Så kom solen till Stockholm...

... och det på mer än ett sätt.

Snön som på morgonen virvlade ner från skyn droppar nu från taken och får mig att drömma om vår och blommande vitsippor. Jag vänder jag mitt ansikte mot solen och hämtar kraft. Jag är inte ensam utan överallt står människor och vilar sina ansikten i solstrålarna. Det ser vilsamt ut.

Mina tidigare kollegor och numera endast vänner väntar på mig i restaurangen och vi lunchar tillsammans. De är som små solar båda två som värmer, ger kraft och lyser upp ett helt rum genom att bara vara de personer de just är. En annan sådan vän möter mig efter arbetets slut och vi äter tapas och gläds åt livet och att vi faktiskt är kollegor igen efter flera år.

Men sen kommer den riktiga solen till Stockholm. Det är länge sen vi sågs i verkliga livet och med ett brett leende och sin färgsprakande blommiga väska som matchar hennes personlighet så lyser hon upp den folkfyllda centralstationen när vi möts. Mörkret har fallit och kylan likaså men jag kommer att minnas denna dag som den dag då solen kom till Stockholm.