onsdag 22 juni 2016

Jag känner mig lycklig nu..

... säger Allan och blickar upp mot trädkupolens gröna grenverk.

Vi sitter i mitt klätterträd och det är första gången vi möts i verkliga livet. Lördagens regn har mojnat och nu doftar naturen av all sin växtkraft i söndagens eftermiddag. Det är en vacker stund. I texter och tankar har vi mötts långt tidigare och han har uttryckt en önskan om att ses i klätterträdet. Så nu sitter vi där lutade mot varsin gren, vi blir sittande i nästan två timmar.

Hur längesen är det du satt i ett träd, frågar jag. Alldeles för länge svarar Allan. Det är ett sånt där möte där vi avskalat pratar om livets härligheter, svårigheter, om skrivandet och vilka vi är. Han har publicerat 5 böcker och min framtida bok existerar än så länge bara i drömmen. Jag har ännu inte läst något av honom men lämnar mötet med en dedikerad bok som är den första i en serie på sju.


Allan arbetar som präst, ett yrke långt från mitt men samtidigt med vissa gemensamma beröringspunkter. Jag lyssnar och lär och tänker att möten som detta vill jag inte vara utan. Att någon vill sitta i trädet som jag tycker om och bara älskar att vara det är en fin gåva. Träd är viktiga för mig.


Runt min hals hänger halsbandet med texten "Find your sparkle" och jag tror att det handlar mycket om det, det som är vår gnistra, som får oss att gnistra och livet i sig att gnistra. Det har Allan gjort och det glimmar till om honom där vi sitter i trädet. Det är en vacker stund.




4 kommentarer:

  1. Vad mysigt det låter.
    Kram Bosse

    SvaraRadera
  2. Så mysigt ! Kramar Di

    SvaraRadera
  3. Låter som en mycket mysig och härlig stund i ditt alldeles egna klätterträd.... Och du jag tror vi alla klättrar i träd lite för sällan. Jag brukar ju förvisso göra det men nu var det nog alldeles för länge sedan. Imorgon ska jag allt ta mig en liten klättring.. KRAM <3

    SvaraRadera

Å vad jag blir glad när någon tar sig tid att skriva en fundering.. Tack så mycket och välkommen åter! Kram från lilla Vida i stora världen