Min mormors högklackade skor..

... var en dröm om en annan värld när jag var liten.

Pedagogiska mamman gick i näbbstövlar och bar palestinasjal vilket inte alls kändes lika exotiskt eftersom det var en del av min vardag i 70-talets barndomskuliss. Men min mormor använde smink, lade håret på spolar, hade målade naglar och hade en mängd vackra högklackade skor i garderoben. Att vinglande vandra i dessa vackra skor när jag var på besök och leka sig in i en annan identitet som alla barn gör var en del av barndomen. Jag fick leka med en annan del av mig. Min skogarderob är ganska skor idag och jag tror nog att mormor är lite ansvarig för det som en förebild som präglat mig. I garderoben hänger även klänningar som hon burit som ung, de är extra värdefulla för mig. En av dem har till och med dansat in nyåret i London.

I vuxenvärlden trampar vi ibland i lånade skor och visar upp något vi inte är eller något vi förväntas vara och till sist minns vi inte ens vilka skor som egentligen är mina eller vad som är viktigt för mig egentligen. Eller så vågar vi inte byta ut våra skor mot de vi egentligen vill ha för de bryter normen i samhället eller i vår grupp. Jag har gjort det själv många gånger men numera försöker jag verkligen känna efter så skorna är mina och vilka skor som passar för dagen utifrån väder, humör och vilken sida av mig som vill komma fram den dagen.

Vackraste mormor Karin som ung. 

Som en gladängel i gummistövlar

..beskrev en kollega mig för ett tag sedan.

En rolig liknelse då just gummistövlar inte funnits i min ägo de senaste 20 åren men nu finns det massor av fina gummistövlar i handeln så kanske de får komma in även hos mig. Men just nu är jag på jakt efter andra fotbeklädnader som jag aldrig har ägt nämligen ett par simfötter och ett par vattenskor som jag behöver på Hawaii. Vattenskorna behövs då det är lavabotten som på vissa ställen kan vara vass och man vill ju vara rädd om fötterna. Även om jag åkt jorden runt och upptäckt mycket så har snorkling aldrig varit min grej men för delfinerna så gör jag allt. Att göra nya saker och upptäcka nya världar är en passion som fått stå tillbaka lite senaste året men nu är det äntligen dags.

Så snart är det dags att stå där på stranden, blicka ut över havet och sedan simma ut till den vilda delfinflocken och vara en gladprick iklädd simfötter. och våtdräkt. Våtdräkten har jag lånat av min vän K som verkligen är en gladängel i gummistövlar på riktigt. Hon som binder kransar som får bli våra egna änglaglorior här på jorden och som alla kan bära närhelst de önskar.