.. är något som görs både medvetet och omedvetet i vår vandring på planeten Tellus.
Vi ser inte de besökta destinationerna lika tydligt som på den tiden man klistrade minneslappar för att visa färden runt världen utan i livets kappsäck bär man med sig erfarenheter och visdomar som påverkar oss på både positivt och negativt sätt. De som man är medvetna om som känns negativa kanske man stuvar om, bearbetar (kanske genom samtal med en vän, terapeut, diakon, coach eller nån annan samtalare) accepterar eller lär sig något av.
De omedvetna däremot kanske ligger kvar i säcken och skvalpar, skaver och tynger. Det kan finnas bagage som är så smärtsamt så att man inte vill titta på det och stuvar det längst ner i kappsäcken för att slippa få syn på det, men det tynger likväl. Att då och då öppna sin kappsäck och gå igenom om de ligger samma värderingar och drivkrafter där som man vill leva efter och om de fortfarande känns aktuella tror jag är viktigt. Så man inte lever utifrån andras, vad man tror blir bra för de andra eller de som haft bäst-före-datumet utgått sen länge. Så att livsriktningen går åt rätt håll och färden gör att man hamnar och stannar där man vill eller lämnar platser man inte vill vara på som inte gynnar en på riktigt.
Det kan ligga reaktionsmönster, beteenden och saker man skäms över längst ner intryckta under välvikta härligheter. Det är ju det som är att vara människa, ingen är perfekt och kanske ska du bara varsamt plocka fram dem, betrakta dem, tvätta dem, lufta dem lite och sedan varsamt lägga ner dem igen eller så bestämma att det här är saker som jag vill förändra för att min färd ska gå lättare och att jag kommer fram med en utrensad väska och inte massa saker som inte har med mig att göra.
Det låter så enkelt i liknelsen och kan vara så svårt, smärtsamt, skrämmande och jobbigt när man ska göra det i livet.
Jag tror inte på att vi hela tiden ska förändras till något bättre eller sträva efter perfektion utan jag tror på avskavda kanter, mänskliga fel och brister men att våga vara autentiska mot oss själva i mötet med sig själv tror jag är viktigt. Att våga granska, acceptera och vara rädd om det du bär men att se en medvetenhet. För den som vill förändras, välja nytt eller stå upp för sig själv är det aldrig försent, det är var människas rätt.
På färden genom livet så rensar jag just nu ut min lägenhet och låter ny energi komma in inom mig, i livet men även i hemmet. Jag är inte densamma som jag var på vissa plan när jag flyttade in för elva år sedan så genom att lämna saker, kläder och ting vidare till den som vill ha dem och att kasta ut det som för länge sen borde ha kastats ut. Det ska bli spännande att se vad som händer på färden när bagaget lättat och jag kan plocka ned nya skatter i min kappsäck på väg mot nya äventyr.
