Önskerubrik: När livet går i moll och stegen är tunga hittar jag kraften i...

.. att bara finnas till och ta stöd av de som finns i mitt liv. Emma från Livskrafter har önskat att jag ska skriva om hur jag tar mig an livet i såna stunder när jag bad om önskerubriker för ett ganska långt tag sen. Om du vill önska något jag ska skriva om så skriv en egen önskerubrik som kommentar (och ha tålamod med att det kan ta ett tag innan det blir av).

Men vad gör jag då när dagarna är tunga eller livet har gett mig en käftsmäll?

Jag skär ner på allt som jag kan som tar energi och försöker se till att införa saker som ger energi. Jag promenerar långa promenader för det rensar hjärnan, tankarna finner sin plats och jag behöver det till kropp och själ. Mina promenader har varit min räddning många gånger. Dansen också. Jag vandrar igenom jobbigheten genom att vara i rörelse.

Sen lutar jag mig mot mina kloka vänner, ibland i samtal och ibland bara i samvaro. Jag har lärt mig att jag inte alltid behöver prata om det som händer utan kan behöva andra saker. Jag ställer också mindre krav på mig själv och tillåter mig att vara i den känsla som dyker upp… är jag ledsen så är jag men om det kommer ett stråk av glädje så glider jag med på det stråket för att orka ta i sorgen sen. När jag var yngre så började jag ifrågasätta glädjen eftersom jag var ju ledsen egentligen men nu är jag glad när den kommer på besök för jag försöker se det som att jag behöver den för att orka med det andra. Jag gråter de tårar jag behöver, men tar med mig lärdomen och erfarenheten när jag klivit ur perioden, sorgen eller den smärtsamma erfarenheten på andra sidan.

Jag försöker hålla mig fast i de värderingar jag har och min livssyn och finna tröst och använda verktyg jag funnit längs livets väg. Men jag tror på att gå rakt igenom det jobbiga för om jag flyr känslorna så blir det bara ännu jobbigare för mig. Jag ser till att försöka sova, meditera, äta regelbundet och hålla fast i rutiner och vara snäll mot mig själv, om jag inte orkar göra något som jag "borde" så gör jag inte det. Jag försöker vara ärlig mot vänner om hur jag mår för ibland drar jag mig undan och det sociala livet med främlingar orkar jag inte i samma utsträckning.

Jag tänker alltid mycket men samtidigt är jag en person som lätt kan fastna i analyserandet och ibland behöver bara vara i stillhet eller aktivitet utan att snurra in mig i tankegångar. Inte alltid det lättaste för en tänkare men jag känner mig själv och är bättre på det nu. Livet har lärt mig vad jag behöver, jag lyssnar inåt och hittar tröst i ledord och saker jag tror på. Kärlek, mod och tillit är förresten årets ledord.

Så hanterar jag det svåra, hur gör ni?

Önskerubrik: Bland härligheter och lyckorus

.. så finner jag livet.  Härligaste Lady thirty har önskat rubriken

Våren i sin fulla prakt när den slår ut, slår emot mig. Häggens doft och dess skira vita blommor. Magnolia i rosa hänför mig och får mig på fall. Gräsmattor med spirande strån som växer sig längre för var dag. Lyckokänslor för naturens prakt och hur förunderligt livets cykler är.

Delad glädje är dubbel glädje lyder det klassiska ordspråket. Jag tror på det. Jag gläds med mina vänner, mina medmänniskor och okända jag möter. Förstår ni hur mycket jag får att glädjas över då? Som en vän som berättar att hon väntar livets mirakel med sitt livs kärlek efter en rädsla att hon inte ska kunna bli gravid. Jag studsar upp och ner, jublar och gråter en liten glädjetår. Jag struntar i om människor tittar.

Hon får under vår lunch ett telefonsamtal från drömjobbet. Vi jublar igen och studsar ikapp. 38 år eller inte, jag tänker fortsätta studsa så länge benen bär. När jag ser nyförälskade kärlekspar så blir jag glad över deras kärlek istället för att fokusera på att just det finns inte i mitt liv för tillfället. Jag kan bli glad i hela kroppen av att se att liljekonvaljernas knoppar har börjat ta form och snart kommer att visa sin skira skönhet och sprida en av de dofter som jag älskat under större delen av mitt liv.

Jag har lätt att glädjas, hänföras och bubbla över. Jag vet inte om jag alltid varit sån, om det är en del av mitt temperament att ha nära till glädjen. Men jag vet att jag numera medvetet njuter extra när lyckorusen kommer på besök. Jag skänker tacksamhet till livet, de små stunderna och allt gott som finns här. Det som inte är gott kan jag inte undvika men jag tänker inte sluta hänföras av det härliga som finns just här och just nu. Själv skriver jag ner mina tacksamhetstunder vid dagens slut och får på så vis njuta de flera gånger.

Under dagens promenad i solsken möter jag en skön stund då jag vilar en stund och njuter vårsol och latte på en stam vid Årstaviken. Det enklaste av nöjen kan vara det största och det virvlar av enkel glädje i hela kroppen. Gröna gräsmattor, påskliljor, blommande hägg, magnoliors prakt och nyvakna liljekonvalknoppar som inte ännu hunnit bli vita. Det gör att livet känns härligt, förunderligt och alldeles, alldeles underbart.

Önskerubrik: Reduce, reuse, recycle

är en rubrik som jag får av min vän K. Hon har själv ingen blogg men hon har skrivit ett gästblogginlägg hos mig.

De senaste veckorna har jag rensat, kastat och gett bort mängder av kläder. Ut med gammal energi och in med ny. Mina kläder som inte känns rätt eller passar längre kan glädja någon annan, några blev bortgivna under en klädbytardag och resten fick kyrkan ta hand om.

Jag tycker om 50- och 60-tals design och har en del sånt i mitt hem. Men jag tycker också om känslan att ta i något som så många använt före mig men också att vara miljövänlig genom att återvända och återbruka istället för att köpa nytt jämt. Att duka fram the i gammelfarmors rosa-svarta 50-tals servis eller dansa lindy hop i mormors blå sidenklänning från 60-talet ger en viss känsla.

Jag har lätt att samla men jag har blivit bättre att ge vidare med åren. Jag tänker att vissa saker kan skänka någon annan glädje. Den klänning som jag tyckte om kanske inte är min stil längre, alla böcker jag läst vill jag inte spara. När man skänker vidare så kommer ny energi in, jag kan känna efter om något plagg saknas, vad jag vill fylla mitt hem med eller om jag ska låta det vara som det är. Nu finns plats för nya saker i mitt liv. Ska bli spännande att se vad som kommer in.

Jag tror på att behålla hjärtat men älska mycket och låta det vara öppet för de personer som jag vill ha där. Jag tror också på att skänka kärlek och återanvända komplimanger men verkligen mena dem när du säger dem.  Så hjärtat återanvänds, men bortskänkes aldrig. 

Önskerubrik: Lilla, lilla krumelur jag vill inte bliva stur säger Pippi.

..och jag tänker till.

Det är min vän K som önskat rubriken. Hon har ingen egen blogg men har gästbloggat hos mig.

Lilla lilla krumelur jag vill inte bliva stur säger Pippi. Jag hör Timbuktu säga nåt liknande i Skavlan och jag har nog själv tänkt tanken. Fast jag har för min del insett att vara vuxen är att känna sig själv bättre, ta lärdom av erfarenheter och även att fortsätta vara lekfull för att göra livet roligare.

Jag tror att många skulle säga att jag inte lever på ett vuxet sätt eftersom jag inte har familj och jag definitivt fortfarande tycker att klättra i träd, dansa lindy hop, gå på spunkjakt och spendera timmar över en latte på café är viktiga saker. Men jag anser att man kan välja hur man är som vuxen. Jag tar ansvar på så många plan och därför tror jag att det är viktigt att det finns en motvikt till det allvarliga. Lek, fokus på roliga saker och lite skönt vardagshäng ibland gör vuxenlivet roligare.

Stor kommer det nog aldrig att sägas om mig med tanke på min ringa längd över havet. Men vuxen är jag redan och jag tror att i jakten på att undvika vuxenpoäng så missar vi poängen att vi själv kan välja vad vi vill göra med vuxenlivet.

Vida innan hon blev stur

Önskerubrik: Jag är...

.. fick jag av "Min plats i solen" då jag ville ha förslag på rubriker.

Så vem är jag då? Vilken svår fråga och svaret blir väldigt egocentrerat men det var nyttigt för mig att tänka på det. Det är svårt att fånga det i ord mellan det existensialistiska och det ytliga. Min bild av mig själv är säkert en annan än den mina vänner, familj och ni bloggläsare har.  Jag tycker själv att jag är blyg (för det är så det känns inuti) medan det är få som uppfattar mig som det.

Hur beskriver man vem man är med bara några futtiga ord? Så till sist bestämde jag att svara på frågan ur olika synvinklar. Vi är ju alla facetter och beroende på vem som betraktar oss så ser de olika saker.

Jag är....

På ytan: 37 år, vit kvinna, ensamstående utan barn men med katt, 147 cm kort, bosatt i lägenhet i Svedmyra, Enskede, Stockholm, Sverige, Europa, Jorden, Universum

Såhär beskriver jag mig i bloggen: jag är mångfacetterad, motsägelsefull och enkel på en gång. På min fritid så roar jag mig med att lära mig lindy hop (jitterbugg), kickboxning och att varva ner med qi gong . I min skivsamling hittar man allt från folkmusik till punk (och båda skivorna är lika uppskattade men spelas oftast inte vid samma tillfälle). Jag är introvert och extravert på samma gång. Jag är ett kontrollfreak som gillar överraskningar och oväntade vändningar. Lugn i vissa lägen och smått hysterisk i andra. Jag tycker egentligen om att vara hemma men är trots detta hemma ganska sällan, lockas alltför lätt av att söka stimulans i form av att träffa vänner på stan, uppleva kultur och haka på när någon föreslår något… försöker hitta en balans i detta men det är inte alltid det lättaste.


I arbetslivet: Utbildad beteendevetare (fil kand i Psykologi), professionell certifierad ICF (international coach federation) och processansvarig i ett arbetsmarknadsprojekt för unga vuxna med psykisk ohälsa och komplex problematik. Har arbetat de  senaste 8  åren med motivation och beteendeförändringar men arbetar framför allt med att få människor att hitta sina verktyg, våga gå sin egen väg och följa/hitta sina drömmar. Jag har en tillsvidareanställning sedan första januari och på sidan om arbetet har jag en enskilda firma framförallt fokuserad på coaching.

På fritiden: så är jag en person som ofta ses med vänner på cafeer, restauranger och på promenader. Ibland på museer och bio. Men även på friskis och svettis i gymmet, på danspass, intervallflexpass och yogapass. Ni kan även hitta mig dansandes lindy hop eller läsandes någonstans. Men ständigt funderande och filosoferande. Jag är också en person med stort ensambehov och kan utan problem stanna hemma flera dagar utan att träffa någon men sen blir jag rastlös.

Existensialistiskt: En liten människa i ett litet nordligt land som tror på att det kan bli en bättre värld. En sökare i tanken, utveckling, livet och som funderar på andlighet men tillhör inte någon specifik trosinriktning. 

I bild tecknad av:  mig själv (som 7-åring), Erling Johansson ( när jag är 14 år), en vän och Lady thirty

Beskriven på bröllop: 

Sprudlande Norrlänning med lugn som en Stockholmare. Ägnar dagarna åt att äta tillsammans med bruden. Ser till att kärlek och glädje når alla runt omkring henne. 

 (U och O's bröllop på en skimrande kärleksfull dag i Gotlandsskrud) 

 Levnadsglad, resälskande toppentjej med förkärlek för rättspsykologi och kriminologi.

(H och M's bröllopsfest i vackra Göteborg fick upp alla gäster på dansgolvet i gemensam glädje) 

 Kläder och smycken med färger och form, tar denna coachande 08 från Dalarna dig med storm 

(L och N's bröllop i Avesta inklätt i höstens färger och med kärlek som lyser starkare än stjärnhimlen)

Jag är i mina starka stunder: Energisk, sprudlande, optimistisk, glad, ödmjuk, stark, omtänksam, nyfiken på livet, entusiastisk, lyhörd, lyssnande, stöttande, ständigt på jakt efter lösningar, entusiastisk, inger lugn och trygghet, äventyrslysten, närvarande, orädd och modig

Jag är i mina svaga stunder: stresskänslig, fyrkantig, självkritisk, i behov av bekräftelse, osäker kritisk, feg, lat, tänker alldeles för mycket på vad andra tycker om mig, har känslorna utanpå kroppen, känslomänniska som tappar logiken, låter inte folk prata till punkt, rörig, stökar ner lätt och tycker det är för tråkig att städa, påstridig, orkeslös, trött, omotiverad, asocial, frånkopplad, rädd för massa saker, dålig på att höra av mig..


Det lätta med att vara just jag är: att jag har en inneboende glädje, att jag har lätt att tycka om saker, vyer, människor, att jag kan känna tacksamhet och glädje för små saker, att jag har hittat en livssyn som leder min väg, att jag har fantastiska människor i mitt liv. 

Det svåra med att vara just jag är: att jag överanalyserar,  kan vara för självkritisk, att jag är prestationsinriktad och att mina tankar aldrig tystnar. Att jag inte tycker om att vara i centrum även om jag ibland hamnar där och det får mig att känna mig obekväm. Att jag har en inneboende rastlöshet som har tagit mig till många spännande platser och erfarenheter men som också gör att jag fortsätter vara på språng. 

Jag är också: en drömmare som önskar hitta en livsfrände att dela livet med och en dag bo i ett pippihus där jag vill sitta i tornet och dricka the och titta på stjärnorna. 


Jag önskar att jag vore: bra på heminredning och tyckte mer om att laga mat. Mindre rastlös och mer fridfull kan jag också önska att jag är ibland... fast då vore det ju inte jag utan någon annat.

Jag är en person som tror på: att livet är till för att levas, att man fortsätter att utvecklas hela livet om man vill men att acceptans är en oerhört viktig del av livet och att man själv måste hitta det som är viktigt. Jag tror på medmänsklighet, förståelse och tolerans. Jag tror på att lukta på blommor, drömma, känna tacksamhet, dansa sin egen dans, glädjas med andra, sörja det man behöver och att kärleken finns för alla.. om jag lyckas med att följa det jag tror på? Inte riktigt, men jag tror inte det är det viktiga. Jag tror på att resan, insikter och stunder och de personer vi möter är lika viktigt som där vi vill vara. 

Jag är Liv kort och gott. Vem är du som läser?

Önskerubrik: Om du fick välja ett ord att ha stående nånstans hemma, vilket skulle det vara då?

Undrade Anita när jag bad om önskerubriker

Oj, vad jag har funderat på det där. Jag gjorde tolkningen bokstavlig det vill säga att jag bara får välja ETT ord. Det här har verkligen snurrat hos mig och jag har funderat, värderat och filosoferat. För det finns många ord jag tycker om men om man får välja ett så måste man ju också tänka på nackdelen med ordet och om det kan omfattas i ett annat ord.

TACKSAMHET var ett av de ord jag har tänkt mest på. Tacksamhet har förändrat mitt liv och är något jag dagligen använder oavsett om det är under tuffa perioder eller bra perioder. Att lyfta blicken och känna tacksamhet mot små saker och stora saker förändrar dagen. Det är skillnad om man njuter av att andas in den friska luften eller om man fokuserar på kylan. Det handlar i min värld många gånger om hur jag tolkar och betraktar något. Så tacksamhet var ett av de ord jag övervägde men om det var det enda ordet så är jag inte säker på att jag skulle välja det.

Tacksamhet är bland det finaste jag vet men det kan ju också missbrukas och göra så att man inte tänker efter vad man vill ha. Om jag enbart hade varit tacksam över att jag hade ett fast jobb med bra lön även om jag inte längre trivdes hade jag aldrig vågat säga upp mig och det är ju bland det bästa jag gjort. Om man är tacksam över att någon vill ha en kanske man inte får den man vill ha i en kärleksrelation. TACKSAMHET är fantastiskt men jag tror på att ibland ifrågasätta eller sträva efter något annat.

Ett annat ord var GLÄDJE. En av mina absoluta favoriter är Kay Pollack och hans budskap i boken "Att välja glädje". Han vill att vi ska ställa oss frågan, kan jag välja glädje nu? Och ibland kanske det bara handlar om att glädjen är att man lever eller att man har tak över huvudet. Men jag tror att om jag valt GLÄDJE så hade det kunnat ses som ett tecken att jag inte tror sorgen har en plats i våra liv och att man alltid ska gå omkring med ett klämkäckt (och då stundtals stelt) leende på läpparna och inte våga sörja i de stunder det behövs.

Jag tror nämligen i stunder av sorg att det inte finns någon annan väg än rakt igenom den. Om man inte vet hur det är att vara ledsen kan det vara svårt att uppskatta den himlastormande glädjen. Men visst kan det finnas ett stråk av glädje i sorgen. Man kan vara glad över den tid man fick tillsammans, eller att man fått haft  jobbet under den tid det varade eller att den tiden varit så fin att man sörjer när den är över. Att sörja är ju någonstans en reaktion på att man har haft det bra, att man vågat drömma, att man älskat någon väldigt mycket eller att man önskat att det varit annorlunda.

SKÖNHET är ett annat ord jag tycker om. Skönheten i det som vi möter, som en klarblå himmel, en annan människa som ler och en nyutslagen blomma eller en vacker solnedgång. Men ordet skönhet har missbrukats i min mening och har ofta en klang av ideal. I mitt liv finns det mycket som jag tycker är vackert som kanske ingen annan benämner som det, men jag tror att om jag valde ordet skönhet så är det lätt att det tolkas fel. Jag möter mycket vackert i min väg och jag uppskattar skönheten i en stjärnhimmel, en vackert gjord latte och i ett hantverk men jag tycker inte om att vi värderar skönhet i ideal som alla ska skriva under.

NATUREN är också ett av de vackraste ord jag vet. Att vara i naturen, lyssna på naturen, hitta mönster i naturen och bara insupa naturen är verkligen balsam för själen. Det finns något där som gör att många av oss känner frid, samlar energi och kraft. Man ser sin litenhet och storhet i naturens famn upplever jag. Jag kommer närmare mig själv i mötet med naturen. Men jag älskar också staden, dess puls, kullerstensgator och där naturen möter staden så enbart naturen blir inte heller ordet jag skulle välja. Jag gillar kontrasterna men med naturen ständigt närvarande.

Men ordet blir nog KÄRLEK för det är nog ett av de vackraste orden jag vet. Då tänker jag kärlek som ett mycket större begrepp än bara den mellan två människor. KÄRLEK som något som kan omfamna hela livet och allt som kommer i din väg om du vill och väljer. I min värld kan kärlek omfatta alla de andra orden som jag funderat kring, det handlar om hur man ser det. Kärleken till livet, familjen, din älskade, det du gör, den glädje du känner, nuet, det du har, naturen, skönheten du betraktar och allt det du är tacksam för. Kärleken finns överallt. Man kan ju också då och då ställa sig frågan: Kan jag välja kärlek nu?

Så, om jag fick välja ett enda ord att smycka mitt hem med skulle det bli KÄRLEK, det är som ett himlavalv där stjärnorna tacksamhet, glädje, skönhet och natur lyser klart och i samklang med varandra. Vilket ord väljer du?

Önskerubrik: Därför låter jag hjärtat styra min livsväg..

...är den rubrik jag fick av Livskrafter-Emma när jag bad mina läsare att ge mig rubriker till inlägg.

När jag ser tillbaka på mitt 37 år långa liv så kan jag se vilka beslut som varit påverkade av någon annans åsikt, rädslor, feghet, inte fattade ur en inre konversation etc. Jag kan även se vilka beslut och livsval som genuint kommit från hjärtat. De som kommer från hjärtat har känts rätt i hela kroppen och trots att det ibland har varit på darriga ben jag slagit in på den vägen har jag hela tiden vetat att det var rätt. Rätt kanske inte ur en annan persons perspektiv men rätt för mig och för den jag är. Ur ett längre perspektiv kan jag också ganska tydligt se att jag nog följt hjärtat även innan jag hade den livssyn, det självförtroende och den acceptans inför mig som jag är som person som finns hos mig idag.

Ibland har jag gått emot det jag innerst inne vet och känner och även om det på ytan varit rätt beslut eller kanske det lätta beslutet så har det inombords ekat tomt och jag kan inte beskriva det på något annat sätt än att det känts som stagnerad energi i just hjärttrakten eller en klump i magen. Det finns perioder av mitt liv där jag på vissa plan totalt ignorerat signaler från kropp, själ och intuition och försökt att gå emot det jag inom mig känner. Problemet är att jag hela tiden innerst inne vetat det men av olika orsaker inte gjort det jag önskat. Det har också blivit lärdomar och jag har sett mönster och beteenden hos mig som behöver brytas och signaler jag ska ta på allvar.

När jag går dit hjärtat leder mig så blir jag lycklig men i efterhand kan jag ibland undra hur jag som 19-åring vågade flytta alldeles själv till Spanien i 5 månader trots att jag aldrig rest själv, aldrig varit utanför Norden, inte kunde ett ord spanska och var uppvuxen i en liten by i Dalarna. Jag bara visste att jag ville göra det och tänkte att det var väl bara att åka tillbaka om jag inte trivdes. Detta halvår förändrade mitt liv på så många sätt.

Ibland tror jag att jag har svårare att följa hjärtat i de små besluten än de stora, kanske för att de inte känns lika mycket eller man tror att de har lika stor inverkan. Trots det så är det ju små beslut som kan göra stor skillnad och just nu är jag inne i en fas där jag funderar mycket kring autencitet mot mig själv ur flera aspekter.

De stora beslut där hjärtat har lett mig rätt och gjort stora intryck har gjort att jag flyttat till olika städer för att läsa det jag verkligen vill, rest jorden runt ensam trots att jag hade en pojkvän i Sverige, sagt upp mig från en fast tjänst, läst till coach (och tog en stor del av sparkapitalet samtidigt som en annan del fick bekosta min uppsägning), valde mitt drömjobb trots att det var en projektanställning och att jag samma dag blev erbjuden en fast tjänst med avsevärt bättre lön.

De här valen har lett till det allra bästa och jag är oerhört tacksam för det. Jag har insett att jag mår dåligt när jag inte gör autentiska val och de valen handlar inte enbart om det på ytan rätta. För mig har det varit viktigt att följa mina drömmar och våga gå min egen väg. Jag tror inte att varken drömmarna eller vägen är densamma för alla. Det är en av orsakerna till varför jag läste till coach, för att stötta andra i livsval och vägar och att känna att det verkligen är deras. Eller kanske inse att de är precis där de vill vara även om andra eller de själva ifrågasatt det.

Ingen människa är en ö och det är klart att min uppväxt har präglat mig i det här. Pedagogiska mamman har alltid stöttat mig oavsett vilket val jag tagit. Jag har känt att hon varit genuint lycklig om jag väljer det som gör mig lycklig. Hon har trott på mig de stunder jag inte själv gjort det och hon har gett mig en nyfikenhet på livet och visat på små och stora saker att uppskatta. De allra flesta av mina vänner har stöttat mig, trott på mig och hjälpt mig hitta lösningar de dagar jag inte själv sett några.

Så det enkla svaret på varför jag låter hjärtat styra min livsväg är helt enkelt att annars blir jag inte lycklig.

Det här är mitt sätt att se det. Jag lämnar över några reflektionsfrågor till er som ni inte måste svara på men som ni kanske vill fundera på: Hur gör ni som läser för att följa hjärtats röst? Vad hindrar er? Vilka viktiga beslut har ni fattat utifrån hjärtat eller inte? Hur har de påverkat era liv?

Denna fina ängel är en gåva som pedagogiska mamman har gjort till mig och får symbolisera att hjärtats väg är den enda för mig.

Jag smyckar mig i ord...

.. från kreativa Elisa Day (har även lånat bilden därifrån). Jag tror på saker med hela mitt hjärta och jag älskar det här armbandet.

Jag är en ordbrukare som älskar ord. Sprider dem omkring mig, inreder lägenheten med dem, leker med dem, smakar på dem och kan inte låta bli att läsa dem och ta dem till mitt hjärta om de passar där.

Nu vill jag be er om era ord, eller snarare en rubrik till ett inlägg jag skriver (en ide jag lånat från Min plats i solen). Det känns som en bra utmaning och som inlägg som kanske inte kommit till annars.

Så till er härliga läsare, skriv en rubrik och jag skriver inlägget och publicerar på min blogg. Ordet är ert och jag gör det sen till mitt.