Tänk att man sett något så många gånger..

...och ändå inte sett.

Helt plötsligt ser jag vad det står på favoritkoftans lapp. Jag har haft den i åratal men aldrig sett att det står 50% nöje och 50% glädje i nacken på den.

Tänk vad mycket det är man inte ser fastän det är mitt framför ögonen på en. Tänk vad mycket man missar för att man utgår från att det är något annat. Strax efter jag upptäcker det så händer något osannolikt och jag befinner mig i en förväxlingsfars med verklighetsanknytning. Verkligheten överträffar sannerligen dikten ibland och jag kan inte sluta fnissa.En vacker dag kanske jag berättar. Jag är i ett märkligt flöde just nu men det är väl bara att glida med och se vad som händer.

Lita på livet som en fågel litar på luften  

är ett betydelsefullt citat för mig. Så jag gör väl det. Har tillit till livet.

Äntligen..

... är sommarens härliga sommarpratare avslöjade.

SOM jag längtat. Redan några minuter över ett så hade jag printat ut listan med namnen och gett en kollega och satt upp en annan på min arbetsplats. Är man sommarpratarnörd så är man. Ni kan ta del av namnen och läsa mer HÄR.

Likt en kalender kommer jag hela sommaren att få njuta av livshistorier, ny kunskap, nya insikter och sommarlycka på mitt vis. Alla program kommer att lyssnas på och många kommer att lyssnas om. Snart börjar det och med en härlig längtan och förväntan så inväntar jag att första luckan öppnas.

Det vandrar solstjärnor...

.. över vackra sommarmänniskor och vinden leker bland löv och sommarblomster.

Lekande lätt. Lättande lek. Tror på lekfull vänlighet och vänlig lek. Ibland glömmer vi att det är härligare att  om vi inte tar oss själv på för stort allvar. Själv glömmer jag det oftare än jag önskar. Men livet påminner mig och skrattet som vilar runt hörnet om vi släpper fram det. Jag vill äta prickigkorvmackor och dricka hallonsaft sittande på en trädgren och räkna fjärilar såväl i magen som bland blommor. Lek gör mig glad, får mig att växa och väcker närvaron till liv. I dansen leker jag och när jag försökte lära mig cykla enhjuling i helgen likaså.

Allvaret behövs också. När livets svårigheter kommer på besök eller vännen behöver en axel att luta sig mot. Idag låter jag dock solskenshistorier, kärlek, danströtta fötter, finaste katten, en bra film och härliga möten sätta sina egna guldstjärnor på dagen när den skymmer. En fragmentarisk bild av en onsdag i juni. Men fragment och lösryckta tankar bildar ibland livets mosaik.

Det är i motvind..

.. och inte medvind en drake lyfter lyder ett ordspråk.

Jag tolkar det som att det ibland är i prövningar eller utmanande situationer vi utvecklas. Det innebär inte att medvinden inte för oss framåt på ett liknande sätt men idag tar jag en titt på motvind som kommit i min väg. De senaste veckorna har jag upprepade gånger ofrivilligt hamnat i centrum på ett sätt som jag inte trivs med, jag tillhör dem som gärna står och iakttar i kulisserna istället för att kliva ut i strålkastarljuset.

Igår ställdes utmaningen på sin spets då jag blev uppdragen  att dansa en VÄLDIGT snabb Lindy hop inför säkert 100 personer på Nalens dansgolv. Vi var helt ensamma på dansgolvet. Jag är inte ens säker på att jag var i takt för jag tänkte att det här är så overkligt så det händer inte. Men det gjorde det. Att jag inte svimmade på köpet med tanke på min scenskräck förvånar mig.

Ärligt talat så tycker jag att det är jobbigt att ens skriva ner det men med tanke på att jag undrar vad universum försöker säga mig så hamnar det här som några rader som inte är klargörande. Är det månne dags att kliva ut från kulisserna och göra.. vad? Nån som har en idé? Nån annan som har motvindar i sitt liv som försöker säga dem något?

Jag älskar inte motvind, men jag försöker se om jag kan fälla ut vingarna när den kommer istället för att streta emot. 

Rosor i grönt leker kring mina vader....

... i klänningsdans.

Läsning i solglitter i gungande trähammock vid årstavikens vattenbryn. Ett besked gör att jag lyfter av lättnad. Ballongbuketten flyttar in i mitt hjärta.

Husvagnscafe gör att Rhodos flyttar lite närmare Stockholm. I solen växer leenden men de odlas i våra hjärtan och kan blomma i alla väder.

När regnbågen spänner sitt tak över himlavalvet kom ihåg att den riktiga skatten bor i ditt hjärta tillsammans med de relationer du skattar högst och alla de fina stunder du vill bevara i minnets skattkammare.

Sticka till små-gör en skillnad!

En av mina vänner har bestämt sig för att göra en skillnad vill du vara med?

Såhär beskriver min vän Karolina sitt stickprojekt:

För 18 år sedan reste min mamma Kersti till Gwanda i Zimbabwe, för att göra en skillnad. Hon arbetade med att utveckla skolbibliotek på landsbygden. Hon samarbetade med bibliotekarien Jackson Ndlovu, som också tror på att demokrati kommer genom att kunna läsa. De har sedan 1994 arbetat för att göra skillnad, sprida demokrati och kunskap samt visat oss och många andra att det går att arbeta i småskalighet och att det är den lilla tanken, handlingen som gör skillnad för andra människor.

De driver en blogg tillsammans http://edwardndlovulibrary.webblogg.se/ och många små projekt, studiecirklar och bokboxar ut till skolor. Från en engagerad svensk familj kommer pengar till bl a. ett kycklingprojekt. Kersti stickar också sjalar, strumpor och vantar som hon säljer och de pengarna går till skol-biblioteksutveckling. Läs mer på kreativa Ks blogg: http://kreativak.wordpress.com./

Projektet Sticka till små handlar om att vi kan, var och en, med små medel, göra en skillnad.

I februari fick jag en dotter och kom på att jag kunde sticka små barnkläder och skicka till Zimbabwe. I maj träffade Kersti Mr. Ndlovus dotter, som utbildar sig till präst, och träffar familjer i fattigdom och nöd, några har AIDS, några endast fattiga. Hon delade ut kläderna och fick ett mycket positivt bemötande, vilket gav oss följande idé:

Vi stickar barnkläder, mössa, tröja/kofta, strumpor eller något annat en nyfödd liten kan behöva och skickar till Sipi, (Ndlovus dotter) som delar ut till den som behöver det mest. Enkelt eller hur? Vi skickar 4 ggr/ år och tanken är att det inte ska finnas en enda mellanhand, mellan oss och Sipi. Vill vi utöka projektet går det att göra hur stort som helst med att köpa vaselin och tvål från lokala kvinnliga producenter, produkter som behövs för att sköta hygienen i en blöjrumpa och samtidigt stödja en studiecirkel.

Projektet är nystartat och behöver flera engagerade personer som stickar och kan tänka sig att skänka utan att förvänta sig någon ersättning mer än glädjen att sticka och ge bort samt få återkoppling om hur projektet fortlöper. Projektet finns än så länge i Stockholm, Hässleholm, Norrköping samt i Budapest/Ungern och på Facebook Är du intresserad?

/Karolina

Om du är intresserad så kan du antingen kontakta nämnda bloggar eller kontakta mig så vidarebefodrar jag det till Karolina. Om ni vill ha enkel stickbeskrivning kan Karolina bistå med det.

Med regnet grått och kylan som omfamnar grönskans ängar...

...så vilade jag under bokryggars värld i timmar.

En blick på mig själv i spegeln fick mig att känna att jag hade samma färg som regnet innan jag klev ut i junisöndagen. Men i andras ögon hade jag en annan färg, komplimanger tre föll likt stjärnströssel över mig. Två främlingar som valde att ge av snälla tankar. En barndomsvän som jag inte sett på länge gav också på ett sätt han inte brukar utöver den tid vi spenderade tillsammans.

Ibland ser man det andra inte ser och ibland ser andra det man själv inte ser. Inte kunde de veta att jag kände att min färg var grå och hur mycket det betydde att de målade mig i färg så mina konturer blev tydligare. Jag tror vi alla har de där dagarna, då vi ser våra rynkor, det spretiga håret eller de där extrakilona som vi fått för oss inte hör hemma där. Istället för att se att vårt skratt skapat spår, att vårt hår leker i vinden och att vår kropp är härligare än vad vi inser. Vi kommer att sakna den om den går sönder som Richard Wollf sjunger i favoritlåten solkräm (eller knäna sjunger han men jag gör min egen tolkning).

Vi är alla unika härliga personer med gåvor att dela med oss själva och varandra.  Jag tror vi glömmer det ibland. Men då är det tur att vi påminner varandra. Jag tror nämligen på medmänsklighet och inte motmänsklighet. Idag påmindes jag om mina färger genom några enkla komplimanger, imorgon är det kanske jag som påminner dig om dina när du inte ser dem.

En grå junisöndag där regnet fortfarande slår mot rutan så tänker jag på att vi alla är en del av något större och att jag ibland glömmer det och skänker vissa saker för stort utrymme. Tack livet för oväntade stunder och valda ögonblick. Tack för att jag får vara en droppe i livets älv. Idag blev jag buren, imorgon kanske jag är den som bär.

En droppe droppad i livets älv, 
har ingen kraft att flyta själv. 
Det ställs ett krav på varenda droppe, 
hjälp till att hålla de andra oppe.

(Tage Danielsson)

Tror vi alla skulle behöva lite awesome-sauce att krydda livet med ibland. Både åt oss själv och andra.