Alla barn som föds är mirakler, alltså är vi ju alla mirakler. Varför tappar man så lätt kontakt med sitt inre mirakel som vuxen? Varför glömmer vi vilka mirakler vi är och hur underbara vi är?
För är det inte så att alltför många av oss tittar på våra tillkortakommanden istället för att se våra styrkor och faktiskt inse att vi duger som vi är? Vi har alla förbättringsområden, saker vi behöver arbeta på men det behöver inte innebära att vi inte är unika och att det är ett mirakel att just vi är här. För mig är det viktigt att inte glömma miraklen i livet och allt det vi har som är bra.
Mirakler ska man vara rädd om så därför ber jag dig vara rädd om dig och göra saker du mår bra av.
Jag håller med dig (oj, vad du blir förvånad nu?).
SvaraRaderaVi skall alltid fokusera på det vi är bra på, för det är där vi kan bli bäst. Och våra dåliga sidor håller vi på en hygieniskt acceptabel nivå.
så sant. och tänk dig att just du är en av ca 200 miljoner spermier som blev en människa :0)
SvaraRaderaÄr inte det rätt så speciellt så säg :0)
SvaraRaderaLiv, Mirakel!
SvaraRaderaOm vi ÄR mirakel, vad är det då som kan förbättras? Är det inte just för att vi tänker så - att något behöver bli annorlunda än det är - som vi tappar kontakten med miraklet?
Vi jagar ständigt efter ett bättre eller mer fullkomligt ögonblick än detta. Men det är (det vi är i) detta ögonblick som ÄR MIRAKLET!
/Svante
Andrej: Låter som ett bra förhållningssätt.
SvaraRaderaFiviva: Visst är det fantastiskt.
Svante: Även om vi är mirakler så tror jag att vi tappar kontakten med miraklet av massor av orsaker och vissa av dem kanske man behöver arbeta på för att just hitta tillbaka.. som självkänsla, acceptans av andras mirakler och sätt att leva och att vara i nuet.
För om man tappat bort det så tror jag inte att det räcker med att man inser att man är ett mirakel för att hitta dit.. åtminstone är det min erfarenhet av de allra flesta jag mött i livet.. jag tror dessutom att livet är en resa och att vi lär oss hela tiden och att vi är här för att lära oss vissa saker, upptäcke eller återupptäcka vår egen sanning och hitta ett sätt att leva som passar just oss.. det behöver inte vara att jaga efter något bättre utan det kan vara att hitta vår egen väg, den kanske inte är bättre men den är den vägen som känns bra för oss.
Till viss del köper jag ditt resonemang att jakten efter något bättre gör att vi tappar kontakt med oss själva men att vilja förbättra något behöver inte nödvändigtvis vara utåt utan det kan vara inåt...
Nu blev det ett långt, luddigt resonemang så jag vet inte om du/ni förstår det jag vill säga..
Ja visst är vi alla mirakel om vi väljer att se det så eftersom vi är summan av våra tankar...och det gör jag...allt som oftast men ibland när energin och självkänslan sjunker en aning har jag svårt att se det så men det brukar vara tillfälliga formsvackor
SvaraRaderaHa en fin fredag
kram
Emma
Det där är så sant så sant och det är som att någonstanns på vägen så glöms det där bort eller vad är det som händer??? Vi är lika stora mirakel fastän vi ju är "stora"...
SvaraRaderaKram
M I N D I
Svantes svar:
SvaraRaderaTack för din kommentar och vilja att resonera dig fram till det som känns sant för dig! Jag respekterar det helhjärtat. Och jag älskar den här typen av dialog.
Det jag försökte säga i min kommentar på din blogg var ungefär detta:
Det är min erfarenhet, till exempel när jag sitter med en coachklient, att MIRAKLET blir som mest uppenbart och kännbart i de stunder ord inte längre behövs. Det vill säga, när tankarna (efter att ha processats i coachingen) fått falla till ro och det som finns kvar är själva varandet, närvaron.
OCH: Det är ur denna närvaro (eller vad man vill kalla det) som positiv förändring av olika slag gror och slår rot... Det är just i denna närvaro vi finner och återfinner vår egen väg!
En väg som aldrig är skild från MIRAKLET, men som allt som oftast döljs av våra tankars dimma och dis...
/Svante
Livskrafter: Precis. Därför är jag glad att Chissra påminde mig.
SvaraRaderaMindi: Visst är det fantastiskt och magiskt.
Svante: Tack för din vilja att diskutera. Precis som du så gillar jag att föra en dialog och även jag respekterar dina åsikter, insikter och tankar.
Jag instämmer helt och fullt i ditt tankesätt som handlar om att miraklet ofta sker i stillheten och närvaron och det är då förändring kan ske. Där håller jag helt med dig.
Det jag försökte säga med att vi har saker att arbeta med var inte att vi ska sträva efter något annat men vi kan ha utmaningar som väntar på livsvägen. Miraklerna bär vi med oss (eftersom vi är ett) och inom oss HELA tiden men ibland tappar vi riktning och det kan vara en av de sakerna någon behöver arbeta på. Att känna efter vad man vill och inte lyssna på andra kan vara en annan. Att ta hand om sin hälsa kan vara något annat.
Men förbättringsområden var nog ett illa valt ord för det jag kanske ville säga så tack för att du uppmärksammade mig på det.
Tack för att du får mig att tänka till vad jag egentligen menar.
Klart att det är oekj....
SvaraRaderakram
En mycket fin fundering som är så rätt så rätt. Håller med till fullo.
SvaraRaderaDet är så lätt att glömma bort miraklet man själv är. Man fastnar lätt i vad man vill förändra och fokuserar inte på det som är bra.
SvaraRaderaMin kropp är ju egentligen fantastisk. Jag har rest mig från en mc-olycka, fött två barn och är på väg ur en utbrändhet. Tänk vilket mirakel min kropp är som klarat ut allt detta och likväl fastnar jag i en valk här eller en celluit där.
Det är egentligen först när jag håller ett litet barn i famnen jag blir påmind vilka mirakel vi faktiskt är.
SvaraRaderaChissra: Tack söta du!
SvaraRaderaKatinka: Ja det är tur att man blir påmind ibland.
Maria: När jag läser din kommentar så slås jag av din styrka.. vad du har varit med om mycket.. du är verkligen ett mirakel på så många vis.
Vida: Tack igen för svar. Anledningen till att jag älskar mitt jobb som coach och de dialoger om utveckling och förbättring som sker med klienterna, är inte att dialogerna leder någonstans. Anledningen är att när dialogen bjuds in helhjärtat och alla klientens tankar och känslor okejas, blir det alltmer uppenbart att den förbättring och utveckling som söks är synonym med acceptans av nuet precis som det är. Det vill säga, insikten att det räcker att "vila som medvetenhet" och låta utveckling ske av sig självt... Då blir livet en kär lek...
SvaraRaderaMen det säger sig självt att ord inte räcker till för att säga det jag försker säga. MIRAKLET (läs: livet) är ett mirakel just för att det inte behöver och inte kan förstås av intellektet...
Och med alla dessa ord vill jag inte säga emot dig på någon enda punkt. Jag vill bara uttrycka det jag upplever som sant så gott det går...
/Svante