Blöta snöflingor dalar över Stockholm..

.. det blåser och i motvind går vi mot fiket för att umgås med vänner. Värme väntar oss på flera plan i ett sådant möte och det känns som en lagom söndagsaktivitet.

Lite lagom söndagsseg så kommer lat-Vida på besök och viskar i mitt öra att vore det inte skönt att bara åka hem och bara ligga på soffan och slöa istället för att dansa? Men jag bestämmer mig för att trotsa denna tanke även om den känns skön och åker vidare i snövirvlarna till Chicago på Söder. En latte värmer gott innan dansen och medan jag tittar på klassen innan mig som tar sina steg i dansens virvlar. När jag väl börjar dansa så är all trötthet som bortblåst.

Glädje, livskraft och lekfullhet fyller kroppen. Jag struntar fullständigt i hur det ser ut och om jag gör rätt eller fel för det är så himla roligt. När jag några timmar senare kliver ut så dansar jag i snöfallet och nynnar på Swingin´on nothing.

Från himlen faller stora vackra snöstjärnor över vägen där jag går och i mitt hjärta är fullt av musik och dansglädje och en påminnelse att om jag gör något som jag tycker om så får jag energi. Snöflingorna och jag dansar ikapp längs livets stig på väg hem och sjunger gör jag ännu dock inte med samma kraft som Velma Middleton ackompanjerad av Louis Armstrong.