Jag hoppas du inte tar illa upp att jag letade upp dig här.

Du dyker upp i mina tankar emellanåt och jag känner mest att jag vill säga tack för att du var en viktig person i mitt liv under en svår period.

Så inleds ett mail som skickats till mig via facebook. Personen som skriver är en tidigare patient till mig (från de 4 år jag arbetade som ätstörningsbehandlare) och hon vill bara berätta hur bra hennes liv ser ut idag. Jag blir glad och känner mig ödmjuk. Jag kontaktar själv inte mina tidigare patienter men blir glad när de kontaktar mig för att berätta att de blivit föräldrar, tagit sig in på en drömutbildning eller vill berätta om en resa de gjort. Det är stort att de vill dela det med mig.

Ikväll tänker jag på alla de där personerna som passerat ens liv och påverkat det i någon riktning. Vissa av dem lever med mig i tanken då och då och andra är fortfarande en del av mitt liv. Ibland har det varit viktigare än vad man kanske insett i stunden, ibland har de fått mig att inse livsavgörande saker och fått mig att förändra mig själv. Det är inte alltid som de personerna vet det, man tappar kontakten (eller bryter den i vissa fall som vid smärtsamma separationer) och livet går vidare.

Vissa av dem passerade det inte ens i verkliga livet, det kan vara en sommarpratare som lärde mig nåt, en bloggare som skrev något som jag behövde läsa eller en författare som med sin bok påverkat min vardag. Ibland mailar jag faktiskt helt okända personer för att tacka. De brukar bli glada även om jag egentligen inte förväntar mig nåt svar utan mest vill tacka, precis som min tidigare patient.

Sen finns det ju de jag mött under lång period eller kortare period. Som jag tänker på då och då som lärare, resenärvänner, pojkvänner, tidigare kollegor och de vars förändringsresa jag har fått dela. Att lära sig något i ett möte är inte alltid roligt men mitt sätt att tackla jobbiga erfarenheter eller när någon gjort mig besviken är att när det lagt sig (innan dess måste man få känna hela färgpaletten av känslor) se vad jag lärde mig av mötet och vad jag vill göra med det.  Jag känner stor tacksamhet mot fler än jag kan räkna.

Livets karta är ett myller av stigar att vandra på och ibland när vi korsar någon annans så vet vi inte följderna av det. Ibland får det mig att ändra riktning, ibland att pausa och känna mig förvirrad men jag vet att i livets vandring finns det nya möten som väntar. Ingen är oviktig alla är viktiga eller som Stefan Einhorn uttrycker det:

En enda handling kan göra skillnaden i en människas liv. En enda medmänsklig gärning kan betyda allt.