Jag känner mig lycklig nu..

... säger Allan och blickar upp mot trädkupolens gröna grenverk.

Vi sitter i mitt klätterträd och det är första gången vi möts i verkliga livet. Lördagens regn har mojnat och nu doftar naturen av all sin växtkraft i söndagens eftermiddag. Det är en vacker stund. I texter och tankar har vi mötts långt tidigare och han har uttryckt en önskan om att ses i klätterträdet. Så nu sitter vi där lutade mot varsin gren, vi blir sittande i nästan två timmar.

Hur längesen är det du satt i ett träd, frågar jag. Alldeles för länge svarar Allan. Det är ett sånt där möte där vi avskalat pratar om livets härligheter, svårigheter, om skrivandet och vilka vi är. Han har publicerat 5 böcker och min framtida bok existerar än så länge bara i drömmen. Jag har ännu inte läst något av honom men lämnar mötet med en dedikerad bok som är den första i en serie på sju.


Allan arbetar som präst, ett yrke långt från mitt men samtidigt med vissa gemensamma beröringspunkter. Jag lyssnar och lär och tänker att möten som detta vill jag inte vara utan. Att någon vill sitta i trädet som jag tycker om och bara älskar att vara det är en fin gåva. Träd är viktiga för mig.


Runt min hals hänger halsbandet med texten "Find your sparkle" och jag tror att det handlar mycket om det, det som är vår gnistra, som får oss att gnistra och livet i sig att gnistra. Det har Allan gjort och det glimmar till om honom där vi sitter i trädet. Det är en vacker stund.

I det stora trädets skugga..

.. samlar jag mína sinnen för att nedteckna dem på pränt. Jag tycker ju om att vila under träd så där finner jag ro mitt i processen.

Det är första dagen på skrivarkursen som jag fick i 40-årspresent av min familj och vi samlas 14 personer på Åsa Folkhögskola för att utveckla vårt novellskrivande. Jag som inte skrivit noveller sen jag var ung, det är en spännande utmaning i sig att utforska en skrivarform som inte är min vanliga. Att göra det tillsammans med andra och få höra deras texter, tankar och reflektioner är kul men även utmanande då jag inte är van vid att dels bli granskad men även att så snabbt producera korta texter. Jag har inte hunnit bli uppvärmd än och hinner inte riktigt med då jag ofta vill smaka på ord och formuleringar längre. Bra träning med andra ord.

Det är en trött Liv som kryper till kojs när natten sänker sig men med ett avslutande nattdopp i den vackraste av sjöar så kommer själen till ro medan dimmorna dansar i vattnets vrå.

Jag spinner drömmar om ord..

.. likt sockervadd på ett nöjesfält.

Inom mig bor en bok, jag har bara inte väckt den till liv ännu och vet inte var den börjar och var den slutar. Jag vacklar i vad den ska handla om. Många av de bloggare jag följer delar samma dröm, en del skriver redan. Jag ser fram emot deras böcker då de har sitt eget unika uttryckssätt och jag tror deras böcker kommer att göra den här världen rikare.

I tystnaden eller i livets brus finner jag tankeväv som ännu inte tagit en form men som en vacker dag kanske nedtecknas för att läsas om så bara av mig. Min barndomsvän jag mötte igår berättar hur hon minns att vi lekte och skulle skriva spökhistorier och hur jag bara började skriva sida upp och sida ned medan hon satt och kämpade med första meningen och inte visste vad hon skulle skriva.

I skrivardrömmar vilar jag och letar svar på var en början ska ta sin form men som allt annat i livet så kanske man befinner sig i mitten men man vet inte om det. På livets nöjesfält dansar jag med elefanter och äter popcorn men räds höjden i pariserhjulet. Men kanske är det just dit jag bör bege mig för att utmana rädslor och byta perspektiv.

Inspiration till mina drömmar finner jag i tidningen Skriva

Ibland behöver man klättra upp sitt klätterträd..

.. och ta en paus och fundera över nästa steg. Med kärlek kommer jag att sitta där och njuta livet.

Jag tänkte att jag skulle faktiskt ta en bloggpaus nu. Det är ett beslut som växt fram under den senaste tiden. Under de snart fem år som jag har skrivit här så har jag faktiskt inte pausat en enda gång. Det kan ha gått tid mellan inläggen men ett uttalat avbrott har jag inte känt att jag behöver. Men nu tänker jag ta det, kanske varar pausen bara några dagar eller så varar den längre än så.

Jag behöver en tankepaus för att fundera över i vilken riktning jag vill ta den här bloggen, vad mitt skrivande här ska handla om och för att hitta tillbaka till skrivlusten igen. Jag kommer fortsätta läsa era bloggar och om ni kommer in och kommenterar här så kommer jag att svara så kommunikationen finns kvar. För jag tycker om den här världen och de möten som sker här. Alla människors vackra, intressanta, utmanande tankar genom vilka man skymtar er skönhet och inre blomsterprakt, såväl hos ser bloggare som hos er som skriver hos mig. Tack till er alla för allt gott ni gör.

Beslutet om vad jag skriver och hur jag gör det vilar alltid i mig men för att finna inspirationen åter får ni gärna lämna er åsikt om vad ni vill läsa mer eller mindre om. Jag vill lämna er i ett regn av hjärtelycka och stjärnströssel. Vi tar inte farväl utan jag tänker att vi säger på återseende den dag skrivlusten spirar igen.

Med kärlek, mitt i livet.

Er Liv