Jag kommer att förstöra det där lilla barnet...

.. säger Vida. Det gör inget svarar dalkullan blixtsnabbt.


Det är i det ögonblicket jag inser att jag måste vakna till ur min reportervila. Det här går ju inte för sig. Jag vet att många saknat mig och jag vet att vissa inte gjort det alls (läs Vida och dalkullan). Jag vet att vissa som börjat följa bloggen inte har den blekaste aning om vem jag är, det kan ni läsa om här. Vill ni läsa alla mina inlägg (som visar Vidas liv från den verkliga icke-förskönade dravvlet hon skriver) så tryck på etiketten bloggpiraten.


Att jag inte skrivit på mycket länge beror på att stämningen här hemma alltid blev minst sagt frostig efter mina inlägg... var nästan lite rädd att hamna i nån hemsk låda för återvinning eller skickas som leksak till ett avlägset land. Vida är inte att lita på helt enkelt. Dessutom hade jag ju fått en alldeles egen vän som jag kunde umgås med . Men om jag nu ska sätta igång igen så tänkte jag att min lilla vän kan få vara praktikant hos mig och lära sig av ett verkligt skrivarproffs.


Nåja, tillbaka till stunden när jag insåg att en reporter får inte rädas i sitt jobb så att allmänheten får sitt. Det som Vida menar med att hon ska förstöra dalkullans barn som hon ska bli gudmor till beror på att hon redan nu har börjat titta på personlig utvecklingsprylar för barn. Det tyckte dalkullan tydligen var helt ok. Men det tycker inte jag. Ska det där stackars flickebarnet först få lov att stå ut med Vida som gudmor och sen massa konstiga prylar som kan totalt röra till det i huvudet. Det är nästan så man funderar på att göra en anmälan till myndigheterna.


I fredags träffades Vida och dalkullan och då gäller det att vara modig och bara haka på för man vet ju aldrig vad som händer i deras sällskap.
Improvisationsteater, italiensk restaurang och kvällspromenad genom staden var ju ganska lugnt. Deras diskussioner med, slumrade till en del där. De är ju för trista. Dalkullan verkar dessutom ha skärpt till sig nu med hus, sambo och allt. Bortsett från att hon tycker Vida ska vara gudmor, det tycker jag hon borde diskuterat med mig. Men jag kommer att hålla koll.


I Vidas liv verkar det mesta sig likt. Hon dansar, går på café med vänner och läser en himlans massa, ligger böcker och stökar till det i varje hörn. Sen har hon börjat kolla på hiskeligt mycket film, men inget som faller mig i smaken. Det är på tok för lite virkat i filmerna nuförtiden, tycker ni inte? Sen har hon slagit in klappar till nån kalender så pappret yrde eftersom hon är med i nån julkalenderbytarklubb. Då var jag också på min vakt. Vill ju inte bli inslagen av misstag, eller nu när jag tänker på det... Kanske skulle man hamna hos nån mycket intressantare bloggare då.. hmm, tål att tänkas på.


Så egentligen finns det inte så mycket att skriva om, men en liten varning kan utfärdas. Hon är för det mesta väldigt lugn men när hon blir arg då blir hon riktigt arg. Då brukar Vida säga: Väck inte den bitch som sover för hon är inte trevlig. Det där stämmer väldigt väl så jag hoppas att jag inte väcker bitchen i henne nu och ska nu runda av detta inlägg som jag hoppas är tillräckligt neutralt så jag inte hamnar på en hylla på Emmaus snart med en prislapp runt halsen. Men ibland gäller det att utmana sig själv och leva lite farligt.