No matter how long the winter..

Spring is sure to follow står det skrivet på en griffeltavla och jag njuter orden.

Det är ju så, att många längtar vår just nu. Om inte vi hade vintern skulle vi kanske inte få njuta denna ljuva längtan efter naturens förändring och återfödelse. Längtan är en bitterljuv känsla. att få längta efter någon och sen mötas och det blir sådär varmt och härligt i hjärtat. Jag längtar ofta efter min familj och i helgen får jag kvalitétstid med min bror och hans sambo i Örebro.

Örebro visar sina vackra fasader och vyer under en grå himmel. Men inomhus väntar värme, god mat och mysiga fikor. Varm choklad en regnig dag tillsammans med min kloke bror och hans tillika kloka sambo på mysiga Fröken Brogrens Veranda är en sån där stund jag sparar i hjärtat och kan njuta närhelst jag önskar.

Staden påminner mig också om min bästa vän som bodde där på 90-talet. Hur vi längtade efter varandra i varsin stad och sen möttes här och njöt av varandras sällskap. Det är mycket kärlek i längtan så jag längtar kärlek och kärlek längtar mig.

Det enda jag sörjer vet du vad det är..

.. frågar min älskade morfar på telefonen. Att vi bor så långt ifrån varandra svarar jag blixtsnabbt. Hur kunde du veta det frågar han förvånat. För jag sörjer samma sak svarar jag.

Tidigare under dagen har jag pratat med min finaste mormor och känt samma sak. Det är det svåraste när man har familj (och även vissa vänner på annan ort). Man har alltid någon att besöka men samtidigt vilar det alltid en längtan i mitt bröst efter dessa personer. I svåra stunder eller glädjestunder så känns det extra mycket. Vill ha dem nära.

Några minuter innan min morfar ringer har jag just nedtecknat några fina rader att blogga om skrivna av Tomas Sjödin (också en sommarpratare jag rekommenderar varmt) och de handlar om just det jag och min morfar berör, nämligen längtan. Slumpen är ingen tillfällighet tänker jag igen. Tomas ord går rakt in i hjärtat och uttrycker precis det jag vill säga när jag tänker på längtan.

Med avståndet- både tid och rum- växer längtan. Den längtan som är livets gåva. Kanske den finaste av alla. Längtan har inget med ägandebehov att göra. Den trånar efter några minuter av närhet, det korta viskande samtalet och de ögonblick när kärleken får tiden att stå stilla.

(ur "Den enklaste glädjen" av Tomas Sjödin)

Bilden ovan visar de finaste av morföräldrar, alldeles för långt borta geografiskt men alltid nära i tanken.