Att ha sina kärlingar utspridda i Sverige..

.. gör att det alltid finns någon att besöka och njuta deras vardag på en plats som inte är min.

Förra två helger sen var jag i Ängelholm hos min vän fotografen och den här helgen besökte jag min bror och hans sambo i Örebro. Vilka vackra platser och mina underbarlingar som bjuder in till härligt helghäng gör att jag landar efter helgerna med ny energi och med nya vyer som kan skapa rum i mig. Det är ett vackert land vi bor i med många kontraster och jag njuter dem fullt ut. Jag är glad över att även om vägen till dem är längre än att jag kan ses över en kväll så är de nära i hjärtat.

I Ängelholm var det fortfarande höst med massvis av regn men även med så mycket färg från vackra träd. Det var ändå ljuset som präglade helgen, både de vi tände inomhus men även i den minneslund där de vilade under ett stort och vackert träd. Det är så vackert att besöka någon man känt nästan halva sitt liv, att sitta där och skratta tillsammans framför en film över en thekopp precis som vi gjorde när vi bodde grannar i Göteborg.

Att njuta mysiga fikor, gå längs med havet och känna att vissa helger är längre än andra, det är balsam och stjärnströssel för själen.

Löven och livet utan filter men med sin egna starka lyskraft.

Lycka är en stund i havets kant med två fina vänner.

Det är härligt att kunna resa mellan olika världar inom loppet av 10 dagar. Förra helgen när jag anlände till min bror med sambo och kliver in i deras nya lägenhet med högt i tak och vackert inredd skapas ännu en myshelg. Det är så fint att resa bort och bjudas på jättegod mat, många skratt, spela spel, titta på TV tillsammans och njuta promenader i såväl natur som staden.

Årets första glögg får tre äpplen av fem. 

Att resa bort och få luft under vingarna men samtidigt komma hem i mötet med de man känner så väl är bland det vackraste som finns i livet tycker jag. 

När rastlöshet och inspiration återvänder..

... så inser jag att jag börjar bli frisk igen. Hostan är kvar men lusten är tillbaka.

Jag har varit sjuk och varit hemma från jobbet för första gången på 2,5 år. Då är det bara vila och återhämtning som gäller. Istället för att fira en drömskapande väns nya stig i livet får jag stanna hemma. Jag börjar leka med en app där jag med magi skapar en bild av mig som häxa. Dessa älskade häxor som fascinerat mig sedan jag var liten. I min värld är inte häxor något negativt utan man kan välja att använda sin magi och kraft till goda skapelser.

Häxkonster för praktiskt bruk av Malcolm Bird var en älsklingbok i min uppväxt, jag ritade häxor och ramade in och gav bort i julklapp. Jag fick mina morföräldrar att teckna häxor med mig. Så häxan som symbol är för mig en förebild, någon som går sin egen väg, skapar magi och läkning av egen kraft och med små medel men med kraftfull styrka. Som kan finna andra världar inom och utom sig själv och en häxa är nog särdeles äventyrlig.

I badet om morgonen läser jag boken "Big Magic" som handlar om skapandet och att leva i kreativitet med glittret av magi. Det glittrar till i mig och skapar nytt stjärnströssel som får virvla runt en stund och fånga det som fångas upp men som också kan leda till nya tankar, insikter och skapelser. Vi är alla magiska skapare.

I häxors tid kan man välja att plocka fram sin inre häxa. Hon bryr sig inte speciellt mycket om vad andra tycker om hennes val, hennes sätt att leva och hur hon värnar om visdom. Men i min värld delar häxor med sig i systerskap, medmänsklighet och väljer att göra världen till en bättre värld. För det kan man ju välja, vad sänder du ut, vad ger du och vart väljer du att lägga din fokus. Det innebär inte att man snubblar på kvasten ibland men en riktig häxa reser sig upp och vandrar vidare i den riktning hon önskar. 

Det vilar vår under solen...

... när takdropp och porlande vatten blir ljudet som fyller dagarna.

När jag kliver på tåget i Gällivare under måndagseftermiddagen skiner solen från klarblå himmel och det har varit en vacker dag. Imorse kl 6,30 klev jag av tåget efter att ha sovit gott i överslaf och två timmar senare var jag på jobbet efter en sväng hemma. Två världar, så nära varandra i hjärtat trots milen som skiljer dem åt.

Det är så lyxigt och underbart att få några dagar med några av de finaste personer jag vet, mina morföräldrar. I deras hem känner jag mig hemma i och jag tycker om det lugna tempot där jag samlar kraft. De lär mig saker om livet hela tiden fastän de själva kanske inte vet det.

Tycker det är underbart när morfar med engelskalexikonet i högsta hugg läser artikeln om vårt arbete i en rappot från Nordiskt Välfärdscenter gett ut. Jahaaa, är det här vad du arbetar med? Det trodde jag inte. Underbart på så många vis. Mormors underfundiga humor, hennes minne som överträffar det mesta och hennes fantastiska mat gör mig glad på så många vis. Ett recept får följa med mig hem tillsammans med pitepalt och Jokkmokkskorv. Lite lapplandsmaker som vilar i frysen och som jag kan plocka fram när jag vill precis som minnena från en skön påsk i norr. 

Dagens specialitet är KÄRLEK…

… står det på menyn.

Det borde vara alla dagars specialitet tänker jag. Jag möter en ung kvinna med ambitionen att skapa en rörelse för fred istället för alla dessa hemskheter i världen. Hon kommer fram till oss på ett café och ber oss att gå med och även sprida hennes facebookgrupp om vi vill eftersom hon vill nå ut i världen. Jag tror på människor som vill göra gott så jag sprider den gärna, den heter SexiLeaks och finns HÄR (för en förklaring av namnet, kolla sidan). Många människor skulle kalla henne naiv men jag stöttar så mycket hellre någon som vill främja fred än de som gör motsatsen.

Det är mycket som pågår i världen och handlingar som utgår från värderingar jag har svårt att förstå och ta in. Men i kärleksfulla handlingar vill jag vara. Däremot inte sagt att vi inte ska strida för det vi tror på, men inte på ett sätt som skapar klyftor och skadar andra. Så jag tror på att vi borde göra kärlek till dagens specialitet alla dagar och leva utifrån hjärtat och med en öppnare blick än bara det som gynnar oss. 

Take your sweet time..

... står det i boken jag tycker så mycket om. Den som jag köpte på Hawaii och som jag ofta bläddrar i.

Jag sitter på min balkong och augustisolen värmer dagen även om en sval vind smeker min kind där jag sitter i skuggan. Bakom min rygg frodas tomater i klasar av de plantor som pedagogiska mamman gav mig som spirande små blad och som nu växt sig stora. Jag dricker polkagristhe och äter kakor bakade med kärlek av finaste vännen. Hon som väver drömmar och får andra att göra detsamma. Stunden är stilla och jag njuter den som den är.

Jag tar mig min söta tid och jag sötar tiden. Med stunder, vänner och med livet. Det har varit vackra dagar. En vän jag inte träffat på tre år anländer från Thailand, sen sitter vi där i mitt kök och äter smågodis och pratar som om det var igår vi sågs. Hon reser snart vidare till ett annat land för att utbilda sig. Oavsett var hon befinner sig så följer jag henne på färden. Hon är den som inte längre låter sig styras av rädslor och det har tagit henne ut i världen.

När hon nu är i Sverige så vill jag tillbringa så mycket tid med henne som det går. Fylla min tid med hennes klokhet och våra gemensamma skratt och vänskapen som bara är i sitt varande och närvarande. Viktigt på riktigt tid men om jag inte är närvarande i den så missar jag det som är. Så jag närvarar i tiden och tiden varar i mig.

En annan av mina sötestunder är när skogen omfamnar mig med sin grönska efter en intensiv arbetsdag. Där plockar jag blåbär och njuter det vackra, det vildvuxna och det som inte lägger sig tillrätta eller försöker vara till lags. En plats som omfamnar mig med sin doft och allt det som är så bekant. Som liten växte jag upp invid en skog. Mina vänner och jag lekte där. Skogens väsen väcker frid i mig. Att jag boende nära staden även nu bor invid en skog är något som gör att jag verkligen tycker om den boplats som är min. Jag närvarar i friden och den närvarar i mig när jag får vara i skogsnymfen som inom mig ständigt vilar.

Men den mest sockerpudrade stunden är den när min brorsson Louie somnar på min axel och sover i min famn i timmar. De fridfulla andetagen och hur han tillitsfullt vilar hos mig får tiden att stanna och stjärnorna att tystna. Han är nästan fem månader och jag har fått den stora äran att passa honom några timmar. Det är som en gåva till mig och en stor ära, att det vackraste de har får vila hos mig. Vi vilar tillsammans i andetaget, stunden och ovanför oss glittrar stjärnorna ikapp med glittret i mitt hjärta. När lördagskvällen möter natten så har han lekt, ätit och somnat igen.

I söndagsstunden på balkongen stänger jag min bok. Den som i korta meningar omfattar så mycket av det jag tror på. Kort därefter har jag någon i mitt knä som vill leka mer. På bordet ligger den igenslagna boken med den passande titeln "Life is good". Det är ju det jag vill lära honom, att finna det goda i livet.

Jag älskar livet..

... och det påpekar jag lite då och då i olika sammanhang.


Det är olika hur den som hör det reagerar. En del reagerar med glädje men även tvivel och nästintill irritation och även en del avundsjuka har även mött mig. En del tycker att det är en naivitet i det eftersom livet inte alltid bjuder de härligaste dagar och vi alla har våra motgångar. Men jag älskar livet ändå, jag har helt enkelt en pågående kärleksaffär med det.


Men som med alla kärleksaffärer kan det även kantas av besvikelser, tuffa perioder och dagar när man känner att det gråa är starkare än det rosa. Som i alla relationer får man ibland kompromissa och finna lösningar i andra val än de man önskat sig. Min livssyn och att jag har valt att finna de små och stora glädjeämnena är en av de största skatterna som jag bär med mig. Att älska livet är ett synsätt och nämligen ett val för mig. Det är det jag har valt att välja, men även det man älskar kan bringa smärta men jag fyller det hellre med kärlek än låter bli.


Det är inte alltid rättvist i livet men vem har egentligen sagt att saker ska vara rättvisa och vart finns måttstocken för att mäta detta. Vad är egentligen rättvist i sammanhanget överhuvudtaget? Kan man ens använda det begreppet? I livets lotteri så vann jag vinsten att födas och i att stanna i ett land med hög standard och med stora möjligheter. Inte perfekt på något vis men en plats med mycket frihet. Men om jag inte kan uppskatta det och ta dem i handen eller om jag inte kan glädjas åt naturens skönhet i regnet istället för att ständigt leta solen så spelar det ju ingen roll. Jag ser ju vad jag ser och jag väljer ibland selektivt vad jag ser.


Dagligen möter jag dem som inte har haft eller har ett lätt liv men även de kämpar för att finna sin väg igenom det. Det finns så mycket styrka inom människor och de ritar om sina livskartor eller sin bild av sig själv genom att våga arbeta med det som är viktigt för dem för att finna det liv de önskar.


Jag har mina sorger och motgångar, men jag tar livet i hand och vänder mig till min familj och min självvalda familj (det vill säga mina närmsta vänner) för att få stöd i stunden. Utifrån att mitt liv inte har allt det innehåll i vardagen som jag önskat (i klarspråk är det en själsperson vid min sida) måste jag skapa det som blir bäst för mig.


Varför leva ett svenssonliv när det inte är något jag egentligen behöver göra just nu? Vad ska jag göra med all äventyrslusta och längtan efter lärande som växer inom mig? Det var de frågorna som låg till grund för beslutet att lämna arbetet för en termin och ägna den åt studier och resor. Det kittlar till i min maggrop av att veta att om dryga tre veckor så är det dags. Det känns alldeles underbart faktiskt.


Det är så kärleken till livet fördjupas, jag möter sorgen men slår bitterheten på fingrarna och reser mig och går vidare. I min riktning, på min väg och med en övertygelse om att jag kan finna glädjen i dagarna. Kanske inte i dem alla men även de sorgsnaste dagar har glimtar av glädje precis som de glada dagarna kan ha ett stråk av vemod som smeker mitt hjärta. Det är det som utgör livet.

När solen sänker sig över älven ikväll..

... är jag återigen hemma i Svedmyra.

Igår var kvällsolen över älven magisk och jag bär med mig alla vackra stunder från den här platsen i hjärtat nu när jag vänder åter. Jag blir alltid lite vemodig vid avsked, det är jobbigt att lämna platser och människor man älskar men jag hoppas kunna återvända till hösten igen. Det har varit en skön, vilsam semester med fina möten. Jag kommer sakna att inte tillbringa kvällarna med att spela kortspelet Jambalaya även om jag nästan aldrig vann mot de riktiga korthajarna som mormor och morfar är. Mormors mat, omtanke och varma fniss kommer jag också att bära med mig som alltid.

Morfar har packat min ryggsäck på bästa vis (sådär noga som aldrig jag packar den) och det är förundrande att min gamla Haglöfs ryggsäck från -93 fortfarande håller. Den fick jag som present när jag skulle flytta till Spanien ett halvår. Den har följt mig på färder kring världen och även om det nog är dags att köpa en ny så får den nog följa med på ännu en resa.

Imorgon väntar återgång till mitt arbete vilket känns helt okej men om två månader väntar friheten och förverkligandet av drömmar. Jag längtar dit men tänker njuta sommaren tills dess. På promenaden genom kyrkbyn som så många gånger förr fångade jag en doftande ros för att minnas stunden. Den får pryda bilden och i bakgrunden är kyrkan som gammelfarfar Helon arbetade i när han var ung. Jag tänker på honom varje gång vi passerar och hör hans skrockande skratt. Han lever också vidare inom mig så länge jag minns honom. Alla de mina bär jag med i hjärtat oavsett var solen sänker sig över mig i världen. Det känns tryggt.

I hans blick..

... ser jag först igenkänning som sen övergår i förvåning. 

Jag skulle tro att han ser detsamma i mitt ansikte. På en promenad på söders gator där jag sällan går på morgonen passerar jag ett hotell och där möts vi bara för några sekunder i en kram innan han hastar vidare till ett jobbmöte. Ett ovanligt möte som inte hade skett om inte jag råkat hinna med en tunnelbana tidigare och därmed bestämt mig för att promenera istället för att ta bussen. Ett "sliding-doors" ögonblick där vi färdas ett halvt liv för en sekund. 

Han var en av mina första kärlekar och jag har inte sett honom på över 15 år. Han bor kvar i den stad i Dalarna han är uppvuxen i men vistas mycket på resande fot via sitt jobb så att vi skulle mötas här och nu är oväntat. Hans dalmål är bredare än jag mindes, han har gråa inslag i sitt skägg och sitt hår men är sig i övrigt väldigt lik. Kärleken är försvunnen sen länge men jag minns honom och våra år med värme. 

För en stund krymper min värld och jag inser att man har aldrig nån aning om vad som väntar runt hörnet. 

Nu höjer vi..

... säger mormor och höjer ljudet på radion till max.

Det är en låt av Ricky Martin som strömmar ut från etern. Mormor höjer ljudet och sen dansar vi tillsammans i köket. Min mormor gillar nämligen Ricky Martin. Det är några år sen men detta är ett minne som jag sparat bland minnesbankens ögonblick. En dans, en mormor, musik och ett tryggt kök som jag befunnit mig i så många gånger. Vi dansar, skrattar och skakar våra runda höfter. Min vackra mormor som jag ibland fnissar med så morfar får säga till oss att nu räcker det, då fnissar vi lite till och ibland skrattar morfar med oss.

Ibland på mina danspass kommer en låt av Ricky Martin, i tanken dansar jag alltid med mormor då. I min garderob hänger en av mormors gamla dansklänningar, när jag bär den så får jag alltid komplimanger. Men det jag tänker på är när jag fick den av henne och hon sa att den klänningen har hon haft vid roliga danser. Nu dansar jag i den och har roligt.

Det arv man får från sina nära kan man bära på så många vis. Min mormor och morfar bor långt ifrån mig på kartan men i min vardag är de ständigt närvarande och om jag hör Ricky Martin på radion så höjer jag och sen dansar jag som om ingen såg.

Vackraste mormor

Du hittar då hjärtan överallt...

.. säger min vän då jag fotar ännu ett hjärta på Hawaii.

Min blick söker ofta hjärtan och finner dem, på Hawaii oftare än i vardagen, alla dessa uppsköljda korallbitar som skapat hjärtan av sig.

Idag är det alla hjärtans dag, en dag för kärlek. För mig handlar det om all kärlek. Kärlek till dig själv, vänner, familj, natur, djur, livet och stjärnhimlen. En dag att uppmärksamma den kärlek vårt hjärta är fullt av. Kärlek växer ju mer du delar och desto mer generös du är med. Låt dagen bli en dag med öppet hjärta och där du tar emot allt gott.

Unna dig själv något du tycker om, en god kopp kaffe eller en bukett tulpaner. Le mot en annan människa, överraska någon med en present. Antingen någon du känner eller någon okänd. Jag funderar på att köpa en kaffe som personalen får dela ut till nån av de som kommer under dagen. En kärleksfull handling som når en okänd person skulle i alla fall jag uppskatta.

Jag önskar er en fin alla hjärtans dag tillsammans med de ni älskar. Med kärlek
/Liv med sina hjärtan från Hawaii

Jag gråter av glädje..

.. och inte sådär stillsamt och vackert utan mer som Lille Skutt med stora tårar som trillar nerför kinderna men med ett leende på läpparna.

Min vän har gift sig. Min fina, fina vän som åkte till Barbados på på förlovningsresa och sen valde de att gifta sig på de sätt som hon och kärleken ville på en strand och med havet som vittne. Hon som nästan gett upp hoppet om kärlek när han stod där och 1,5 år senare är de gifta. En liten, liten del  av mig känner jag att jag var en liten pusselbit i deras kärlekspussel.  Hon besökte mig från Göteborg och hade träffat honom men sen på grund av missförstånd blev det ingen andra dejt. Jag uppmanade (nåja, nästan tjatade) på henne att ge honom en chans till, att messa och föreslå att de skulle ses och inte vara så himla stolt utan bara ses igen och se hur det kändes. Men hon var envis och gjorde klart för mig att det tänkte hon inte. Men något jag sa fick henne att tänka om och på tåget hem från Stockholm efter helgen hos mig så messar hon honom.

Idag är det gifta. Det är så vackert. Störst av allt är kärleken och när två fina människor finner varandra och väljer varandra då kan jag inte annat än dela deras glädje. Det är magiskt.

Då bär du alltid en påminnelse om aloha med dig..

.. var du än befinner dig i världen. Jag känner att det är du som ska ha den, jag sänker priset säger silversmeden och jag köper den. Köpet seglas med en alohakram. Lite ovanligt men ändå så Hawaii.

Jag älskade silverringen från första stund men ändå tvekade jag, vad glad jag är över att mitt köp för jag tycker så mycket om den. Symbolen för vågorna tillika livets cirkel och Hawaiis alohakänsla på mitt finger året om och var jag än är i världen. Hawaii har en speciell plats i mitt hjärta. Ska du flytta dit frågar någon. Mitt svar är nej, för det är i Sverige jag hör hemma men jag har platser i mitt hjärta där jag också hör hemma, Hawaii öarna är en sådan plats en och Barcelona en annan. Det bor en nomad i mig som behöver stillas ibland, mina resor blir vattnet som för en stund släcker dess törst. 

Aloha, en livsfilosofi och ett sätt att leva i ett enda ord. Det betyder inte endast hej utan så mycket mer. Aloha är till och med inskrivet i Hawaiis statliga lag enligt följande lagtext (jag tror på att låta den stå på engelska och inte i en klumpig översättning av mig):

The Aloha Spirit Law is an existing law "on the books" in Hawai`i. It acknowledges that The Aloha Spirit was the working philosophy of native Hawaiians and was presented as a gift to the people of Hawai`i." All citizens and government officials of Hawai`i are obligated by law to conduct themselves in accordance with this law, while performing their duties and obligations, as well as in their day-to-day living. Likewise, those visiting our fair islands are expected to conduct themselves in accordance with this Hawaiian law.

 [§5-7.5] "Aloha Spirit"

(a) "Aloha Spirit" is the coordination of mind and heart within each person. It brings each person to the self. Each person must think and emote good feelings to others. In the contemplation and presence of the life force, "Aloha", the following unuhi laula loa (free translation) may be used:

 Akahai,  meaning kindness to be expressed with tenderness

 Lōkahi, meaning unity, to be expressed with harmony

`Olu`olu,  meaning agreeable, to be expressed with pleasantness

 Ha`aha`a, meaning humility, to be expressed with modesty;

Ahonui, meaning patience, to be expressed with perseverance.

These are traits of character that express the charm, warmth and sincerity of Hawaii's people. It was the working philosophy of native Hawaiians and was presented as a gift to the people of Hawaii.

"Aloha" is more than a word of greeting or farewell or a salutation.

"Aloha" means mutual regard and affection and extends warmth in caring with no obligation in return.

"Aloha" is the essence of relationships in which each person is important to every other person for collective existence.

"Aloha" means to hear what is not said, to see what cannot be seen and to know the unknowable.

(b) In exercising their power on behalf of the people and in fulfillment of their responsibilities, obligations and service to the people, the legislature, governor, lieutenant governor, executive officers of each department, the chief justice, associate justices, and judges of the appellate, circuit, and district courts may contemplate and reside with the life force and give consideration to the "Aloha Spirit". [L 1986, c 202, §1]

För mig som den ordälskare jag är så tycker jag om hur centrala och mångdimensionerade orden är i det hawaiianska språket. Filosofin som ligger bakom Aloha möts man dagligen av på Hawaii och jag önskar att alla bemötte varandra på det viset, det gör världen fredligare och vänligare.

Jag påminns om Aloha-andan och känslan när jag ser min ring. Vissa av Alohalagens delar behöver jag träna en del på som tålmodighet men vi har alla utmaningar. Vissa saker är meningen tror jag, att jag och Hawaii skulle finna varandra är en del av det som är meningen. Ännu vet jag inte vidden av det men jag vet att vi hör ihop på något vis.

Med kärlek,

Er Liv

Min aloharing men även mina armband
från Hawaii och min egendesignade
bricka som jag köpte förra
Hawaiiresan.

Spisar jazz med katten..

... dricker thé och skriver packningslistor.

Det drar ihop sig. På torsdag morgon vid sextiden lyfter första planet på vår resa mot Hawaii. Nu börjar den äventyrliga nomaden känna av semesterkänslan. Vi har två bokade nätter när vi anländer (vilket kan vara ganska välbehövligt eftersom vi rest ungefär ett dygn) men därefter har vi ingen aning vart vi tar vägen. 

Det är lågsäsong på Hawaiiöarna och vi har därmed räknat med att hitta boende blir ganska enkelt. Så vi kommer resa utifrån lust, nyfikenhet och det som faller oss in. Minst tre öar är planen och en av dem är Big Island som jag redan varit på. Ett stort klätterträd, en grön strand, delfinsim, njuta regnskog och åka vilse är en annan del av planen. Älskar att resa på det viset, med några drömmar att fylla medan andra att finna. 

Älskar att vara på resande fot, fullt närvarande i alla sinnen och redo att hänföras och njuta av att inget är sig likt. Det gör mig lycklig på så många plan och snart är jag där. Den kärleken känns i hela kroppen och sveper med mig ut på nya färder om och om igen.  En nyfunnen vän översätter en ungersk låttext som får henne att tänka på mig och det får mig att tänka på äventyr:

Rulla äpplet på din kropp, 

och dammiga söndagars tristess med, 

drömmen når dig i trädgården 

och springer med dig på en vinbärsgren

jag kommer också,

du har kallat mig, jag hör, 

jag suckar lättjefullt

du vet min hemlighet, 

nu får du se mig

Mitt favorithalsband som ska följa med på färden.
Där själva hänget är härifrån men sen har en
fantastisk vän som har märket
KreatIB gjort symboliska
 hängen  som fyller
mig med kraft. 

Jag har sett att du fotar ofta hjärtan..

..säger morfar och visar mig en pöl med hjärtform men som inte går att fånga med kameran på ett rättvisande sätt. Vänta till en dag det regnat mer, då blir den tydligare säger morfar och vi vandrar vidare.

Men den som söker finner och strax därefter finner jag blomsterhjärtat som fångar min blick. Det gäller ju att hålla ögonen öppna för det du söker och veta att det inte alltid kommer i den form du kanske väntat dig. Som en av gästerna på bröllopet som berättar att hon inte insåg att det var kärleken hon funnit förrän månader av dejtande eller vännen som blir uppringd av en arbetsgivare på ett företag där hon inte ansökt om jobb och som vill träffa henne. Min vän som gifte sig i helgen som fann kärleken när hon minst anade på ett bröllop efter att ha sagt att nu skulle hon vara singel länge. I livets lotteri finner man i vissa fall när man minst letar och ibland när man letat länge.

Ibland kommer det du letar efter till dig på ett annat sätt än det du tror och då gäller det att vara öppen så att du kan ta emot det du vävde i dina drömmars väv. När jag skrev inlägget om drömväven så kom frågan i en kommentar: Finns det tips om hur man VÅGAR börja väva? Jag antar att det handlar om vad gör man när man inte ens vågar börja drömma.

Som coach hade jag så klart valt att fråga: Vad hindrar dig? Vad krävs för att du ska våga drömma? Om du inte var rädd för att drömma, vad skulle du drömma om då?Vad kan vara ett första steg för att våga drömma om så bara i det lilla?  Börja i frågorna och finn dina svar som ett första steg på en drömväg blir mitt råd.

Jag tror många som inte vågar drömma tror att det är ett sätt att skydda sig mot besvikelser men jag tror att risken finns att man blir besviken över att man inte ens vågade önska sig något av livet. För mina önskningar och min längtan vill jag leder mig i riktningar jag vill gå och inte att jag bromsas på min stig av en rädsla som håller mig i armen. Om man inte vågar men gärna vill finns kloka medmänniskor, vänner eller kanske en coach eller psykolog som kan stötta dig på vägen men stegen måste du själv ta.

När jag gjort stora och små utmaningar i livet har jag ofta tänkt att jag ångrar mig mer om jag inte försöker än om jag "misslyckas" eller det inte blir som jag tänkt. Det blir värre för mig, att ångra att jag inte vågade sånt jag ville, att jag inte tog steg jag visste var i rätt riktning även om de kanske ledde mig vilse en stund men på så vis fann jag kanske en ny väg. Så jag har suttit med andan i halsen när jag tagit första steget på en lång resa, sagt upp mig från en fast tjänst eller vågat tro på kärlek som kanske blev och kanske inte.

Sök och du finner! Idag fann jag naturens säregna skönhet som bländade mig med kärlek.

Jag minns ännu var jag stod..

... när telefonsamtalet kom. I solen på Tallkrogens tunnelbaneperrong och det är min vän som ringer och berättar att hon funnit kärlek.

Jag hör på hennes röst att hon träffat någon alldeles speciell. Hon är en av de finaste personer jag känner och när hon beskriver att hon hittat en lika fin man så stannar tiden och mitt hjärta fylls av glädje. När jag några månader senare ser dem lysa upp hela Götgatan en grå Decemberdag när våra vägar möts av en slump så sparar jag det minnet i hjärtat. Den sortens kärlek ska man vara rädd om.

I lördags gifte de sig och jag var där. Som en blomsterälva prydd i blommor och strålande av skönhet, kärlek och glädje så dansar hon in i kyrkan i sina röda träskor med kärleken vid sin sida till tonerna av Everlasting Love. Hans röda sneakers skymtar under kostymen och jag är så glad över att de gör det här bröllopet till sitt och inte följer konventionen. Det är en stund så vacker så jag tror de målade stjärnorna i kyrkans tak glittrar till lite extra och stjärnströsslar ännu mer lycka över dem där de står framme vid altaret.

När kärleksfesten börjar så är den fylld av detaljer och personlighet precis som de fina människor som gifter sig. De har bland annat dekorerat glas, bord och ljusstakar med hjärtan utskurna ur boken "En dag" som de båda läste tillsammans när de mötts. Jag ska medge att när jag lämnar festen får några av dessa hjärtan följa med för att hamna i min lyckoburk.

I programmet så finner vi texter om alla som är där och de har fångat brudparet på pricken. Jag beskrivs på följande vis:  Den sociala Stockholmspinglan som är kär vän till bruden och brudgummen med rötterna i norr. Kan konsten att dansa och har ett stort intresse för klänningar och böcker. Har stenkoll på alla sommarpratare. Stockholms coolaste och finaste Liv. 

Det är en fest jag sent kommer att glömma, inte bara för den goda maten och alla trevliga personer jag träffar utan för all den kärlek, skratt och glädje som fyller mig och de andra som är där. När brudgummen sjunger sina egenkomponerade sånger till den vackraste av brudar är de nog fler än jag som har ögon som tåras. En vän läser i sitt tal en lista som bruden som singel skrivit över hur kärlek ska vara och nu har hon funnit just den. Det är livets magi när den är som vackrast.

Jag är en obotlig romantiker och jag älskar bröllop. Det är en ära att få vara där och dela en sån dag. Jag älskar självklart också att höra berättelser om hur kärlek föds, hur människor träffas och se när vänner funnit den största av gåvor. Ibland är det självklart direkt och ibland lite kringelkrångligare men när man finner sann kärlek så är det så vackert. Som mina vänner så fint skrivit på programmet till sin dag:

Kärleken skapar ett vi utan att förstöra ett jag

Mitt hjärta är fyllt av..

... syrenlycka, ballonglängtan och livets konfetti. Vad fyller du ditt med?

Min syrenlycka symboliserar närvaro, härvaro och tacksamhet över det som är just nu. Imorgon kanske syrenen blommat ut men tacksamheten finns kvar och i närvaro finner man ny lycka. Min längtan efter ballonger är hoppet, drömmarna och det som fyller mig med energi som finns och lyfter mig och min själ över marken. Ballonger som gör lite som de vill och sprider glädje. Ett knippe ballonger kan lyfta den gråaste dag.

Livets konfetti är det jag strösslar över dagarna och som ibland faller över mig utan att jag anat det. Idag föll två sms från två olika vänner som har funnit nya jobb och vandrar in på nya spännande livsstigar. I en fika möter jag någon som jag känner igen i mig i tanken, glädjen och närheten till skrattet. Jag äter en hjärtpralin och tänker att vänskapsströssel är bland det vackraste jag vet medan samtalet tar nya vändningar. I syrenens doft så sjunger min vän en sång från sitt land. Solen skimrar i vårt hår och livet blir ibland inte godare än så.

Att fylla hjärtat med kärlek till livet självt, de som finns där och alla vackra stunder gör att mitt hjärtas trädgård blommar året om.

Kan bara inte sluta lyssna på det här..

Det är min lillebror Viktor som spelar ett intro. I min värld så bara måste han skriva klart den sången för jag tycker så mycket om det. Det är magiskt att han kan skriva och framföra musik, han har en unik gåva och jag är så lyckligt lottad som får ta del av den. Älskade lillebror, du öppnar världar jag inte trodde fanns.

Med kärlek..

... önskar jag er en alla hjärtans dag fylld med fina stunder och tankar på dem som fyller ert liv med kärlek.

Detta collage av hjärtan är ett axplock av hjärtan som vänner och familj gjort eller köpt till mig. De sitter på en stor tavla i mitt hem som gör att jag bär med mig deras kärlek i vardagen oavsett om de är nära eller långt bort.

Som singel känner jag att dagen på sitt sätt också sätter ensamheten på kartan. För oss som inte har någon att dela livet och dagen med. Samtidigt vet jag att de år jag levt i relationer har sällan den här dagen känts speciell. Man lever ju med kärleken varje dag. Men av denna orsak så väljer jag att se detta som en medmänsklig kärleksdag. Vissa år har jag därför skickat ut kort eller presenter till min familj och vänner. De som bor i mitt hjärta alla årets dagar. För egentligen är ju alla dagar kärlekens dag om vi väljer kärlek.

I måndags överraskades jag av en kärleksfull handling från någon jag aldrig mött, en bloggsyster som väljer att skicka ett kort fyllt med kärleken som gjorde en grå måndag till något magiskt och förunderligt. Då jag inte vet om hon vill att jag berättar vem hon är så länkar jag inte till henne. Men den handlingen hamnade definitivt i min årsburk för den lyste upp hela min dag.

Tack till alla er som finns i mitt glädjefyllda liv och följer med mig på färden även de dagar när himlen är grå. Tack till alla bloggare som med ord och bild förändrar och delar världen. Tack alla ni som läser men aldrig kommenterar. Tack för att just du finns.

Jag kliver på tåget..

.. och lämnar en del av mitt hjärta och en stor portion av min kärlek i Gällivare.

För det är så jag tänker mig, att hjärtat är oändligt och att det blir större av delad kärlek. En bit av det finns alltid hos de som inte delar min vardag men alltid finns nära i tanken. Jag tar med mig minnen av en fin jul, glada skratt och vackra skyar men lämnar mormor och morfar på den plats där jag såg livets ljus första gången. En plats där jag känner mig hemma även om jag är en främling för de som bor där.

Min syster och jag får sällskap en bit på färden men sen är det jag och katten Marilyn som ensamma stiger av tåget i Stockholm kl 6,30 söndag morgon. Då har vi varit på väg sedan tretiden dagen  dessförinnan. En resa mellan två världar jag gjort många gånger.

Söndagens regn färgar himlen grå men i skenet av tända ljus så fikar och samtalar jag med en vän i timtal i en vrå av Gamla stan. Vi pratar drömmar, erfarenheter, livet, svårigheter och lättsamheter. Mina vänner blir mina stöttepelare i vardagen när större delen av familjen bor på annan ort.

Livets resa fortsätter och jag vet att även de jag inte träffar dagligen omfamnar mig i sin kärlek året om under en rosaskimrande himmel. Det känns tryggt.

Morfar och mormor sida vid sida på sin stig i livet.
(Bilden är tagen av min lillebror)

Gråa stråk och mjuka droppar..

.. bäddar in dagen.

 Av solen syns inte en glimt. Men den finns bakom molnens täcke och i droppars regnbågar finns så mycket skönhet även om det gråa tynger trädens toppar.

En söndag i November kantad av nyckelpigors spår så fattar jag viktiga beslut. Ibland vet man vad man måste göra även om man inte är säker på vart det kommer att leda. Jag plockar fram lite mod som jag behöver, påminner mig om mina egna sanningar och kliver in på en stig som jag inte vet vart den ska leda.

Det vet man väl egentligen aldrig även när man trampar på vardagsstigarna men när man går in det okändas skog så behöver man en lykta att lysa upp vägen med och ryggsäcken packad med förnödenheter och vänners värme.