Mod att vara sårbar...

 

... heter en alldeles fantastiskt bok av Brené Brown som jag sträckläste när jag fick den.

Jag har tidigare tittat på hennes fantastiska TED-talks och inspirerats så när jag såg att hennes bok kommit ut på svenska så kändes det som en självklarhet att köpa den. Brene pratar om vikten av att vara sårbar. Hon har uttryck som jag gillar och som är lätta att förstå när hon beskriver dem, som otillräcklighetsfällan, sårbarhetsbaksmällan och skamtålighet. 

Sårbarhet är en styrka visar hennes forskning vilket nog många av oss inte trott. Att vara sårbar och våga stå i det är inte det lättaste och att man efteråt kan känna sig ännu skörare, bortgjord eller få en inre kritiker på högljutt besök känner åtminstone jag igen. Det är därför jag är så förtjust i ordet sårbarhetsbaksmälla, för det är ofta så det känns efter en utmaning för mig. Det är inte alltid man står där jublande med knutna nävar i skyn och bara njuter att man åstadkommit något som utmanar en, ibland står man där och känner sig ganska liten, skör och skakig i knäna efteråt. Det kan ta några dagar och ibland längre innan det känns bra för mig och innan självkritiken lagt sig.

Jag får sårbarhetsbaksmälla när jag hållt en presentation eller talat inför folk. Inte så himla härligt ärligt talat. Andra brukar ofta trösta med att efteråt kommer det att kännas bra men för mig funkar det inte så. Jag mår ofta sämre efteråt och blir ganska slutkörd och skör. Jag känner inte den där lättnaden och stoltheten som andra beskriver och därmed tror även att jag ska känna igen mig i. Men nu har jag ett ord på det och jag vet att Brené Brown känner igen sig i samma sak.

Så imorgon vid 10 kommer jag säkert ha en begynnande sårbarhetsbaksmälla efter att ha hållit ett frukostseminarium i konsten att coacha personer med psykisk ohälsa i Malmö.  Men jag gör det eftersom jag vill att kunskapen ska komma ut och att härliga coacher ska kunna använda mina erfarenheter i deras möten med de jag möter dagligen eller med andra personer som har svårt att sätta mål. Jag gör det helt enkelt för mina hjältars skull som möter mig i mod och sårbarhet när jag coachar dem.

Jag tycker om människor som vågar visa sin sårbarhet och därmed måste jag ju även våga visa min. Jag tränar på det så att de jag möter i min privata sfär inte enbart förnimmer min styrka utan även de sidorna som inte alltid är lika lätta att visa. Det är att vara modig på riktigt och stark på ett sätt som bär mig genom livet, att våga visa vem jag är även i min osäkerhet. Som Leonard Cohen sjunger:

There is a crack in everything.

Thats how the light gets in



Detta vackra citat finns även med boken.
Bilden är lånad av Vaviva.