... but not as good as the next one! (Michelle)
Igår chattade jag med min amerikanska vän Michelle. Vi lärde känna varandra för ungefär tre år sedan. Hon var då i Sverige på utbildning eftersom hon var ny inom det företag vi båda var anställda av vid det tillfället.
Michelle är en stor inspirationskälla och en fantastisk person. Citatet ovan var hennes mantra och hon lever som hon lär. Hon fångar nuet och har en enorm positiv utstrålning som känns äkta och genuin.
När jag och Michelle hade lärt känna varandra berättade hon att hon har MS sedan över tio år. Hon har inte velat berätta det tidigare för hon vill inte bli stämplad som "den sjuka som det är synd om" utan att man framförallt ska se henne för den person hon är.
Hon var 17 år och kände att hon hade hela livet framför sig när hon fick beskedet att hon hade MS. Läkaren berättade att om tio år kommer du att sitta i en rullstol som du sedan inte kommer att ta dig ur. Hon konsulterade ytterligare läkare som meddelade henne samma sak. De första åren efter beskedet så hade hon svårt att ta till sig beskedet, i efterhand tycker hon att hon levde på ett destruktivt sätt. Skoven kom och gick och i vissa perioder så var hon sämre än andra. Någonstans under de här åren så bestämde hon sig för att visa läkarna att de hade fel genom att slåss mot sin MS istället för att bli ett offer under den.
På tio-årsdagen efter att hon fått beskedet så besteg Michelle ett högt berg tillsammans med sina vänner under en hel dag eftersom berget var högt och brant. Man ska då inte glömma hur högt det mentala berget var för att komma till den punkten. Hon skickade några av sina bilder från bergsbestigningen till de läkare som sagt att hon på den dagen skulle sitta fast i en rullstol.
För mig symboliserar Michelle någon som inte lyssnar på vad som är möjligt och omöjligt (även om det tog henne några tuffa år att våga göra det) och på så skapar sitt eget liv. Idag är hon gift och har två barn, allt har hänt efter att jag lärt känna henne. Hon har en livslust som sprakar även via nätet och jag hoppas att jag kan komma och hälsa på henne under en av livets bästa dagar under solen i San Diego.
Så från mig till er tack vare att jag mött Michelle vill jag säga:
Have the best day ever!
Igår chattade jag med min amerikanska vän Michelle. Vi lärde känna varandra för ungefär tre år sedan. Hon var då i Sverige på utbildning eftersom hon var ny inom det företag vi båda var anställda av vid det tillfället.
Michelle är en stor inspirationskälla och en fantastisk person. Citatet ovan var hennes mantra och hon lever som hon lär. Hon fångar nuet och har en enorm positiv utstrålning som känns äkta och genuin.
När jag och Michelle hade lärt känna varandra berättade hon att hon har MS sedan över tio år. Hon har inte velat berätta det tidigare för hon vill inte bli stämplad som "den sjuka som det är synd om" utan att man framförallt ska se henne för den person hon är.
Hon var 17 år och kände att hon hade hela livet framför sig när hon fick beskedet att hon hade MS. Läkaren berättade att om tio år kommer du att sitta i en rullstol som du sedan inte kommer att ta dig ur. Hon konsulterade ytterligare läkare som meddelade henne samma sak. De första åren efter beskedet så hade hon svårt att ta till sig beskedet, i efterhand tycker hon att hon levde på ett destruktivt sätt. Skoven kom och gick och i vissa perioder så var hon sämre än andra. Någonstans under de här åren så bestämde hon sig för att visa läkarna att de hade fel genom att slåss mot sin MS istället för att bli ett offer under den.
På tio-årsdagen efter att hon fått beskedet så besteg Michelle ett högt berg tillsammans med sina vänner under en hel dag eftersom berget var högt och brant. Man ska då inte glömma hur högt det mentala berget var för att komma till den punkten. Hon skickade några av sina bilder från bergsbestigningen till de läkare som sagt att hon på den dagen skulle sitta fast i en rullstol.
För mig symboliserar Michelle någon som inte lyssnar på vad som är möjligt och omöjligt (även om det tog henne några tuffa år att våga göra det) och på så skapar sitt eget liv. Idag är hon gift och har två barn, allt har hänt efter att jag lärt känna henne. Hon har en livslust som sprakar även via nätet och jag hoppas att jag kan komma och hälsa på henne under en av livets bästa dagar under solen i San Diego.
Så från mig till er tack vare att jag mött Michelle vill jag säga:
Have the best day ever!
