Det är som om någon drar i små osynliga trådar..

.. och synkroniciteterna radar upp sig.

Svaren som finner mig, en lösryckt mening när jag byter kanal som fångar något jag pratat med en livsglädjare om. Islandsfakta samma dag som jag av en slump möter en bekant som snart reser dit och bott där vilket jag inte visste. Det är självklart den selektiva varseblivningen som hjälper till men ibland så kommer svar i min väg på ett sätt jag inte kunnat föreställa mig.

Ibland vet vi inte svaren innan vi ställt frågan tydligt. Ibland gör svaret att vi ställer frågan. Det är svårt i stunden att avgöra vad som är rätt och fel. Det talas mycket om att fatta det rätta beslutet (inte minst jag brukar fundera mycket så jag fattar rätt beslut) men ibland kan ett beslut som verkar fel på ytan bli det rätta till sist. Ibland leder fler vägar till magiska platser och det är svårt att veta innan vart ett beslut ska ta en.

Tänk att man sett något så många gånger..

...och ändå inte sett.

Helt plötsligt ser jag vad det står på favoritkoftans lapp. Jag har haft den i åratal men aldrig sett att det står 50% nöje och 50% glädje i nacken på den.

Tänk vad mycket det är man inte ser fastän det är mitt framför ögonen på en. Tänk vad mycket man missar för att man utgår från att det är något annat. Strax efter jag upptäcker det så händer något osannolikt och jag befinner mig i en förväxlingsfars med verklighetsanknytning. Verkligheten överträffar sannerligen dikten ibland och jag kan inte sluta fnissa.En vacker dag kanske jag berättar. Jag är i ett märkligt flöde just nu men det är väl bara att glida med och se vad som händer.

Lita på livet som en fågel litar på luften  

är ett betydelsefullt citat för mig. Så jag gör väl det. Har tillit till livet.

Livets sammanträffanden...

... sker hela tiden kring mig just nu.

För jag tror ju på att slumpen är ingen tillfällighet och just nu är det mycket synkronicitet i mitt liv. Min livshistoria som geografiskt korsar någon annans på en liten plats i Sverige. Vänner som mailar saker jag just nu behöver höra. Jag slår upp en bok och får svar jag söker. Jag behöver en väns hjälp i en situation jag inte kunnat förutse och vars förmågor jag inte känt till om det inte varit för min egen livshistoria. Min fokusering på något jag behöver som dyker upp, billigare och bättre än jag tänkt mig. Jag skickar en liten gåva till min mormor som hon just tänkt ordna fast på annat sätt.

Jag har känt mig lite vilse i pannkakan men livet leder mig rätt, det är inte alltid jag förstår direkt men jag försöker ha tillit. Livet är ibland svårt och jag oroar mig som alla andra men just nu får jag lotsning. Sen tror jag ju att vi behöver vara vilse ibland.

Jag väljer ju att se det såhär och idag så får jag det bekräftat då jag läser tillbringar eftermiddagen läsandes en bok om vintage och vid min hemkomst hittar en överraskning i form av en skrivbok vid namn vintagestories som pedagogiska mamman skickat till mig. En bok att skriva ett kapitel livshistoria i. Återanvänd på papper som grevinnan Hallwyll beställt men sen inte godkände. Nu håller jag det pappret i min hand, vi får se vad jag skriver eller om historien skriver sig åt mig.

Det händer saker bortom min kontroll just nu, jag fyller mitt hjärta med kärlek och litar på kroppens läkkraft och styrka till de personer som behöver det. Min mammas kärlek når åtminstone mig var jag än är oavsett vackra gåvor eller ej och det är inte heller något tillfällighet. Hon har fyllt mitt liv med kärlek så länge jag kan minnas. Kanske ska det bli min första rad i min vintage story. Kärlek (i likhet med uppmärksammade sammanträffanden) sprider sig nämligen som ringar på vattnet.

Dreams don't break...

They begin and they end. And then they begin again...

Det ordspråket tycker jag om för drömmar förändras ibland på vägen och om en dröm inte går i uppfyllelse så får man hitta en ny. I veckan gick en dröm i uppfyllelse. Jag fick drömjobbet som jag skrivit om tidigare... MEN jag kommer att tacka nej till det. Varför då? Jo, för att plötsligt dök ett annat jobb upp som egentligen var ännu mer ett drömjobb. Där ska jag jobba.

Visst är det märkligt, helt plötsligt står man med TVÅ bra jobberbjudanden efter att ha varit arbetssökande på heltid sedan i Juni (om man bortser från min kortare projektanställning i höstas). Så under de senaste dagen har tankarnas kugghjul snurrat ganska fort. En hederlig gammal lista med fördelar och nackdelar gav mig bättre överblick. Sen pratade jag med vänner och familj för att känna efter och nu tog jag det som i maggropen känns rätt och där jag kommer att få använda mest coaching.

Och till er som gillar sammanträffanden så ska jag nu berätta om hur jag fick det här jobbet:

Vissa av er kanske minns att jag i somras var på en intervju för ett intressant tjänst som coach i ett projekt som jag inte fick även om jag var nära. I Januari så mailade jag projektledaren och berättade att nu är jag diplomerad coach och att hon gärna fick tipsa om ett jobb dök upp eller lämna ut mitt nummer. Hon mailade till svar att hon mailat de projektledare och chefer som hon samarbetat med och berättat att jag var en diplomerad coach som söker jobb.

Så för lite mer än en vecka sen kommer ett mail från en projektledare som berättar om deras projekt som behöver en coach och frågar om jag är intresserad av att komma och träffa dem. Det är klart jag är! Jag skickar in en ansökan och träffar dem och känner att det verkligen är ett jobb som verkar superspännande på många vis.

Ett annat roligt sammanträffande kring samma jobb är att en av mina vänner börjat arbeta inom en annan avdelning i samma kommun och pratat om det här projektet och sagt hur bra jag passar till det. Dessutom så har hon sagt det till sin chef (som blir min chef också) men han visste ju inte att det var samma person när de kontaktade mig utan hon gick in och förklarade det för honom. Det är en liten värld även i Stockholm ibland...

Dags att drömma nya drömmar likt den thedrickande älvan i en prickig kopp på bilden som Mindi har skickat till mig. Drömmar är till för att drömmas, om och om igen.

Slumpen är ingen tillfällighet..

.. heter en bok av författaren Jan Cederqvist som handlar om sammanträffanden. Jag tror på att sammanträffanden finns om man bara uppmärksammar dem och fokuserar på möjligheter och vad man vill ska hända.

Idag ringde min vän med andan i halsen och säger... jag fick boken idag! Klart hon fick, jag visste att det skulle hända men när vardagsmagin slår till så ryser man när det händer. Jag vänder mig till min syster och sa, hon fick boken och min syster säger ett ord: MAGI!

Det som det hela handlar om är att jag råkade se ett Oprah avsnitt där hon bland annat intervjuar Louise L Hay om sin film "You can heal your life". Jag känner direkt att det här är något speciellt, hon talar direkt till mig. Jag tänker att jag ska säga till min vän K att se reprisen men glömmer det.

Så under en härlig dag i hennes trädgård där vi ätit hallon i solens sken samtalar vi om stort och smått. När vi sitter i hammocken så berättar jag om intervjun, filmen och vad Louise tror på och att jag tror att min vän skulle tyckt om programmet. Själv tänker jag försöka få tag på filmen (som är på ett liknande tema som "the secret").. och filmen är min några dagar senare.

Dagen efter ringer min vän och frågar andlöst: vad sa du att boken hette? Jag tror att det är den som lottas ut av tidningen Hälsa den här månaden! Visst hade hon rätt och så klart blev boken hennes! Men det visste jag någonstans redan, den var menad att komma i hennes väg tror jag. Jag hade berättat detta för min syster som därför förstår precis vad jag menar...

Ser du stjärnan i det blå? Allt du önskar kan du få!

Möten på livsresan.

Igår vaknade jag hemma hos min vän och hans fru efter att ha sovit över hos dem i deras mysiga hus i Segersjö (Tumba). Jag startade dagen med att kliva ut i solen med en kopp thé i handen och hade ett samtal med min vän om allt och inget innan jag testade att klättra i ett av deras träd. Att vi blev vänner kan ses som en slump. Han lade märke till mig på pendeln då jag läste en bok som han läst. Året var 2000 och jag var nyinflyttad till Ösmo och kände ingen men pendelsträckan är lång och på så vis gjord för samtal för att korta restiden. Våra första samtal handlade om böcker och läsning. Sen flyttade jag men en vänskap växte fram genom åren och vi fortsatte att ses även om det ofta varit väldigt sporadiskt. Vår vänskap tog mig bland annat till hans bröllop på Cypern då han gifte sig med sin helt fantastiska fru som också blivit min vän. Detta möte har lett till att vi sitter på hans kommande altan och pratar om livet. Det trodde nog varken han eller jag den där dagen på ett rangligt pendeltåg som skakade fram i sin färd mot centrala Stockholm.

Jag har tänkt en del på möten under den senaste veckan och vilken betydelse de har i livet. Det är inte alltid vid mötet i sig själv man inser det utan det kan ta år att inse det och ibland så känner man det direkt. Jag gillar filmen Slidin' doors som illustrerar hur ett möte kan ha effekt på livet beroende på om man hinner med tunnelbanan eller inte... både en skrämmande men även spännande tanke tycker jag. Men enligt mig så har vissa möten i mitt liv varit av sån oerhörd betydelse.

En anledning till att jag började fundera över möten är att jag haft en japansk vän till min mamma på besök under veckan. Att han ens sitter i mitt kök beror på att han för över 35 år sedan träffade min mammas bästa vän när han reste i norra Sverige och hon sa att han kunde bo hos min mamma när han besökte Gällivare. Önskar att jag kunde sett min mamma och min mormors min då en helt okänd japan plingar på dörren i Gällivare någon gång i början av 70-talet! Han blev sedan vän med hela min mammas kompiskrets och har varit till Sverige på besök flera gånger. Jag hade dock inte träffat honom sen jag var i tolvårsåldern men det var en självklarhet att han skulle få komma på besök då han passerade Stockholm. Ett intressant möte där vi förundrats över olikheter och likheter i våra kulturer men vi har även fått ta del av varandras syn på livet. Han har dessutom bjudit mina vänner på japansk mat vilket har varit väldigt uppskattat (speciellt eftersom jag inte är så förtjust i att laga mat och mina vänner därför inte är så bortskämda med middagar hos mig av denna enkla anledning).

Jag tänker även på alla de möten i klasser, arbetsplatser och på kurser som lett till vänner som man tar med sig vidare i livet efter att man avslutat sin utbildning eller anställningar. I bloggvärlden så är ett sådant exempel min vän Carroline som skriver om hur det är få vardagspusslet att gå ihop men även hur det är att leva med sonen Calle som har fått en extra kärlekskromosom.

Men jag tänker även på de möten som skett under mina resor och som gjort att jag besökt nyfunna vänner i Holland, Tyskland, New York och på den lilla karibiska ön Curacao. Det var inte vad den lilla blyga, osäkra tjejen med dåligt självförtroende i 20-årsåldern trodde om sin framtid då hon packade sin vinröda Haglöfsryggsäck i Januari 1994 för att åka utanför Norden för första gången.. men möten kan förändra så mycket.

Igår hade jag ytterligare ett sådant möte som jag bär med mig. På väg hem från min vän så stoppas jag på Söder av en Rädda Barnen medarbetare som vill informera mig om trafficking och sexuella övergrepp mot barn. Plötsligt befinner vi oss i en intressant diskussion om lagstiftning, levnadsvillkor, utbildning, arbete och framtid. Efter att jag gått med på att stödja projektet (något som jag redan funderat på tidigare) så berättar han något personligt. Att han själv vid 13 års ålder räddades från Afghanistan tillsammans med sin övriga familj av just Rädda Barnen och att det är därför han arbetar där eftersom han vet av egen erfarenhet att de gör en skillnad. Det ger en perspektiv på min skyddade uppväxt men även att han verkligen gjort allt för att ta den här chansen då han nu läser till jurist. Det här mötet kanske varade 15 minuter men jag tror att delar av diskussionen kommer jag att bära med mig trots att det är troligt att vi kanske aldrig mer ses.

Man kan ju inte skriva om möten utan att beröra den nya mötesplatsen nätet. Här träffade jag min nuvarande kärlek (det gäller att vara öppen) men jag har även via bloggarnas värld fått fantastisk inblick i hur vindens melodi låter, vad maria tycker är värt att skriva en betraktelse om och hur malve har det mitt i livet. Tack för det! För det är ju genom varandra man lär och genom möten och nya erfarenheter man växer och utvecklas.

Så var öppen när du möter någon som verkar intressant,likasinnad, trevlig, snäll, rolig, spännande eller annorlunda. Du vet aldrig vart det kan leda.