söndag 23 oktober 2011

Det är roligt, utmanande, lärorikt

...och jag kliver långt utanför min komfortzon flera gånger.

Jag har nämligen varit på en tvådagarskurs i övertygande presentationsteknik och retorik som Modåmöda arrangerar.

Tvärtom mot vad många tror så är det verkligen en utmaning att stå framför en publik och prata. Jag håller mig egentligen gärna i bakgrunden. När jag står där så känns  det som om jag har ett seriefigurshjärta som slår så hårt så det kliver ur bröstet. Jag får svårt att stå still och känner mig väldigt osäker.

Därför blev jag väldigt glad när jag blev anmäld till denna kurs för att träna på just det. Det är en utmaning jag behöver ta mig an och hitta ett sätt att hantera. Kursen överträffade alla mina förväntningar och kursledaren Agneta Loge André pushar, peppar, utmanar och stöttar på en och samma gång. När hon första gången säger att ni kommer att stå här framme och hålla alla era tal så känner jag hur pulsen går upp, jag hade nog trott att vi skulle mjukstarta lite.

Men det går och vi gör alla framsteg, det är härligt att få praktiska verktyg men framför allt att hon poängterar att man ska vara sig själv och vikten av hur man inleder och avslutar sitt anförande. Jag känner mig säkrare, modigare och mer medveten när jag kliver ut från konferenslokalen på fredag eftermiddag. Det ska bli kul att använda min nyvunna kunskap och mina nya verktyg i framtiden. I utmaningen växer människan många gånger så nu har jag lite välförtjänt växtvärk. Det känns bra

5 kommentarer:

  1. Ja...prata inför grupp..stående längst fram...ångest! Vete sjutton om jag klarar det i dagsläget, illa nog i skolan och då redovisade man ju någon gång då och då.

    SvaraRadera
  2. Häftigt. Ingen videofilmning? Det brukar vara förödande bra att se sig själv stå och prata.

    SvaraRadera
  3. Spännande! Det gäller att hela tiden utmana sig själv.
    Hoppas att allting är bra med dig.
    Kram

    SvaraRadera
  4. Min chef e besatt av att ta folk ut av deras comfort zone. Först hatade jag det men nu har jag sett och känt så många gånger att jag överlever det - och jag är honom enormt tacksam. Aldrig har jag väl fått så många chanser att växa och lära som nu!!

    SvaraRadera
  5. titta min ros där på handleden!!!! hurra vad glad jag blev :DD

    SvaraRadera

Å vad jag blir glad när någon tar sig tid att skriva en fundering.. Tack så mycket och välkommen åter! Kram från lilla Vida i stora världen