÄR har man alltid med sig. För mig handlar det om att minnas att bära det med närvaro, nyfikenhet, acceptans och tacksamhet. 



8 kommentarer:

  1. Det finaste vykortet från andra sidan jorden! Jag förundras fortfarande över att vi genom att slå på datorn kan ta del av andras resor, tankar och möjligheter. Så vackert skrivit som alltid. Ett underbart klätterträd! När jag berättade för en vän att jag satt i ett träd med dig och fikade - tittade hon konstigt på mig och jag bestämde mig i den stunden en dag ska jag sitta i ett träd och fika med henne så ska hon få uppleva det fina i det. Forsätt att njuta av tiden och allt det ni upplever just nu. Många kramar från ett rätt kallt Sverige.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det fantastiskt och visst är det underbart att vi kan dela både vardag, resor, äventyr och känslor.. bloggarna berikar mitt liv. Vad härlig du är, klart hon ska få sitta i ett träd och fika. Det borde alla prova på.
      Kramar

      Radera
  2. Tack för ännu ett utsökt kort från din resa. Ser ut som paradiset. Njut vidare och klättra lite för mig också. Kramis

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!! Jag har klättrat massor... så det räcker till dig med. Tycker om att lämna vykort när man är i det och inte för långt efteråt eftersom då är man inte alltid i känslan och närvaron när man skriver det.
      Kramen

      Radera
  3. Att läsa dina inlägg skrivna långt borta känns som en saga. Värme, fåglar, havet...åh. Här är det regnigt och mörkt. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilka kontraster, november är inte min favoritmånad.. det är en av orsakerna till att jag åkte just då. Nu är det bara 6 dagar kvar på månaden som jag kommer njuta fullt ut. Det är något vacker över kontrasten när man kommer hem från något helt annat.
      Kram

      Radera

Å vad jag blir glad när någon tar sig tid att skriva en fundering.. Tack så mycket och välkommen åter! Kram från lilla Vida i stora världen