Jag är lilla My såklart..

... berättar jag för stjärnströsslaren när vi pratar om muminfigurerna.

Nej, du är mer som snusmumriken svarar han och beskriver sen varför. Jag måste medge att jag nog faktiskt inte har så mycket koll på hur snusmumriken är men när han berättar och jag senare läser om honom förstår jag vad han menar.

Snusmumriken beskrivs bland annat såhär: Snusmumriken är en vänskaplig ensling och äventyrare som vandrar söderut när vintern kommer. Han kan inte alls leva ett lugnt liv utan befinner sig nästan hela tiden på resande fot, just för att upptäcka världen och finna äventyren. Han är samtidigt lugn, obekymrad och tycker om att fundera. Han sitter och reflekterar över sitt metspö vid vatten. Han kommer och går precis som han vill. Snusmumriken undersöker allt han påträffar med stor nyfikenhet och vänlighet. Han är en självständig person men han trivs i sällskap. På sina resor, då han helst vandrar ensam, får han se nya landskap och pröva sin fiskelycka. Snusmumriken tycker särskilt mycket om att vandra på natten, i synnerhet i månsken. När han kommer till ett nytt ställe frågar han aldrig vad det heter. Han njuter av själva resan dit.

Jag inser att stjärnströsslaren har banne mig rätt, jag är snusmumriken helt enkelt. Denna vinter är jag inte den som vandrar med min ryggsäck ut i världen men det dyker upp reseminnen från tidigare år i mitt facebookflöde som påminner om fantastiska resor och stunder.

För tre år sedan var jag på Hawaii i November och simmade med vilda delfiner och på en båttur togs denna bild. Jag har simmat totalt 6 gånger med delfiner ute till havs. Det är helt magiskt och var en livslång dröm som till sist gick i uppfyllelse när jag reste dit första gången. Lite visste jag då hur mycket Hawaii skulle fånga mitt hjärta och vad det skulle komma att betyda för mig. Det är en plats som är magisk och har sin egen energi. Vi hör ihop på något vis. Jag vet att dit kommer jag återvända.

Förra hösten hade jag tjänstledigt och studerade på distans, det var ett perfekt tillfälle att packa ryggsäcken för att besöka andra världar. Skimrande vackra Seychellerna blev första resmålet och det är nog är en av de vackraste platser jag har besökt. Ön Praslin med sina unika dubbelkokosnötter och sin värme både i klimat men framförallt hos människorna skapade härliga minnen i mig.

Stranden nedanför vår bungalow.

Efter Seychellerna var jag hemma en vecka innan ryggsäcken packades om för att besöka Varkala i Indien. Det var en resa som förändrade mig på många vis än jag kan förklara. I mötet med människorna, mig själv på flera plan, yogan och Indien skedde en transformation som jag fortfarande bär spår av.

Lite visste jag då att några av de gåvor jag köpte hem från Indien skulle hamna i stjärnströsslarens ägo. Lite visste jag att vi skulle tillbringat ett halvår tillsammans i November. När man har en stjärnströsslare vid sin sida tar äventyret en annan form. Men han har nog rätt, jag är en snusmumrik som behöver såväl äventyr som tid för reflektion. Just nu känns det som att träffa honom är nog ett av mitt livs största äventyr såhär långt, utan att man anar kan livet ta en oväntad riktning en vacker dag i maj.

Att ha sina kärlingar utspridda i Sverige..

.. gör att det alltid finns någon att besöka och njuta deras vardag på en plats som inte är min.

Förra två helger sen var jag i Ängelholm hos min vän fotografen och den här helgen besökte jag min bror och hans sambo i Örebro. Vilka vackra platser och mina underbarlingar som bjuder in till härligt helghäng gör att jag landar efter helgerna med ny energi och med nya vyer som kan skapa rum i mig. Det är ett vackert land vi bor i med många kontraster och jag njuter dem fullt ut. Jag är glad över att även om vägen till dem är längre än att jag kan ses över en kväll så är de nära i hjärtat.

I Ängelholm var det fortfarande höst med massvis av regn men även med så mycket färg från vackra träd. Det var ändå ljuset som präglade helgen, både de vi tände inomhus men även i den minneslund där de vilade under ett stort och vackert träd. Det är så vackert att besöka någon man känt nästan halva sitt liv, att sitta där och skratta tillsammans framför en film över en thekopp precis som vi gjorde när vi bodde grannar i Göteborg.

Att njuta mysiga fikor, gå längs med havet och känna att vissa helger är längre än andra, det är balsam och stjärnströssel för själen.

Löven och livet utan filter men med sin egna starka lyskraft.

Lycka är en stund i havets kant med två fina vänner.

Det är härligt att kunna resa mellan olika världar inom loppet av 10 dagar. Förra helgen när jag anlände till min bror med sambo och kliver in i deras nya lägenhet med högt i tak och vackert inredd skapas ännu en myshelg. Det är så fint att resa bort och bjudas på jättegod mat, många skratt, spela spel, titta på TV tillsammans och njuta promenader i såväl natur som staden.

Årets första glögg får tre äpplen av fem. 

Att resa bort och få luft under vingarna men samtidigt komma hem i mötet med de man känner så väl är bland det vackraste som finns i livet tycker jag. 

När rastlöshet och inspiration återvänder..

... så inser jag att jag börjar bli frisk igen. Hostan är kvar men lusten är tillbaka.

Jag har varit sjuk och varit hemma från jobbet för första gången på 2,5 år. Då är det bara vila och återhämtning som gäller. Istället för att fira en drömskapande väns nya stig i livet får jag stanna hemma. Jag börjar leka med en app där jag med magi skapar en bild av mig som häxa. Dessa älskade häxor som fascinerat mig sedan jag var liten. I min värld är inte häxor något negativt utan man kan välja att använda sin magi och kraft till goda skapelser.

Häxkonster för praktiskt bruk av Malcolm Bird var en älsklingbok i min uppväxt, jag ritade häxor och ramade in och gav bort i julklapp. Jag fick mina morföräldrar att teckna häxor med mig. Så häxan som symbol är för mig en förebild, någon som går sin egen väg, skapar magi och läkning av egen kraft och med små medel men med kraftfull styrka. Som kan finna andra världar inom och utom sig själv och en häxa är nog särdeles äventyrlig.

I badet om morgonen läser jag boken "Big Magic" som handlar om skapandet och att leva i kreativitet med glittret av magi. Det glittrar till i mig och skapar nytt stjärnströssel som får virvla runt en stund och fånga det som fångas upp men som också kan leda till nya tankar, insikter och skapelser. Vi är alla magiska skapare.

I häxors tid kan man välja att plocka fram sin inre häxa. Hon bryr sig inte speciellt mycket om vad andra tycker om hennes val, hennes sätt att leva och hur hon värnar om visdom. Men i min värld delar häxor med sig i systerskap, medmänsklighet och väljer att göra världen till en bättre värld. För det kan man ju välja, vad sänder du ut, vad ger du och vart väljer du att lägga din fokus. Det innebär inte att man snubblar på kvasten ibland men en riktig häxa reser sig upp och vandrar vidare i den riktning hon önskar. 

Livet...

.... med dess vägskäl och nya livsval.

Om jag blickar tillbaka på de tolv månader som har passerat och skapat ett år så är det ett av mina mest händelserika år. Vissa år passerar utan några större förändringar men detta är inte ett av dem. Ett år där jag till viss del varit tjänstledig och studerat på distans. Jag har rest ut i världen och besökt Seychellerna och Indien. Jag har mött nya vänner och lärt mig så mycket på så många plan.

Jag har blivit dansledare på Friskis och Svettis. Jag har gått kurser om Hawaiiansk visdom och kvinnlig kraft. Jag har njutit NFI (nytt för idag) i 100 hela dagar. Sen har jag mött kärleken i världens finaste stjärnströsslare, han som är allt jag någonsin önskat och mer. Jag är ännu förundrad över att en dag bara stod han där och öppnade dörrar till magiska världar och nya äventyr. Ett av dem tog oss till Barcelona men ett av mina finaste minnen med honom är dock från den svenskaste av helger, nämligen midsommar. 

Alla dessa vägskäl som leder vidare mot nya val, nya möten och nya vägar. Som om inte alla dessa händelser under året har lett till stor förändring så har nu ännu en ny dörr öppnat sig som leder till ett nytt jobb. Jag har haft ett arbete jag älskat i snart 8 år men nu är det dags för nya utmaningar. Vet inte vart det kommer att leda men jag vandrar och vet att även om jag vandrar vilse ibland så går det alltid att trampa upp en ny stig. 

Bild lånad av Cissie Westberg

Höstfärger klär in en färgglad fredag...

... och jag vill fånga dem alla och fylla hela mig. Det är så vackert nu och även om himlen är grå så är min horisont färgad av andra färger. 

Fredagen avslutas med ett vägskäl och jag väljer att trampa upp en ny stig i en riktning där jag inte riktigt vet vad som väntar... eller vet man någonsin det egentligen? Nya utmaningar kommer skapa nya kunskaper och erfarenheter. I okända landskap finner man nya upptäcker, insikter och vägar att välja. Det ska bli spännande att se vart den här vägen leder. 

Höstbilder från Dundrets topp från hösten 2015. 

Jag samlar på nära livet upplevelser...

... mest hela tiden.

Nära livet upplevelser hörde jag först av Livskrafter-Emma och det är ett begrepp jag bär med mig i livet och dagen och som jag bloggat om förut upptäcker jag när jag redan skrivit klart detta inlägg. Men viktiga saker man tror på kan behöva upprepas, åtminstone för mig själv som en påminnelse på det jag tror på. Jag tror verkligen på att vara nära livet och uppleva det. Att njuta det som är och våga vara i det som jag möter. Nära livet upplevelser behöver ju inte vara enbart härliga men det är likväl en del av livet.

Att leva livet fullt ut och att leva livet levande är viktigt för mig. Att inte ständigt vara på väg någon annanstans utan stanna upp och njuta och tänka att tänk vad fantastiskt att jag är just här, just nu och med dessa fantastiska personer som delar min livsstig. Att jag kan andas denna friska höstluft och njuta av att vandra över prasslande löv? För tänk vad mycket jag kommer sakna det den dag jag inte längre kan.

Jag är en drömmare på så många plan, som lätt fladdrar iväg i tankar, drömmar och alternativa vägval i framtidsstigar. Men hänförelsen och att känna med sinnena följer mig ständigt i äventyret livet. Om jag ser ett fantastiskt träd måste jag ibland bara luta mig mot dess stam och klappa lite på det. Jag tar djupa andetag för att känna äpplens doft i vinden när dess träd släpper frukten mot marken.

Jag har många saker jag vill lära, veta mer om och utforska. Jag har många platser jag vill besöka och vänner att hälsa på  men allt går inte att göra samtidigt men äntligen är resor bokade till vännen i Ängelholm och min bror i Örebro. Det ska bli underbart att få dela deras liv, kuliss och nära livet upplevelser för en helg. Det skapar nya perspektiv och minnen för mig.

Ibland möter jag människor som ska börja dansa när de gått ner i vikt, de ska resa när de träffat en partner, de ska skilja sig och satsa på sig själva när barnen är tillräckligt stora. Men NU då, hur vill du leva nu? Du vet ju inte ens hur länge du blir kvar här. Ibland är de hinder som du satt upp enbart inom dig och inte verkliga. Varför skjuta upp livet till att leva sen när du kan leva NU? Att våga vara nära livet, våga vara nära dig själv och våga uppleva. Om du tappat bort det i vardagsbruset så rekommenderar jag en dejt med dig själv och dina tankar och med frågor kring hur du vill leva livet. Vad är viktigt för mig? Vad är mina nära-livet upplevelser som får mitt liv att kännas som att jag verkligen lever? Var vill jag lägga min energi och tid på? Om jag levde livet med fler nära-livet upplevelser än jag jag har idag, vad skulle skillnaden vara då?

Jag vandrar i virvlande vind..

J

.. och ett lövregn omfamnar mig innan det faller till marken och klär den i sina färger och sin säregna skönhet. Älskade höst, äntligen njuter jag krispighet och känslan av att luften fyller hela mig med sin friskhet och påminnelse om livet och dess cykler.

Jag njuter färgerna på träden och längtar samtidigt efter att hoppa i lövhögar. Likt träden behöver vi ibland lossa vår egen prakt, släppa det som fått växa för att sedan vila lite innan nya saker kan ta form likt vårspirande löv. Att blotta oss och våga vara i sårbarhet innan vår växtkraft visar världen och oss själva vem vi är igen. Processer behöver ta den tid de tar och i dessa kan vi behöva släppa taget om det gamla, låta det omvandlas till energirik mull i sin nya uppgift i livets kretslopp. När vårt förflutna blir det vi lär av, förvaltar på ett konstruktivt vis och som vi kan se för vad det var. När vi kan upptäcka att det kommer på besök i nuet som en påminnelse, förvaltad visdom, en nyckel till den vi är men därmed inte som en verklighet av att det behöver återupprepas eller där vi lever, vi lever ju i det steg vi just nu befinner oss i.

I trädens närhet känner jag mig ödmjuk över deras ålder, växtkraft, vad de mött och att de fortfarande står där och växer vidare oavsett väder så länge ingen fäller dem. Träd är dock inte opåverkade av vad som sker omkring dem utan att även de påverkas av stress visar studier av Borneos regnskog. Precis som människor kan tappa kraft av det som sker eller tolkningar av det som sker, då behöver vi våra rötter, vår näring, vår möjlighet att bara vara och betrakta det som sker för att agera när vi behöver men inte konstant. "Trädens hemliga liv" heter en bok som står högt på min önskelista just nu. En skogsvaktares betraktelser och tolkningar av vetenskapliga rön lyfter fram träden som något mycket mer än det synliga, precis som oss människor.

När hösten nalkas virar jag in mig i sjalar, plockar fram handstickade handledsvärmare och njuter varm choklad när kvällen sänker sig utanför caféfönstret. Vännen K och jag samtalar om livet, drömmar, förändring och att låta människor få spira i sin egen unika växtkraft. Att skapa och lägga energi där den växer och vara medveten om sina gränser. Jag behöver de där samtalen, de som berör, påminner och skapar plats i mig till det som är jag. Som att fylla min inre stam med extra näring vilket skapar kraft att låta en ny gren växa ut eller förtjockas så den bär för väntad och oväntad belastning. För mina vänner, min fina stjärnströsslare, min familj och de jag väljer att omge mig med blir min egen lyckas skog där inget träd kan ersätta ett annat. Låt allas våra löv bilda vackra mönster och skapa nya stigar att trampa upp när de gamla dolts av de som fallit till marken. Låt oss dansa i det färgade lövregnet och njuta det som är nu oavsett hur gårdagen ser ut och vad som väntar i morgondagen.

Höstlika äventyr...

... och vackra stunder. Förunderlighet och magiska under.

Det är något speciellt med det här trädet säger min stjärnströsslare när vi sitter där infångade i dess lövverk. När vi kom till trädet klättrade två barn och deras mamma där. Hon berättar för dem att deras pappa klättrat där som barn och också älskat det. Det är något med det där här trädet som gör att det bjuder in till att vara där. Det har sin egen närvaro och det är fler än jag som känner av den. Några har karvat in sina initialer i trädet men jag smeker det istället varsamt med handen.

Vi öppnar en flaska bubbel och utforskar andra världar genom att vandra i tänkta landskap. Min stjärnströsslare tecknar av trädet och jag njuter av att vila mot dess bastanta grenar. Trädet är till för alla men det är även det träd jag kallar för mitt, för det är inte som alla andra. Det börjar sakta släppa sina löv och ett av dem landar i mitt hår som en smekning, jag älskar dig också utbrister jag med blicken upp mot trädkronan.

Sommaren vill inte riktigt överlämna sig helt till hösten och krokusen blommar i en slänt. Solen värmer fortfarande dagarna och regnet uteblir, mitt solrosparaply får vänta på att fällas upp. Söndagsfika med naturen och landsbygden som kuliss avslutar en fin helg. Sinnesintrycken från en egenplockad bukett med ljuvlig doft känns som en sammanfattning av hur livet ser ut just nu, färgglatt, vackert, vildvuxet, brokigt, spretigt men alldeles, alldeles underbart.

Lyckan i att pröva nåt nytt..

... och älska det fångar den här bilden. Ett solklart NFI (nytt för idag) i onsdagsskrud ♥.

Jag har de senaste åren velat pröva skateboard och i onsdags var det första gången jag klev upp på brädan. Det var så roligt, jag bara älskade det även om det var svårt.  Det är aldrig för sent att testa något nytt, vi blir inte för gamla för att fortsätta utforska det som väcker vår nyfikenhet. Tänk inte så mycket på vad andra tänker, om de ens tänker något utan gör det du önskar.

Jag vill inte blicka tillbaka på livet och känna att det fanns saker jag inte vågade men ville pröva, det är en av orsakerna till varför jag så snabbt tackar ja till att följa med på en ridhelg utan att ha någon tidigare erfarenhet.

När man ska pröva nya saker i livet är det dock bra att ha någon vid sin sida som kan visa hur man finner balansen, tar ut svängarna och hur man vågar öka farten när det är dags att våga lite mer. Det hade jag och jag hade nog inte vågat den här drömmen annars, men numera står en longboard och hjälm på planerade inköp för att ha roligare i livet.

När jag åkt klart finner jag ett träd att klättra i, där sitter jag några ögonblick lutad mot stammen och njuter av något välkänt och nytt på samma gång. Livets kontraster och livets lycka på samma gång. Men hade jag inte prövat så hade jag inte vetat.

En nässelfjäril slår sig ner på min axel..

... när jag sitter och läser på gammelstugans trapp.

Jag stannar upp i andakt och sitter helt stilla. Där sitter den lugnt under minst en minut innan den flyger vidare på sin färd i livet. Det är ett sånt där möte som gör mig jublande glad. Vardagsmagi och andlös närvaro på samma gång. Jag minns en blå fjäril som satt sig på mitt knä en lång stund när jag var barn. Det var semester och vi hade hyrt ett hus och i trädgården där jag satt landade en fjäril på mig.. Jag älskade den stunden och den fjärilen.

Det är något med fjärilar som fascinerar mig, jag följer dem med blicken när jag ser dem. Fjärilar sägs symbolisera kreativitet och förändring, för mig symboliserar de även frihet, lekfullhet och närvaro. Många gånger har jag tänkt på de fjärilar jag mötte i södra Laos som var stora som småfåglar. De var magiska, men så var hela den platsen magisk.

Lycka kan vara svårt att fånga i ord kanske bär de samma flyktighet som fjärilen. För mig handlar det mycket om lyckostunder, lyckounder och en känsla av välbehag. Det handlar inte om att sträva efter att vara ständigt lycklig eller lyckad och om man inte är det känna att man är misslyckad. Men för mig handlar det om att njuta det som är och att vara i de lyckostunder som bjuds.

Det går att träna upp sina lyckomuskler eller snarare välbefinnandemuskler. Det är faktiskt inte så att optimister har färre negativa känslor eller upplevelser än de som är pessimister, men de handlar om hur de hanterar och tolkar dessa. Lyckan är något jag har valt att fördjupa mig i både i tanken men även när jag läste en gratis webkurs med namnet "The Science of Happiness" som Universitetet i Berkley ansvarar för. En varm läsrekommendation är  boken "Lycka på fullt allvar: en introduktion till positiv psykologi" av Katarina Blom, Sara Hammarkrantz. Den visar på att det handlar inte om hur du har det utan hur du tar det. Vi kan inte undvika det svåra i livet men vi kan finna vägar som gör det lättare att hantera.

Men visst finns det perioder med större lycka än andra, en sådan njuter jag just nu och då försöker jag att bara njuta det fullt ut och samla energi, njuta vardagsmagi och stjärnströssel. Det handlar ju om att våga njuta också och se det vackra, underbara och härliga i livet. Det handlar om att stanna upp så att en vacker fjäril vågar slå sig ner.

Dagen efter att fjärilen satt sig på min axel finner jag detta kort
på min mammas arbete.  

No problem can be solved...

... from the same level of consciousness that created it. (Albert Einstein)

Instruktören i mindfulness avslutar den magiska kvällen med att påtala att vi kan pröva att lösa problem utifrån nuet och inte det som redan varit. Vi kan alltid skapa ett nytt nu oavsett våra erfarenheter.  Det är egentligen bara nuet och framåt som existerar i denna stund om vi väljer att se det så. Därefter kommer ännu ett nytt nu.

Det går rakt in i mig, jag tycker om den tanken. Genom att skapa nya medvetandenivåer, lära mig stanna upp och observera istället för att omgående reagera kan jag skapa nya perspektiv och öppna andra dörrar. Jag har själv mött situationer där jag tecknar nya mönster och klivit in på andra stigar genom att inte agera som jag brukar utan stanna upp och agera annorlunda. Det är ofta utmanande på många vis men även så befriande när man ser hur man får nya resultat på problem där man tidigare använt samma strategier och därmed hamnat på liknande platser.

Förändringar, livsval och vardagsval föredrar jag att göra medvetet utifrån den jag är idag med de värderingar jag bär med mig istället för att i panik springa in på en ny väg som flykt från en annan. Tanken om ett nyskapat nu bär ju med sig möjligheten att skapa en annan framtid. Det förflutna med dess erfarenheter, härligheter och tråkigheter finns där att lära av, men man kan skapa nya lösningar på gamla och nya problem.

Jag minns de tre frågorna min mentor gav mig med på livets färd som handlar om acceptans, påverka eller att lämna. Det var verktyg jag behövde i den stunden, jag tycker om att bära med mig de i livets verktygslåda för att möta det som är, det som kommer och det som jag skapar i mitt nya nu.

Min skarpsynta syster...

... finner en fyrklöver på vår promenad.

Jag är inte bra på att finna fyrklövrar utan får finna lyckan på annat sätt, min syster finner dem mest hela tiden. När eftermiddagen kommer vinkar jag och morfar av henne vid bussen. Nu far hon vidare ut i landet mot nya äventyr och andra upplevelser. Det har varit gott att ha henne här med hennes underfundiga tankar och hennes kreativitet. Hon hjälper mig enkelt att ändra en klänning jag köpt så nu kan blommor och fjärilar dansa med mig uti livet och sommaren.

Regnskurar och glittrande solsken avlöser varandra under dagarna. I droppar vilar regnbågar som stiger mot skyn när de värms upp av solens värme. Det är vackert på något vis och jag njuter av att naturen bjuder sin skönhet och variation. Jag är i det som är och njuter det som bjuds. Just nu bjuder livet på mycket.

Oavsett om det är regn eller sol tycker jag om att vistas vid min strand och ute på piren. Jag finner ett paraply som känns som ett cirkustält i sina färger. Det gör mig glad. Inom mig bor en cirkusprinsessa som fortfarande drömmer om att fara ut i världen i en egen vagn och upptäcka nya världar. Vad passar då bättre än att boka en resa till mitt älskade Barcelona för att återigen njuta Gaudís lekfulla och sinnrika arkitektur och njuta att återupptäcka staden igen. Älskar känslan av att ha nya äventyr framför mig samtidigt som jag njuter det vardagliga äventyret till fullo där jag är. På en strand. I ett regn. Nära de finaste av morföräldrar.

Det glittrar...

.. av sommarens väsen i mig. Morgonens dagg vilar i de gröna bladen och väcker naturens dofter och mig till liv. Solens ljus silas genom takkronor och skapar stråk över gröna blad och blommors längtan att veckla ut sig i sin skönhet. Det är tidig morgon och jag sover gärna så länge jag kan på morgnarna men när jag ska träna är jag uppe tidigt och även om jag knappt är vaken så kittlas mina sinnen av det vackra.

Att lätt kunna hänföras är en av de sidor hos mig jag är tacksam över, jag kan bli glimmande lycklig av att se att blåbären börjat växa och att känna rosors doft. Jag luktar på alla jag går förbi så jag inte missar de  som doftar men även de som saknar doft har sin skönhet och jag njuter färgkavalkader och deras perfektion i att bara vara som de är. Tänk om vi människor kunde vara lite bättre på att se att också vi duger precis som vi är och vara i vårt varande istället för det som vi tror vi måste vara.

Jag kan halka i den fällan själv ibland, där jag ser det som fattas hos mig istället för den person jag är med alla mina vardagliga härligheter och superkrafter som kännetecknar just mig. Det är klart jag har svaga sidor också men jag tror ju att vi alla behöver varandra och att någon annan har det som styrka som är min svaghet och kan dela med sig eller att jag kan lära av den personen. Ingen människa är en ö, vi är alla länkar i livet som kan stötta varandra.

Men vi har alla superkrafter, någon är duktig på att laga mat en annan på att vara en god lyssnare. Om man värnar och använder sina superkrafter istället för att fokusera på det man inte kan så blir man nöjdare med sig själv och dessutom gagnar det både en själv och andra. Sen gäller det ibland att inse att man själv har makten över hur mycket och vilka som får ta del som är unikt just för dig. Ibland kanske du behöver vilan istället för att ge till andra i just den stunden. Bara för att man är bra på något innebär det inte att man alltid ska ställa upp utan man behöver stämma av med sina egna behov och hur livets ramar ser ut i stunden.

När jag hade utmaningen NFI (nytt för idag) i 100 dagar så fanns det självklart dagar när jag fick uppfinna ett nytt för idag. En dag satte jag mig ner och började skriva ner mina superkrafter och det här är delar av den listan:

* Att jag kan roa mig själv oavsett om jag sitter ensam på en sten i skogen. Jag kan leka med tankar, läsa något, skriva något, lyssna på podcast eller dansa utan musik eftersom jag bär musiken inom mig.

* Jag är en romantisk drömmare.

* Jag sover gott i de flesta miljöer, är inte lättstörd och somnar om lätt.

* Jag gillar verkligen livet, det finns dagar det är tufft att leva men jag har en kärleksrelation till livet och som i relationer så går det upp och ner. Livet är det största äventyr jag kommer få uppleva och jag vill njuta det medans det varar.

* Jag är genuint intresserad av människor, deras tankar och livsöden.

* Jag kan resa på egen hand och tar mig fram även om jag inte kan språket. Jag tänker att jag reser ut i världen och möter vänner och då gör jag det.

* Jag är en livsnjutare.

* Jag har lätt att känna tacksamhet (det har jag dock till stor del övat upp och det är en av de saker som förändrat mitt liv mest).

*Jag antar utmaningar även om de kan skrämma mig.

* Jag är nyfiken och vill alltid lära mer, veta mer och fortsätta utvecklas.

Vad är dina superkrafter? Vad behöver du göra för att känna att du duger som du är? När vill du använda dina superkrafter och när vill du låta dem få vila? Även superhjältar behöver vilopauser eller hur.  När behöver du be om hjälp? Vad är dina vänners superkrafter? När glittrar det i dig?

Dagen vandrar vidare och jag med den. När jag kliver ut från gymmet har asfaltens värmts upp och känslan är annorlunda. Min kropp är trött efter träning men jag är lycklig. Jag köper frukost på ett café och beger mig till mitt arbete, ett arbete där jag använder mycket av mina styrkor och får de jag möter att göra detsamma. Om du i mötet med en person är på jakt efter deras superkrafter och styrkor kommer du se helt andra saker än om du letar fel. Vi har alla ett val.

Jag får en krans..

.. och midsommaren binder sitt skimmer kring mig.

Det glittrar i sjön som vilar nedanför oss där vi sitter ett stort gäng vänner som samlats för att fira den ljusaste av nätter. I sjön simmar jag långt ut, något som för mig är helt naturligt som simmat tvärs över tjärnar som ung. Varmt sjövatten gör att jag känner mig trygg och fridfull. Det är vackert och näckrosorna vilar i det mörka vattnet där träd och klipphällar speglar sig.

I två dygn bor jag i naturens kant, äter gott och njuter stunder utan tid. Sådana dygn alstrar energi. Naturen hänför mig och mina sinnen insuper allt som den har att erbjuda och jag älskar det. Jag går omkring osminkad med sjölockigt hår och i stunden är jag lycklig. Livet är vackert i sin enkelhet och storslagenhet på samma gång.

Träbänken vid berget har blivit grå av åren och smälter in i naturens färger. Det är en vacker plats och vi slår oss ner och njuter utsikten och talar om vackra saker som jag sparar i mitt inre. Ett samtal som berör den jag är, hur jag lever och vad jag vill. På kvällen tänds en lägereld och i skenet dricker jag cava och ser eldens stjärnströssel stiga mot skyn. Jag somnar till trädens sus och vaknar upp till ännu ett morgondopp i sjöns stillhet. När jag till staden kommer åter bär jag midsommarfrid och lycka inom mig.

“The world is full of magic things...

..patiently waiting for our senses to grow sharper.” (W.B Yeats)

På sätt och vis är vi alla magiker med unika trollformler där vi skapar vårt liv och vår vardag och vårt eget unika uttryckssätt. Det där med magi behöver inte vara så komplicerat utan allt vi skapar på ett eller annat plan är ju magi, något som springer ur en tanke som sedan tar form. Någon tycker om att laga mat, en annan njuter av att måla tavlor, någon skapar kraft genom att träna och en annan finner närvaron i dansen. Allt det är skapande. Om vi inte delar med oss av det som gör oss till de magiker vi är så växer den inte.

I magin är det inte prestationen som premieras utan det stjärnströssel som vi kan sprida till varandra genom att våga dela med oss när vi skapar magi. Såväl när vi är starka som när vi är svaga. Då bygger vi broar av regnbågar mellan oss. Det är så lätt att vilja visa upp det som är utan skavanker men alla regnbågar är vackra oavsett vilket landskap de spänner över. Om vi blir mer lyhörda som magiker och regnbågsskapare så tror jag vi lättare kan upptäcka när en dörr öppnas som vi vill kliva in i eller kanske när det är dags att snickra en egen dörr som leder någonstans där vi vill vara.

Regnet leker mot rutan när jag och en annan magiker sätter oss i fönstret på ett café. På det vackra intarsiamönstrade bordet mellan oss finns mönster som påminner mig om andra världar och i samtalet bjuder vi in varandra i våra inre rum. Min vän är sannerligen en magiker som skapar drömmar, texter, bilder och kloka tankar. Sådana stunder fyller mig med kraft, energi, inspiration och frid eftersom de får dagen och livet att glimma till. Vi delar några timmar och en mysig fika men framförallt möts vi i tankar, funderingar och frågor. Min vän har ett säreget sätt att se och reflektera över saker. Det är vackert tycker jag.

Tar du vara på den magi som livet bjuder? Skapar du egen magi? Just nu bjuder livet upp till magiska ögonblick, jag njuter dem medan de varar och hänförs över kraften och styrkan i det som är vardagligt och magiskt på en gång. Det är i uppmärksamheten, hänförelsen, lekfullheten och förmågan att våga tro på magi som den skapas och den kraften bär vi inom oss, vi är alla magiker. Det är bara att börja skapa.

Allt som är underbart..

... heter pjäsen på Playhouse Teater.

Det var en sannerligen underbar föreställning i mina ögon. Jag älskade den. Tyvärr var det sista föreställningen men jag är glad att jag hann se den innan den slutade spelas.

Handlingen kretsar kring huvudpersonens långa lista på allt som är underbart i livet. Den pendlar mellan skratt och allvar.  Som ett sånt där underbart tecken från livet så delades olika uppgifter ut till publiken och min uppgift blev att läsa upp punkten som löd: "Besluta sig för att man inte är för gammal för att klättra i träd". Jag bara skrattade när jag fick den, som den trädklättrarälskare jag är och sa att den passade bra eftersom jag älskar träd. I mina drömmars träd var det längesen jag satt vilket jag sa till en vän häromdagen och det här var sannerligen en påminnelse om just det. Ibland kommer vardagsmagin oväntat med fina budskap. Det tillhör allt det som gör livet underbart.

Livets val...

(bild lånad av Cissie Westberg)

... livsval. Livs val.

Jag träffar en vän jag inte mött på länge, hon har bytt stad och hamnat i min. Sorlet från cafegäster, slamrande porslin och tankar som tänkts omsluter oss i vårt samtal. Vi pratar om livets vägar, hjärtas mod, andras åsikter och vad som är viktigt för oss. Saker vi insett och delar av livet vi övergett. Ett samtal där man möts för en stund men egentligen möts i något större.

Det är inte alltid vägskälen är tydliga och det finns ett före och ett efter men ibland är det så tydligt att nu väljer jag helt nya vägar och lämnar de gamla. Ibland är besluten självklara och det finns inget annat alternativ än att bryta upp från det som är oavsett om det handlar om tankar, förutsättningar, vanor, relationer, jobb eller något annat. Andra gånger krävs tid, möda och tankebubblande med sig själv och andra. Vissa fastnar i det steget och vågar varken kliva vidare eller vara kvar, som ett limboliv eller i väntan på att någon annan ska kliva in och ta beslutet åt dem.

Det är enkelt i efterhand att se livets vägskäl och vad som varit viktigt för där vi är idag men i stunden kan det vara trassligt eller ett litet beslut som får stora konsekvenser. Det kan också vara något som händer där man slungas vidare i livet utan att själv ha fått fatta det beslutet. Där man inte hinner med och inte kan återvända. Livet är sådant ibland.

Många gånger möter jag de som fastnar i livsvalen och ibland fastnar även jag där för länge. Man börjar undrar över konsekvenser, garantier och vad andra ska tycka. Men livet är ju mitt att leva, för mig är det viktigt att kunna göra det jag kan utifrån mina förutsättningar, vilja och förmåga. Jag vill inte blicka titta tillbaka och se att jag hade möjlighet att ta en väg men lät bli på grund av förväntningar, rädslor, normer eller lathet. Samtidigt är det viktigt att se att de val jag gjort tidigare utgick från vem jag var då och idag skulle jag göra annorlunda.

Min vän och jag skiljs åt med en varm kram där hjärta möter hjärta. Vi går åt varsitt håll, på varsin livsstig men vi följer båda vårt hjärtas väg.

Hur mår din pojkvän?

Han är inte min pojkvän längre, han är min man svarar min indiska vän via chatten.

Hon som just har tagit sitt livs modigaste beslut och med mycket sorg flytt från sin familj till sin pojkvän för att slippa bli bortgift. Kastsystemet som fortfarande präglar delar av Indien gör att hennes familj vill att hon gifter sig med någon ur sin egen kast, han är av en högre kast men hans familj ser inga hinder. De har känt varandra i över 5 år men inte kunnat leva tillsammans, de är över ett år sedan de träffades senast eftersom han bor i en annan del av Indien. En del där hon nu ska flytta in hos hans familj.

Men det är inget enkelt beslut, hon älskar sin familj och vet att de troligen kommer vända henne ryggen för hon har vanärat familjen genom att göra så. Hon älskar dem men fick lov att välja för sin egen del. Vilken styrka. Så hon är lycklig och olycklig på samma gång och jag hoppas att jag vore närmre och kunde ge henne en kram och bara lyssna på henne. Men hon finns där på andra sidan världen och jag finns här.

Det är svårt för mig att förstå hur föräldrar som själva inte är nöjda med sitt äktenskap och att de blev bortgifta fortsätter att följa traditionen och tvinga på det på sina barn. Men jag möter även andra som tänker nytt och säger att så ska inte mina barn behöva ha det, de ska gå i skolan och de ska inte behöva gifta sig och leva med någon de inte känner.

Jag vet inte om min vän kommer att bli lycklig i sitt äktenskap även om jag önskar det av hela mitt hjärta. Men jag vet att hon skulle blivit olycklig om hon stannat och levt ett liv hon inte själv valt. Människors styrka och mod, det som aldrig slutar fascinera, inspirera och lära mig. Det skapar en ödmjukhet inför livet men även en känsla av växtkraft, stillhet och lugn.

Det vilar vår under solen...

... när takdropp och porlande vatten blir ljudet som fyller dagarna.

När jag kliver på tåget i Gällivare under måndagseftermiddagen skiner solen från klarblå himmel och det har varit en vacker dag. Imorse kl 6,30 klev jag av tåget efter att ha sovit gott i överslaf och två timmar senare var jag på jobbet efter en sväng hemma. Två världar, så nära varandra i hjärtat trots milen som skiljer dem åt.

Det är så lyxigt och underbart att få några dagar med några av de finaste personer jag vet, mina morföräldrar. I deras hem känner jag mig hemma i och jag tycker om det lugna tempot där jag samlar kraft. De lär mig saker om livet hela tiden fastän de själva kanske inte vet det.

Tycker det är underbart när morfar med engelskalexikonet i högsta hugg läser artikeln om vårt arbete i en rappot från Nordiskt Välfärdscenter gett ut. Jahaaa, är det här vad du arbetar med? Det trodde jag inte. Underbart på så många vis. Mormors underfundiga humor, hennes minne som överträffar det mesta och hennes fantastiska mat gör mig glad på så många vis. Ett recept får följa med mig hem tillsammans med pitepalt och Jokkmokkskorv. Lite lapplandsmaker som vilar i frysen och som jag kan plocka fram när jag vill precis som minnena från en skön påsk i norr. 

Att sätta en intention för dagen....

.. varje morgon bestämde jag mig för idag. Att bestämma vad jag vill ha in i dagen och påminna mig om det. Jag gör det på prov, så får vi se hur länge det varar.

Bara för att man arbetar med personlig utveckling är det inte så att man inte snubblar på sina fötter ibland eller går vilse i dimman. Men så noterar jag en tankeslinga som inte gagnar mig och målar den i färg. Ibland behöver man liksom måla om tankarna när de fastnat i grått. Jag behöver påminna mig om att det går att skapa regnbågar som är gömda för ögat och att växtkraft kommer i så många oväntade färger och former. Vissa dagar är det dags att plocka ut garderobens färggladaste klänning, möta sin blick i spegeln och visa världen sina färger.

Men om det blivit helgrått då och man inte hittar sin färgpalett? Då tror jag på att försöka hitta tillbaka till det man tror på eller vill tro på via böcker, vänner och att befinna sig på platser som ger energi och göra det man brukar tycka om även om man inte är motiverad just nu. Jag tror på att involvera tanke, känsla, handling och andlighet. Att se sig själv ur alla vinklar och ibland kanske man behöver gå i terapi för att finna färgen igen.

Alla vägar mot regnbågar kan vara värda att pröva i drömmars land. Om man hamnat i det gråmulna kan det ibland handla om att börja gå i en annan riktning för att byta landskap eller att måla det landskap som redan är. Jag tror mina intentioner stöttar mig i det oavsett om dagen redan är i färg eller behöver färgen. För jag virvlar lätt iväg och då kan det ankra mig eller lyfta mig beroende på vad jag behöver. För det är inte alltid jag behöver samma saker och jag tror på att finna sina egna färger i livets palett.