Livets livselixir..

.. som bara måste intas vackra dagar, gråa dagar och när livet stormar tror jag det är bra att identifiera för alla. Vad man behöver för att må bra.

Dans, promenader och naturen är tre av mina livselixir som jag själv kan styra över att se till att de kommer in i mitt liv. Promenader kan man verkligen göra närsomhelst, dansen likaså även om den är roligare tillsammans med andra dansglada eller i en pardans där man skapar något för en stund. Naturen finns tillgänglig att besöka året om. Andra livselixir är att umgås med fina människor, reflektera, skriva, vistas i miljöer jag tycker om, läsa en bok, bara vara och att sitta i ett träd eller på en klippa. 

När jag promenerar så finner jag ofta en frid och klarare tankar. Min kropp mår bra av att röra sig. När jag dansar får jag snarare en kick och drabbas av en känsla av total närvaro och att kunna leka med dansstilar, musikkänsla och glädjas tillsammans med andra. Jag kommer i kontakt med mig själv på ett sätt som är full närvaro och ett känslouttryck som finns i dansen. I senaste friskispressen läser jag en intressant artikel om dans där en forskare lyfter fram att om du kan ge dig hän på dansgolvet kan du bli bättre på att lära dig avläsa dina egna och andras känslor. 

Har du identifierat dina livselixir? De som du behöver för att må bra eller kanske bara ta dig igenom dagen när livet stormar eller som behöver tillsättas när det snurrar för snabbt i livshjulet så att du får återhämtning, frid, stillhet, kreativitet, inspiration eller vad det nu än är som just du behöver. Om du inte gjort det så är det en investering i dig och sen också tillåta sig själv att prioritera det man själv behöver oavsett om det handlar om att sticka, baka, vila i stillhet eller ge sig ut på sjön. Att inse att det är viktigt för att man ska ha det man behöver i livet. 

Intill mitt hem finns en vildvuxen skog där liljekonvaljer blomstrar
bara för en kort stund, jag bär med mig dem hem som ett minne
 från min byskola , naturens skönhet och närheten
till det som gör livet vackert. 

Lahaina välkomnar oss åter..

... när vi lämnar Big Island. Min reskamrat  är lycklig över att vara tillbaka. Mina känslor är tudelade. Jag älskar Maui men Big Island har en speciell plats i mitt hjärta sedan jag först var där för fyra år sedan. Jag känner mig hemma där.

Den sista dagen på Big Island är fantastisk, vi åker för att snorkla med akvariefiskar och även med drömmen om att möta havssköldpaddor, det gjorde jag sist nämligen.  Därför så valde vi "two step" som är ett bra snorklingsställe. 

Det magiska sker. När vi kommer dit kommer en stor flock delfiner in. Det är bara att kliva i havet och simma ut till dem. De vilar långt nere men kommer upp till ytan för att hämta luft och en del av dem stannar där och leker. En av dem visar upp en hel show med hopp och genom att spinna i luften som bara spinnardelfiner kan. Jag möter deras blick och lyssnar till dess ljud. 

Det är med delfinernas möte i hjärtat och med Big Islands skönhet som ger avtryck i själen som jag lämnar ön från flygplatsen under bar himmel.

Maui, ön med charm, skönhet och personlighet öppnar upp för vilsamma dagar som sista anhalt på semestern. På fredag lämnar vi Hawaii efter vårt äventyr. 

När måndagsmorgonen grytt känner jag mig pigg och vill ut. Min reskamrat har ett lugnare tempo och behöver tid att landa i dagen så jag beger mig ut på en fantastisk morgonpromenad i Lahaina. Jag älskar att vandra på en plats när dagen tar sin början. Caféer öppnar upp och börjar servera frukost, morgonfiskare står i vattnet med sina spön. En man har lagt upp hantverk av palmblad på strandpromenaden medan han sitter och fiskar nedanför. Han har även lagt upp kattmat och en svart krabba knaprar glatt men smiter sin kos när jag försöker fota den. 

Jag finner en strand, där vandrar jag i tystnad och njuter känsla av sand mellan tårna, havets ljud och morgonluft. Redan varmt men med en friskhet. De jag möter i morgonen är fiskare, några badande barn och fiskarna som väntar på napp. Det är vackert, fridfullt och alldeles, alldeles underbart. 

Men jag är inte ensam i stunden för under delar av min promenad lyssnar jag på en välbekant röst. Det är Emma och hennes dotter Josephine som delar tankar och klokord i sin podcast Viktigt på riktigt. Emma har jag lärt känna genom bloggvärlden och mött flera gånger i verkliga livet. Hon är en autentiskt livsnjutare och poesiängel. Att hon ska göra en podcast känns så självklart. Jag rekommenderar alla att lyssna på den och läsa hennes blogg livskrafter. 

När jag vänder åter till fantastiska hotellet Pioneer inn som trollade fram rum till oss även om sista natten verkade fullbelagd så är jag redo för frukost. Vi finner ett litet cafe med charmigaste servitören på hela ön tror jag och morgonen har inletts på det vis jag önskar. Med en promenad på en vacker plats, tid för reflektion men även kantad av klokord och en god frukost i magen så finns alla förutsättningar för ännu en härlig dag. 

Solens strålar träffar husfasaderna

... och färgar dem i gult under min morgonpromenad genom den stora staden.

Jag går genom parker, passerar tunnelbaneuppgångar, bakgator, kullerstenar, gamla hus och nya. Att vandra genom en stad och se den vakna till liv är något av det bästa jag vet oavsett om det är i min vardag här eller under resor till andra länder. Jag passerar Tessinparken, Stureplan, Hötorget med nyupplagda kantareller och solrosor i stora fång innan jag anländer till centralstationen. På min väg passerar jag dörrar som jag nyfiket undrar vad de döljer eller vem som bor där. Jag tittar in i vackra trapphus som gör mig andlös av deras skönhet.

Höstkrispig luft och vackra löv som leker runt mina fötter. Hösten är en av mina favoritårstider. Den har en finstämdhet, lekfullhet och samtidigt kan den vara brutal med stormar och regn som öser ner. Så avslutas dagen med regn som slår mot rutan och kommer att vagga mig till sömns. Imorgon väntar en ny dag med ännu en morgonpromenad, kanske regnar det och kanske skiner solen men staden vaknar varje morgon oavsett väder.

Mörkret sänker sig över hagaparken...

... tidigare än vad jag tänkt mig och jag väljer att ta en kvällspromenad genom stan istället.

Skärmflygaren ligger nu på rehab station med hagaparkens lummig grönska utanför altandörrarna. Grönskan har en lugnande och inbjudande inverkan på mig men parkpromenaden får vänta till en annan dag då dagsljus fortfarande råder.

Att promenera genom vår vackra huvudstad är ett sätt att vila tankarna, bli inspirerad och att bara vara i steget för mig. Turister, vackra byggnader, vattnets kluckande, gamla stans gränder och sorlet från uteserveringarna på medborgarplatsen möter mig på min vandring.

En latte i min hand och sommarpratarnas tankar, klokheter och erfarenheter i min mp3 slår följe under promenaden. Jag har redan hört alla sommarens sommarpratare så nu har jag börjat lyssna om på program jag tyckte om eller som jag känner inte fick den uppmärksamhet de förtjänade. Under lyssnande kommer minnen från när jag hörde programmen första gången.

Mitt kök som fylldes av Linda Olssons tankar om kärlek och vänskap. Jerry Williams stockholmstugg under söderpromenad. Malin Åkerström som berättar om USA och sina strapatser där samtidigt som jag tar den här bilden. Johan Lindeberg vars magkänsla fått honom att våga byta inriktning flera gånger håller mig sällskap där jag sitter med min stora ryggsäck på Bandhagens tunnelbanestation när det är stopp i trafiken. Herman Lindqvists anekdoter som jag lyssnar på liggande på mage i sommarstugan. Erika Bjerströms stämma som ljuder över vår lilla strand där jag badar fötterna i Luleälvens vatten och ansiktet i sommarsolen. Petra Mede som förvånar mig på min morgonpromenad mot bussen som tar mig till jobbet.

Augustidagen har präglats av spöregn men dagen slutar i solens sken från en klarblå himmel. Regnet är ett minne blott under kvällspromenaden tills jag kommer hem och mina skor har färgat av sig så mina fötter ser ut att tillhöra en liten lakritspirat. Men kanske är det just det jag är.. en lakritspirat i en hallonbåt på livets glittrande hav som ibland är stilla och ibland blåser det hård storm. En liten pirat som vill dansa genom livet och titta på stjärnorna och tro att det finns en mening med allt även de dagar och perioder som har både regn och sol. För som jag sagt förut:

It takes both sun and rain to create a rainbow.

Ett glas fläderblomssaft...

... avslutar en skön tisdag.

Saften är kokt av min kickboxande vän och jag sänder henne en tanke av tacksamhet för att hon delar med sig av det som livet har att erbjuda på mer än ett sätt. En sann inspirationsperson och skön vän (även om hon sparkar hårt så det gäller att inte stå i vägen).

Idag kom katterna hem från kattvakten. Det är tomt när de inte är här men jag vet att de har det så bra när de är där (undrar ibland om de ens kommer att vilja komma hem). Sushi och kvällspromenad med min magiska vän. Naturens skönhet, vänskap, vilda hallon och myggors bett kantar vår promenad.

Drömmar om ett hus med torn vid en sjö som min vän hittat. Livsvägar som förändras, nya stigar som trampas upp och gamla som man lämnar bakom sig. Katterna väntar hemma och gos med dem får avsluta en skön dag. Vänskap, kattgos och hemkokt fläderblomssaft, det gör vardagen vacker. För jag vill fånga dagen likt den vattendroppe som fångades i stjärnans mitt. Natur och universum möts.

Vad bra att ni håller igång..

.. säger två tonårspojkar till mig och min kickboxande vän då vi tar en kvällspromenad i Hammarby sjöstad i vårsolens sista strålar för dagen.

Vi tittar på varandra och bara gapskrattar och undrar hur gamla vi ser ut egentligen. Lastgamla i deras ögon kanske.. men då är det väl tur att vi är ute och rör på oss så att inte lederna stelnar. Kickboxning är säkert bra som hålligång å då kan det heller inte växa mossa på oss om vi är tillräckligt snabba med sparkarna.

Påskliljorna mötte oss i slänten..

.. på min och skärmflygarens förmiddagspromenad igår förmiddag i vackra Lill-Jansskogen.

Solen sken och fåglarna sjöng och vi var ute på upptäcksfärd. Spår efter bäver vi fann men vad vi trodde var boet var bara en synvilla när vi närmade oss. Det är ett så vackert vandringsområde med gammal skog, stockar, stora stenar och djurliv. En perfekt start på dagen. En skön påskhelg har det sannerligen varit även om jag är van att tillbringa den i Dalarna eller på annan ort, men Stockholm har sannerligen visat sig från sin vackraste sida.

Kvällen innan såg jag min första 3D-film på bio (monster vs aliens) och trots de nördiga glasögonen så var det ju så himla härlig upplevelse. Klart annorlunda och jag har redan spanat in nästa film jag vill se i detta format nämligen Coraline och spegelns hemlighet (historien är skriven av Neil Gainman som även författat Stardust som jag bara älskar).

Efter närkontakt med påskliljornas gula färgprakt så fikade vi på trädgårdscafé som premiäröppnat för säsongen innan vi skildes åt. Min dag tillbringades utomhus i sakta mak, en latte på kulturhustaket och sittande på kajkant vid vattnet tillsammans med andra solhungriga medresenärer på livsresan. Därefter träffade jag Chissra med såväl vackert yttre som inre. Min kaneldoftande Lassi och smaskiga snickerskaka slank ner snabbt samtidigt som ett virvlande samtal lekte tafatt likt fjärilar omkring oss. En promenad i vita bergen i solnedgång innan vi skildes åt. Inte visste jag att bloggvärlden skulle ge mig en så fin vän.

Men dagens äventyr var inte slut ännu för thailändsk mat på restaurang i Hornstull väntade mig, skärmflygaren, min magiska vän och hennes hjärtevän. God mat försvann snabbt och sedan fikade vi i min väns pojkväns lägenhet där man kan blicka ut över några av Söders taknockar. En härlig dag var till ända när jag somnade gott hemma i Svedmyra.

Imorse var det grått när jag vaknade så jag gick och la mig efter frukosten för att läsa lite. Det är bland det lyxigaste jag vet... men sen svepte solen in över Svedmyraskogen. En promenad i min vackra skog runt hörnet innan tvättid och praktiska sysslor tog vid. En skön lugn dag med gosiga katter och gott thé får avsluta denna påskhelg. Jag känner mig utvilad, uppfriskad och redo för nya äventyr.

Höstliv

En höstpromenad med en latte macciato i ena handen och skärmflygaren i den andra.

Löv som prasslar och vatten som skimrar. Hus på vatten i Pampas Marina och träd som lutar sig över vattnet för att dricka. I ett av träden hittade jag en plats bara för mig där en trädklättrare som jag hade kunnat suttit i timmar. Men fika på Kungsholmen med skärmflygarens vän lockade mig ner. Vem kan motstå en fika? Cafét var inklätt i brunt och blått precis som jag och samtalet löpte in på resor vi gjort och vill göra.

Snart ska jag resa in i fantasins värld genom att se den fantastiska "Sagan om de två tornen". Sagor och äventyr trollbinder mig och gör livet ännu mera magiskt än det redan är.

Söndagspromenad..

.. i höstlik Svedmyraskog som doftar av höst, prasslar av löv och bjuder på höstlika vyer. Kringelkrokiga stigar passerar stammar, stenar och gula löv virvlar i den klara luften.

Min lista är nästan avklarad men framförallt så känner jag att min ensamtid gett resultat på hur jag ser på saker och ting. Att det ska vara så klurigt och enkelt på samma gång. Men det är väl så livet är.

Det är så mycket som har hänt det här året, ibland hänger jag inte riktigt med samtidigt som det kan kittla i magen likt en bergodalbanetur. Det där pirret får mig att inse att det är precis rätt det som händer även om jag kanske inte kan se alla lösningar ännu. Samtidigt sprider sig ett lugn och jag vet att jag är precis där jag ska vara. Tack till er alla som läser för att ni följer med på färden.