Med facetter som humor, allvar, reflektion och passion så är detta det bästa jag upplevt på länge. Om ni är i Stockholm så passa på att se den, 11:e juli är sista dagen. Alldeles gratis men med en rikedom som fångar oss i publiken. Tack älskade parkteater och härliga, ärliga Pelle för det!
Stående ovationer känns som en självklarhet och de solrosor som han och den fantastiska Elin (som ackompanjerar med piano och sång) blir för mig en symbol för att de väckte solen inom mig. Att vara rädd om sin ovanlighet, våga vara "störd plus" och att våga vara i mötet utan att döma är några av de tankar som virvlar likt fjärilar i sommarvind på min väg hem. Den här föreställningen kommer jag att bära med mig länge.
Solen går ner över Stockholm men inom mig lyser den fortfarande. Ordlös, livfull och reflekterande över livsresor och livets kontraster så uppmanar jag alla som kan att gå och se den här föreställningen (oavsett om ni gör det här i Stockholm eller någon annanstans). Nu är det dags att möta sommarnatten och vila tanken. Sov så gott!
