Det är med andakt jag och min vän (som nu återvänt till Dalarna) kliver över tröskeln till Casa Batxo/Casa Batlló i Barcelona.Det är tredje gången vi tillsammans besöker staden men första gången vi äntligen kan gå in i detta magiska hus som äntligen öppnats för allmänheten. Varje gång vi varit där har vi stannat framför den fantastiska fasaden och önskat att vi kunde få se hur det ser ut på insidan och nu är det dags.
Huset påverkar mig på samma vis som Barcelona gör, det är kärlek vid första ögonkastet och en förundran blandad med lycka som gör att jag nästan svävar fram. Det liknar ingenting jag skådat innan och ändå är det över hundra år sedan Gaudi omkonstruerade denna fantastiska byggnad. Taket som påminner om en drakrygg och naturen som en del i hans arkitektur gör mig ödmjuk. Jag är andlös, förstummad, lycklig, förundrad och i total närvaro på samma gång.
När jag och min vän lämnar vårt sagohus så är vi båda utan ord. Vi bara ler mot varandra och inser att vi delar även kärleken till detta hus likväl som vår kärlek till Barcelona. Vi kommer att återvända många gånger och i tanken bor vi även där ibland. Sedan jag besökte Barcelona 2001 finns det alltid en längtan tillbaka, jag kan sakna den staden så att det känns i hela bröstet. Visste inte att det fanns kärlek vid första ögonkastet för en plats men det gjorde det och Barcelona är en sådan plats för mig.
Just nu befinner sig pedagogiska mamman och en av hennes underbara vänner där och jag väntar med spänning att få höra vad de tycker och vart de varit. För då är jag där en stund igen och kan känna alla dofter, höra ljuden och känna mitt hjärta sväva i mitt bröst.
Barcelona finns alltid i mitt hjärta och ofta i mina tankar. Hoppas mina steg snart ekar på dess gator och mitt skratt klingar mellan fasaderna för där hör jag hemma.
