Visar inlägg med etikett skattletare. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett skattletare. Visa alla inlägg

fredag 20 september 2013

Skatten vid regnbågens slut..


.. finner jag oväntat precis när jag kliver av pendeltåget och sänker blicken bakom ett säte.

Jag bara älskar den typen av detaljer. Att sl överraskar med en sån skatt en vanlig torsdag. De nya härliga klistermärkena har nämligen funnits några månader men detta har jag aldrig sett. Jag blir så glad så jag mailar dem och tackar.

Som nyfunnen skattfinnare så vandrar jag ut och tänker på alla synliga och osynliga regnbågar som spänner upp sitt tak över livet och alla skatter man kan upptäcka i sin närhet. Men det gäller att vara i sina sinnen och vara öppen i tanken för att finna dem tror jag. Närvarande helt enkelt. Minnes att regnbågar och skatter finns överallt, till och med bakom ett säte på pendeltåget.

söndag 1 juli 2012

På skattjakt i livet..

.. letar jag skatter och fyller min skattkista med.

Skatter i form av sköna stunder, fina människor, erfarenheter (som kanske inte alltid varit så roliga att förvärva), träningsglädje, vackra vyer, intressanta samtal, komplimanger, insikter, sommarpratarprogram och min inre rikedom.  Skatter som jag kanske behöver plocka fram under dagar som är grå eller fyllda av tvivel. Såna dagar har vi alla.

Under veckan har jag skördat skatter i form av  finaste systerbesök, en särdeles härlig fika med Livskrafter-Emma som gör den här världen mer skimrande, spontanfika med inspirerande Chissra, fika med en kollega, härlig parkteater i Hasse och Tage andra som väckte skratt i Rålambshovsparkens famn, oväntat beröm, härlig dansglädje, vila på trädstam där jag betraktade molnen som passerade, sommarprogram, förtroenden och insikter. En glimmande skatt som kanske bara jag finner värdet av.

Om man är skattletare så skiftar man fokus, noterar det som man har användning av, som är viktigt för just mig och de människor som väcker kärlek, insikter, inspiration och utmaningar. Det är som med tacksamhet, man låter sig hänföras av livet i det lilla och det stora. När en ny dag börjar vet jag inte vilka skatter den kommer att innehålla, kommer de att vara stora eller små. Dagen inleds med skattletarögon istället för problemletarögon, bevispåattjagintedugerletarögon eller några andra ögon som inte gagnar mig.

Sen finns det ju de där dagarna när man har svårt att se något bra överhuvudtaget. Då kanske jag bara behöver vila i acceptansen om att det får vara så, eller öppna skattkistan och ta en titt på de skatter jag hittat som kan stärka mig, trösta mig eller bara påminna mig om något. Jag kanske skapar en skatt genom att ringa en vän som lyssnar på mig. I vissa perioder av livet som när jag var vidbränd eller när jag var arbetslös och ibland oroade mig för att jag inte skulle hitta ett bra jobb eller när någon jag älskade blev svårt skadad så var det tur att jag samlat på skatter och erfarenheter och att de bästa av vänner stod vid min sida.

Nu har en ny söndag tagit sin början. Solen skiner och jag tänker gå på skattjakt och även om det enda jag hittar under dagen är en vacker blomma så blir det en skatt i sig om jag väljer att se den som det. Vad har ni för skatter i era liv?



lördag 5 september 2009

Visdom dricks bäst ur egen källa...

.. står det på ett av mina favoritkort från kreativ insikt.

Det omfattar vad coaching innebär för mig i en enda mening.

För coaching handlar inte om att jag ska tala om för någon vad de ska fatta för beslut, vilka mål de ska sträva efter eller hur de ska nå dem. Coaching handlar om att de själv ska göra det och jag är en stöttepelare, peptalker och medresenär på vägen. När jag coachar (till skillnaden från när jag bloggar) så handlar det inte om vad jag tycker eller hur jag hade gjort. De ska hitta sina egna vägar och lösningar. Det är coaching för mig.

När jag coachar ger jag ytterst sällan råd och om jag vid ett enstaka tillfälle anser att jag har något som kan hjälpa den coachade så frågar jag alltid om de vill veta. Jag litar nämligen på att den jag coachar har alla de resurser och de svar den behöver. Mitt jobb är att stötta upp processen och att inte tappa målet ur sikte.

Ibland säger jag slarvigt till mina klienter att vi är på skattjakt och således är skattletare. Skatten är målet vi ska uppnå. På en skattjakt måste man vända på stenar, man måste ta sig över, under eller runt hinder men först måste man upptäcka dem. Man måste också upptäcka och våga tro på sina styrkor och resurser. Man kanske behöver ta hjälp av någon eller ta reda på nåt under skattletandets gång. Ibland kanske vi tar en paus och vilar men det måste fortsätta framåt eller in i djupa djungeln om man ska hitta det man letar efter. Man måste agera skattletare och inte bara prata om det.

Ibland hittar man en oväntad skatt på vägen och ibland inser man att det är något annat man letar efter än man först trodde. Man kanske har hållt skattkartan upp och ner och måste vända den rätt. Min coachryggsäck innehåller mängder av frågor, övningar men även mina coachkunskaper och min tilltro till klienten. Klientens ryggsäck innehåller deras egna styrkor, erfarenheter, sanningar, en del gremlins men framförallt ledtrådar på väg mot lösningen. Det är klienten som vet när vi nått målet och som leder letandet. Men ibland kan jag som coach greppa kartan och säga: vänta lite nu, är det här verkligen vägen till målet? Men jag accepterar även glatt att det plötsligt är en annan skatt vi letar efter. Sen ska ju inte förglömmas att det kan vara en inre skattjakt såväl som en yttre. Många gånger är det både och.

I min mening kan man coacha i alla ämnen, dvs allt från hur ska jag gå tillväga från att städa garderoben till att vad ska jag göra med mitt liv. I mitt arbete som coach så är det ju klientens agenda som är intressant och inte min egen. Hur personen ska ta sig genom dagen, tycka bättre om sig själv eller våga fullfölja en dröm är alla coachämnen.

Jag blir gång på gång förvissad om vilket starkt verktyg coaching är. Både när jag själv coachar och när jag blir coachad. I veckan hade jag en fantastisk coaching där min klient häpnade över ett svar som plötsligt poppade upp. Hela ansiktsuttrycket och kroppshållningen förändrades. Det händer något när man går in i coaching, en process sätter igång och man stärks i sig själv är min erfarenhet. Men det är inte jag som gör jobbet, det är den som coachas.

Jag ÄLSKAR mitt jobb som coach. Det är det roligaste jag vet att vara en del i skattletandet i den visdomens källa vi alla bär inom oss. Att få vara en del i den process där någon hittar sina egna svar, lösningar och hittar sin väg. Det är en verklig skatt för mig.