torsdag 23 januari 2014

När rå vinterkyla sänker sig över Stockholmsstad...

...finner jag värme i mötet med en vän som känt mig över halva livet. Vi lärde känna varandra som unga flickor på väg mot tonår och tillbringade all ledig tid i varandras sällskap under många år. Vi berättade allt för varandra och delade sorger och glädjestunder. Livets vägar och omständigheter skilde oss åt men vi återfann varann för några år sedan. Vi bor på olika platser men när hon är på kurs i Stockholm möts vi för några timmar och himlen känns lite klarare när vi skiljs åt efter ett öppet samtal kantat med gapskratt.

Du är så himla självständig säger min vän. Ja, det är nog så, vilket såklart är både en styrka och en svaghet. Min självständighet har fått mig att våga gå egna vägar, göra det som är bra för mig och fatta svåra beslut men jag kan ha svårt att be om hjälp och stöd eller uttrycka behov. Men jag jobbar på det och jag blir bättre på det. Men jag tycker om den sidan hos mig men kanske är den på lite för hög volym och behöver skruvas ner ibland.

Det är så härligt att kunna ha ett öppet och ärligt samtal där det känns som om man känner varandra så väl även om vi båda har förändrats och är erfarnare men vi varandra på ett plan som gör att man ibland inte behöver säga så mycket. Ett möte en kylslagen tisdag där vi båda är trötta när vi möts men desto piggare när vi skiljs åt. Vissa saker ger helt enkelt mer energi än vad de tar.

Jag vill se dig dansa säger min vän, jag bara skrattar och tänker att det har hon väl gjort många gånger där vi studsat på Rättviksparkens golv med permanenten fladdrande och med luggar av stål efter mycket hårspray. Några år senare på Bolanches dansgolv i Borlänge men då med bortklippta lockar och korta midjetröjor istället. Men hon förtydligar och beskriver att min kärlek till dansen som finns idag vill hon se. Dansen är numera min drog och det som bär mig genom glädje och sorg numera. Ett viktigt livselixir för mig där jag är i stunden, glädjen och musiken. Mina vänner och min familj är ett annat livselixir. Det gäller att finna ditt eget livselixir för det är där kraften, kärleken och livet finns.

En bild från nätet som fick min barndomsvän
att tänka på mig.

4 kommentarer:

  1. Åh vad jag känner igen mig själv i dina ord om självständighet :). Kan lova dig - det är inte många som gått denna tuffa väg ;) Kramar

    SvaraRadera
  2. Härligt med vänner som ger en energi och som man kan dela allt med.
    Hoppas du fått dansa i helgen!
    Kramar M.E

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är så mycket värt.. ställde själv in dansen för att jag har känt mig lite hängig. Då behöver jag vila istället.
      Kram

      Radera

Å vad jag blir glad när någon tar sig tid att skriva en fundering.. Tack så mycket och välkommen åter! Kram från lilla Vida i stora världen