En resa genom ordlös kommunikation..

..acceptans och drömmar kantar den andra dagen på min PCC-utbildning inom coaching.

Det är skönt att lekfullt djupdyka inom kompetenser och coachverktyg tillsammans med andra upptäcksresanden. Resenärer som generöst delar med sig av sin kunskap, klokskap, reflektioner och frågor. Det är utvecklande och invecklande samtidigt. Inspirerad och trött kliver jag ut från utbildningsdagen.

Jag känner mig vardagslycklig och blir strax därefter utbjuden mitt i julhandlingen av en främling med hänvisning till mitt leende. På väg till fika med en vän så avböjer jag men tar med mig komplimangen i hjärtat. Spontanfika med en vän i Decemberskrud är som en oväntad kalenderlucka med skimrande innehåll.

En av de övningar vi gör under dagen är att lista upp våra förverkligade drömmar, stora som små såväl de som funnits länge i livet eller som vi alldeles nyss uppfyllt. Därefter får vi bli coachade i vad de säger om oss. Vad speglar drömmarna egentligen? Vilka talanger/styrkor/egenskaper har fått oss att förverkliga dem? Vilka värderingar ligger bakom de förverkligade drömmarna? Om du har några minuter över så kanske du vill ställa samma fråga till dig själv och hitta delar som du glömt eller som förtydligar dina kanter.

Den härliga dagen bröts av genom att luncha på Grill och vi hamnade i Cirkusdelen som påminde mig om barndomsdrömmen att bli cirkusartist. Den förverkligades aldrig men om man skrapar lite på ytan så var det vagabondlivet, lekfullheten och att umgås med elefanter som var det större intresset än själva uppträdandet. Jag tror att mina möten med såväl elefanter som delfiner och att resa jorden runt själv har gett den drömmen vingar om än i en annan form. För ibland så kommer drömmen och möter oss på ett annat vis än vi själva anat. Det är magiskt.

Ibland hittar man en cirkus när man minst anar.