Min underbara och fantastiska kropp..

.... vad jag ÄLSKAR dig.

Jo, du läste rätt och JA jag menar det. Men inte på ett ytligt plan för dess yta utan för dess fantastiska sätt att bära mig genom livet. Det är så många som för en kamp mot sina kroppar på så många vis. Jag har tidigare arbetat som ätstörningsbehandlare och suttit i samtal om snedvridna mått och önskade kilon som om det handlade om liv eller död men även i vardagssamtalen så är det många av oss som talar om vår kropp som en avlägsen mindre omtyckt släkting som inte är till belåtenhet och borde skämmas. Som en motståndare istället för som den möjliggörare den är i sitt friska tillstånd. Halkar jag dit ibland och granskar min kropp och ser dess extrakilon, rynkor som dykt upp och ådernät som leker i mina knäveck? Absolut, jag är inte perfekt på så vis.

Men fakta är detta, utan den så fanns inte jag. När den håller sig frisk så är det lätt att ta den för given men när jag har ont någonstans så inser jag dess värde. Det är det mest fantastiska tillsammans med livet jag kommer att få äga, ändå tar jag den ofta för given. Jag har de senaste 6 åren insett hur viktigt träning är inte enbart för mitt fysiska mående men även för hur jag mår psykiskt (även forskningen pekar på stora psykiska hälsoaspekter till följd av fysisk aktivitet). Att röra mig innebär att jag landar i mig själv, får perspektiv, kan landa i tanken men även att jag under stressade dagar eller i livets dalgångar orkar fortsätta vandra. Den knyter ihop mig med själen och varandet.

Det har varit en vecka när kroppen fått sitt och jag inser att variationen i det gör den rikare, starkare och faktiskt lyckligare. Måste du träna så mycket säger en del. Ja, det måste jag men för mig handlar det inte om något mått på duktighet utan det handlar om att fortsätta må bra och att det berikar på så många nivåer.

Idag landade jag i min kropp kvällningen under en fantastisk yogatimme ledd av den bästa av vänner. Där jag verkligen kom i kontakt med hur kroppen mådde fysiskt men även genom att komma i kontakt med mig själv inombords utan prestation men med ett varande som öppnade nya dörrar inom mig. Det är en sån fantastisk känsla och jag känner var min kropp behöver tänjas, vilas och var okända spänningar fastnat som lossnade. Det är inte konstigt att kroppen mådde just så idag för jag har under veckan ansträngt och utmanat mig själv i styrketräning men även utmanat både styrka, kondition och teknik i ett passet Power Hour.

Även dansen har fått leka i min kropp. Dels i Dans Fuegon som för mig blir som en meditativ, kraftfull och lekfull rörelselek,  där hela kroppen känner musiken, rytmen och stegen och tolkar dem. Oavsett hur trött jag är så finns det alltid energi till dans och i dansen växer energin och livsglädje avtäcks. I Lindy hopen får jag träna på att läsa av och vara lyhörd när vi skapar dans tillsammans. Att kommunicera i förandet och följandet samtidigt som man skapar en viss energi utifrån vilken typ av dansare man är, vilken musik som spelas och vad man vill förmedla är magiskt.

Betrakta din kropp och påminns om att nacken hjälper dig såväl hålla huvudet uppe som att ge dig en möjlighet att förändra ditt perspektiv. Minns att dina händer kan skapa saker, smeka någon du älskar eller krama en hand som behöver kärlek, stöd eller känna sig sedd. Dina fötter hjälper dig vandra genom dagar och nätter och utan dina armar så blir avståndet längre till det du vill fånga. Med mina ben kan jag dansa, klättra i träd, kickboxas och kunna simma med delfiner utanför Hawaiis kust. Att arbeta för att kroppen ska hålla så länge som möjligt handlar om att jag vill vårda mig själv på alla vis men även att jag behöver det för att vara i harmoni med mig själv och livet. Tack, älskade, underbara kropp. Du är inte perfekt men du särdeles fantastisk.

Lättad...

.. är den känsla som sprider sig i kroppen när jag lämnar sjukgymnasten.

Muskelbristningen i vaden var en rejäl sträckning som återkommer pga felbelastning och som också gör att den berömda ischiasnerven inte ligger som den ska. Det innebär inte att jag per automatik kommer att kunna åka till Herräng dance camp och dansa Lindy hop men det har ökat mina chanser avsevärt och jag kommer att följa sjukgymnastens råd slaviskt och använda alla övningar, min kunskaper i mental träning och min oerhörda vilja och målmedvetenhet.

Det är synd att kroppen ska behöva säga ifrån så rejält för att jag ska reagera men jag är oerhört tacksam att det hände nu och inte på själva lägret. Med rätt fokus, träning och ökad kännedom har jag all möjlighet i världen att ta tag i det som bör tas tag i.

Den senaste veckans oro har gjort att jag insett vad svårt det är att agera rätt när man inte vet inom vilka ramar. Så för att kunna fatta kloka beslut måste vi först se vilka ramar osm omger oss. Det är veckans ena lärdom och andra veckans lärdom är att kroppen är förunderlig och hur lite jag vet om den och hur tacksam jag är över sjukgymnasten som visste desto mer.

Med lättnad i bröstet och nya insikter så kryper jag till kojs efter att ha gjort min sjukgymnastik som jag nog faktiskt tänker döpa om till friskgymnastik. För jag tror att ordval och inställning gör en större skillnad än vad många tror.

Hos oss finns det ofta för mycket Qi här...

.. säger min Qi gong tränare och pekar mot huvudet.

Jag tolkar det som om vi i västvärlden ofta glömmer bort att låta Qi (brukar översättas som livskraft eller flöde) flöda i hela kroppen och att vi ofta tänker för mycket och glömmer bort att bara vara närvarande i våra kroppar också. Mina tankar snurrar ofta och ibland för fort och som ett sånt där vitt trassel som bilmekanikerna har. Min analytiska förmåga och min tankevärld är mitt vassaste redskap men också min största akilleshäl brukar jag säga. För det är viktigt att bara vara också och att landa i sin kropp.

När jag mediterar, tränar, kickboxas eller dansar så gör jag just det. Men ibland när jag varit alldeles för mycket i tanken eller inte kunnat släppt något som hänt eller ska hända som spinner vidare i tanken så märkts det direkt i boxningen eller dansen. Jag tror flödet i kroppen är viktigt och jag tror att det är viktigt att tanken får vila. Men det är inte lätt ibland och när tankar snurrar för snabbt så är Qi Gongen ett utmärkt träningssätt för den sätter fart på flödet men inte på det vis som gör att hjärnan går in i ett stadium av overload. Jag blir hjärntrött ibland helt enkelt och när man dansar eller boxas har det samma effekt som meditation för mig.

Men nu får det vara färdigpratat och tänkt. Nu ska jag gå ut och ta en skön promenad så att mitt Qi blir lite mer jämfördelat innan jag träffar Chissra för att fika på Söder. Vardagslyx av högsta klass. Ha en skimrande fredag.